Redo, svenske män?

Ryssland är tillbaka i Fredens hav för att försvara landet mot NATOs avancemang mot den ryska gränsen, där nu 15 länder har trupp, som ska möta den ryske soldaten. I Polen laddas kärnvapnen på den amerikanska basen, i landet som

alltid är Europas oroshärd när det gäller att starta krig. Polens utrikesminister var också helhjärtat med i den väpnade statskuppen i Ukraina, där Tyskland och Frankrike återigen står som fascistiska ockupanter med hjälp av ukrainska "polizei". Uner tiden har Norge blivit "okkupert", dock ännu inte av rysk trupp som i TV-serien eller som efter andra världskriget, då gutterne där var nazister av stora mått. Sverige går i liknande tankar, men kan inte riktigt bestämma sig. USA har brutit ännu ett avtal med Ryssland och vägrar göra sig av med plutonium för kärnvapen, eftersom det behövs i Polen och andra värdländer, som skulle vilja ansluta sig.

Det sägs att ett kallt krig är på gång, men så är det inte. Det kalla kriget var ideologiskt, och militära rörelser hade ingen större mening än själva uppvisningen, eftersom det fanns en gemensam förståelse att det skulle kosta för mycket. Den här gången är läget ungefär som när Churchill efter andra världskrigets slut, innan han visste att Sovjetunionen hade Bomben, ville atombomba ett 20-tal sovjetiska städer. Samma djupa okunskap finns den här gången, och den är självuppfyllande, den genereras av sig själv i propagandans kölvatten. Churchills förslag är aktuellt igen, låt vara i andra termer. Västerlandet har startat två krig mot Ryssland, först i Georgien och sedan i Ukraina. I Syrien kommer en attack söderifrån i ett krig som väcker ryssarnas avsky och förakt. Detta västerländska terrorkrig har också lyft den ryska stridslusten till allvarlig nivå, och inte så få i Ryssland vill se samma stridsflyg över Ukraina. Varför försvarar vi syrier, men inte ryssar? frågar de. Med rätta. För Putin är det enkla svaret att Ryssland inte är helt redo. Bara nästan. Det som irriterar är den västerländska tanken att dess världsbild ger rätt att inte bara diskutera utan också milt sagt ge råd åt andra länder vilken väg de ska välja. Merkel och Hollande sitter lugnt och diskuterar Ukrainas öde, som om de skulle ha någonting med det att göra. De försöker också ge sken av att de vet hur ryssar ska leva. Detta är en lika stor dumhet som Churchills atombomber mot sovjetiska städer. Arrogansens och oklokhetens atombomber briserar också i den svenska debatten och tanken, så till den grad att vi frivilligt gör oss till måltavla för kärnvapen och rysk krigskonst. Snart finns inget alternativ än NATO. men det är en stor missuppfattning att vänta sig att NATO skulle försvara vårt land. Empirin från Ukraina, Syrien, Irak säger att NATO alltid krigar med lokal förmåga; nazistiskt slödder i Ukraina, islamistiska terrorister i Syrien, Irak och Afghanistan. Det vore dumt att tro att NATO-soldater skulle vilja stupa på Gotland. De skulle fly som georgiska armén 2008 i Sydossetien.

Återstår så bara att börja sy uniformer till svenske män. Av någon anledning tror svenskar att Ryssland skulle fundera på att angripa dem baltiska länderna, men ryssarna vet sedan sovjetisk tid att där inget finns att hämta. Det var och är snyltarländer. I ryskt strategiskt tänkande skulle det vara mera nytta med ett militärt övertag av Malmö, Sveriges enda kontinentala stad, perfekt belägen för en gasindustri. Så sker också den ryska kraftsamlingen i Kaliningrad, 20 mil från Malmö. Samtliga kränkningar av svenskt vatten under det kalla kriget, förutom den vilsegångna U137, skedde i de skånska vattnen, där våra patrullbåtar for som tättingar runt Falsterbo och min örlogsryska fick övas till fulländning.

Frågan är hur det reella ryska hotet ska bemötas, när politiker och försvarsmakt nu envisas med att frammana ett sådant. Det finns inget ryskt hot, det är självuppfyllande från vår sida, men faran för krig är reell med tanke på den tankevärld som råder i länder som Litauen, Lettland, Estland och Polen, för att inte tala om det västerländska Ukraina, där statsvapnet nu har överskriften Ukraina über alles. Denna krigsrisk, där NATO liksom i Mellanöstern åker snålskjuts på lokalbefolkningens dödsinstinkt, är reell. Georgien har försökt, Ukraina försöker och de baltiska länderna, där ministrar marscherar i SS-festligheter, skulle gärna göra ett försök. NATO är som vinterdäck, det inger en falsk säkerhetskänsla. Särskilt hos dåliga förare. Det går inte att söka skydd i NATO, där kan länder bara söka krig. Jag tror det finns en känsla av detta dilemma hos en del av svenska folket, som inte vill krig. Men om vi fortsätter att stödja idioterna i nämnda länder, får vi vara så goda och sy uniformerna i rödaste rappet. Balterna ställer gärna till krig för att visa att de hade rätt om det ryska hotet, ukrainarna bara drömmer om det, och polackerna skulle gärna stolt trycka på knappen i det nya kärnvapensystemet. De här människorna är ungefär på Margots nivå i Saudiarabien, eller Carl Bildts i Jugoslavien, när det gäller Ryssland. Det är ett hot, men det kommer inte från Ryssland. 

Det gäller att inte vara med i NATO den dag balterna eller polacker och ukrainare får klartecken från NATO, dvs USA, att skjuta ner ett plan eller sänka en båt. Den dagen är inte långt borta. Turkiet har redan provat känslan, men Putin höll förnuftet i styr. Det var synd, tycker jag, och många ryssar med mig. Men så bär vi inte världsfreden och krigshotet på våra axlar. Men det kommer säkert fler tillfällen att ge svar på tal. Då får vi hoppas uniformerna passar.

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

302189
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
621
1625
3673
284474
29837
56816
302189
Your IP: 54.227.6.156
2018-01-16 09:39