Rött och svart

Nietzsche yttrade en gång att han gärna skulle vilja tänka som en ryss. I våra dagar är det inte så få som tror att Putin är ett förkroppsligande av Nietzsches maktmänniska, för att inte tala om vad historieskrivningen säger om Stalin. Men de som tycker så har

varken läst Nietsche eller studerat ryskt tänkande. Filosofen som utropade att Gud är död och att människan skulle ta Guds plats som övermänniska, begår i ryskt tänkande den största synden. Människan som Gud, dyrkande av den gudomliga människan, betraktas i ryskt tänkande som ett snedspår, ett kätteri. I ryskt tänkande är Gud över människan, ja Övermänniskan. Nietzsches radikala humanism, där människan står över allt och är alltings mått, syns tydligt i de rörelser som springer ur den radikala humanismen, nämligen kommunism och fascism. Problemet är att humanismen också stämmer ur kristendomen. Om kommunismen är sekulär kristendom, är fascism kristen sekularism där de båda grenarna tunnas ut och växer samman i liberalismen. Därför kunde inte Nietzsche tänka som en ryss. Filosofen var en uttalad Antikrist, och tankens vägar är märkliga hur han kommit att betraktas som fascismens fader, medan kommunismen, som inte var många timmar gammal förrän kyrkor sprängdes och präster avrättades, inte anses vara påverkad av Nietzsche. Nietzsche tog livet av Gud och Marx sände Ryssland på avvänjning från opiummissbruk. Vår tids störste marxist, Michel Foucault, var en nietzscheansk marxist i sina maktanalyser. Viljan till makt är ju central i båda lärorna, och det framställs ofta som om Foucault vid en viss tidpunkt bytte spår i sitt tänkande. Men kanske blev han bara liberal, i den meningen att maktviljorna smälte samman. Någon har beskrivit makt som kontroll över det människor vill ha, och det är här den västerländska filosofin med Nietzsches Övermänniska i spetsen går vilse i Ryssland. Den svarte presidenten försökte elda hela världen mot Ryssland och manade mänskligheten att ta kontroll över det som ryssar vill ha. Med Nietzsches favoritvapen, bestraffningen, Foucaults favoritämne, inleddes en sanktionspolitik som i sina konsekvenser visar varför Nietzsche, långt mindre Obama, inte kunde tänka som en ryss. Kontroll över det som människor vill ha gäller inte som makt i Ryssland. Bestraffning biter inte på ryssar, utan har under 1000 år av rysk historia haft motsatt verkan än den avsedda. Den ende som förstått ryssarnas styrka är Bismarck: "Ryssland är farligt på grund av sina blygsamma behov."  Det lärs ut redan i barnsben, där det är omöjligt att övertala ett ryskt barn med mutor och godis. Det finns inte ens i uppfostran att påverka med hjälp av föda. Kommunismens främsta kännetecken är kontroll över födan, där den sovjetiska versionen utvecklade ett helt system för att föda partimedlemmar och makthavare i ett nät av specialbutiker. De levde ett helt annat, privilegierat liv, ungefär som i dagens Sverige, där makthavare och deras nyinflyttade väljare har byggt upp ett parallellsamhälle med gratis bostäder, arbetsfria inkomster och hyllningar i media. Fascismens främsta kännetecken är kontroll över människors identitet, där det upprättas en hierarki över hyllade, godkända, mindre godkända och förkastade. Människorna lämnas av makten att bråka om identiteter.

Liberalismen är genidraget att kombinera de båda maktteknikerna, så att samhällslivet liknar ett kasino där spelarna får satsa identiteter och födoval. Men kasinot vinner hela tiden, det kvittar vilken identitet eller föda som väljs. Det händer att en identitet och/eller en födointagare vinner tillfälliga framgångar för att locka fler till spel- och matbordet, men den fullständiga identiteten i mening fri och lycklig individ är det ouppnåeliga målet.  

Alla de här ideologierna, som egentligen är en och samma, är riktade mot oförrätter i det förflutna, det finns ekonomiska oförrätter och oförrätter mot vissa identiteter, och målet som det anges i liberalismen är den kända att göra slut på historien. I slutpunkten kan liberalerna sedan ställa sig och blicka tillbaka på sitt segertåg och den nya människan utan oförrätter. Liberalismens höjdpunkt i denna historia inföll under Obama, den röde fascisten och svarte kommunisten. Han bjöd in sig själv, det amerikanska folket och lydliberaler i hela världen till en historia All Exclusive och antisemitisk hetsjakt på ryssar, där vågorna fortfarande rullar över världen. Som en sann fascist hetsade han sina rasfränder i hemlandet att välta vita statyer och förbjuda Borta med vinden och som en sann kommunist raserade han den ukrainska kulturen i en kristallnatt mot allt förhatligt ryskt.

Den nietscheansk-marxistiska liberalismen kan inte tänka ryskt, bara i rött eller svart eller någonting mittemellan. Den ryska tanken styrs inte av kroppens behov och inte heller av identitetens tvång, den har bekrigat både rött och svart med framgång, och nu besegrar den det rödsvarta mellantinget, liberalismens slutliga jihad. Den ryska tanken är riktad framåt, mot historiens uppståndelse efter historiens död. Västerland och Ryssland står rygg mot rygg, och aldrig mötas de två. Inte förrän de möts ansikte mot ansikte, som dikten säger. 

Sök

Vinaora Visitors Counter

238104
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1819
1796
4907
219589
22568
27194
238104
Your IP: 54.227.126.69
2017-12-12 17:37