Krim de jure

Annekterade Ryssland Krim? Svar: Nej. Var folkomröstningen på Krim och den därpå följande secessionen från Ukraina ett brott mot internationell rätt (folkrätten)? Svar: Nej. Var secessionen legitim? Svar: Nej. Den var ett brott mot den ukrainska författningen. Men det har ingenting med

internationell rätt (folkrätten) att göra. Men skulle då inte Ryssland ha avslagit begäran om inträde i Ryska Federationen, om begäran stod i strid med ukrainsk författning? Svar: Nej. Ukrainas författning gäller inte i Ryssland eller för Ryssland. Så Rysslands agerande stod inte i strid med internationell rätt? Svar: Jo, det gjorde det, eftersom ryska militärer lämnade det territorium som de arrenderade. Så Krims secession från Ukraina, som möjliggjordes tack vare ryska militärers närvaro, var illegitim, och det därpå följande inträdet i Ryska Federationen var en annektering? Svar: Nej.

Så ser den juridiska sanningen ut. Secession, folkomröstning och inträde i annat lands jurisdiktion är inte annektering. Annektering är att med våld överta annan stats territorium mot dennes vilja. FN-stadgan ger då den drabbade staten rätt till självförsvar, dvs krig, och tillkallande av hjälp från andra stater. Annektering är ett brott mot internationell rätt, för att inte säga ett brott mot den internationella rättens grundvalar. 

 

Det som hände på Krim kallas secession. Folkomröstning, secession och inträde i annan stats jurisdiktion utesluter annektering, även om alla tre momenten i sig skulle vara brott mot internationell rätt. Men inget av momenten var i det här fallet något brott mot internationell rätt. Att påstå detta, som svenska UD, är att göra sig till åtlöje. Bara en idiot kan påstå att en folkomröstning, som anordnas av en del av en befolkning, gör denna del av en befolkning till ett subjekt i internationell rätt. Internationell rätt gäller inte för denna del av befolkningen, och då kan delen av befolkningen inte heller bryta mot den. Detta gäller även dem andra momenten. Inte heller utropandet av secession bryter mot internationell rätt, eftersom secessionen inte kan vara ett brott mot folkrätten; det handlar om en intern konflikt i staten, konfilkten är inte internationell. Det fastslogs av Internationella domstolen i fallet Kosovo.

I juridiken finns inte om inte A, så B. Internationell rätt (folkrätten) förbjuder inte secession, och tillåter den inte heller, internationell rätt reglerar inte ens frågan. Ingen stat är så dum att den säger att secession bör tillåtas. 

Sveriges utrikespolitik är i frågan ett propagandaverk, som kastar ett löjets skimmer över agerandet. Det är sant att internationell rätt (folkrätten) inte ger Krims befolkning rätt till secession. Men det är lögn att secessionen från Ukraina är ett brott mot internationell rätt.

Den ryska militära närvaron var inte riktad mot utropandet av självständighet och inte heller mot folkomröstningen; den ryska militären bevakade endast dessa moment, så att de kunde genomföras, men inverkade inte på resultaten. Den militära insatsen riktades inte mot medborgarna och inte mot parlamentet, utan mot ukrainsk militär. Därför kunde den ukrainska regeringen inte agera militärt för att avbryta secessionen. De ryska soldaterna blockerade ukrainska militärförläggningar, inte vallokalerna. Alla visste vilket resultatet skulle bli, så det behövdes inga förfalskningar. Alla visste att det var Krimbornas önskan och vilja som framkom i folkomröstningen.

Den ryska militära insatsen var ett brott mot internationell rätt, men den hade ingenting med annektering att göra. Den var också moraliskt riktig, men det har ingenting med juridik att göra. Konsekvensen av militär närvaro på annan stats territorium är sanktioner.

Rysslands erkännande av den krimska republiken och därmed möjliggörande av inträde i Ryska Federationen var ett brott mot internationell rätt på samma sätt som erkännandet av Kosovo. I det senare fallet var brottet grövre, eftersom 200 000 serber jagades iväg och ingen folkomröstning hölls, men dessa brott mot internationell rätt hör snarare till geopolitikens område än den internationella rättens. Krim har också moralen och historien på sin sida, vilket Kosovo absolut inte har.

Men huvudfrågan gäller annektering. Den som påstår att Krim annekterades sysslar med propaganda och försöker blanda bort begreppen. Den som talar om annektering bör också inse att det då är legitimt att gå i krig. Krim var de jure ingen annektering, de facto priset för en skamligt misslyckad utrikespolitik. Men denna skamliga politik ska internationell rätt inte behöva betala för. På motsvarande sätt var Krim en belöning för Ryssland för en moralisk och skicklig utrikespolitik, för att inte tala om att Krim visade hela världen vad demokratisk beslutsamhet är. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

203395
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
678
881
2077
195193
15053
28195
203395
Your IP: 51.255.65.50
2017-11-21 23:00