Banal sex

Det är intressant att en av mina artiklar, Godhetens banalitet, har inspirerat till ett inlägg i den svenska debatten. Min artikel handlar om att nazisterna, liksom dagens svenska liberaler, såg sig som goda människor. Eichmann var helt övertygad om att han

handlade gott, fast det egentligen handlade om god tro. Nu är tanken inte riktigt min, den uttalades av Hannah Arendt, fast tvärtom: hon kom till slutsatsen att ondskan är ganska banal. Men jag tror att båda slutsatserna är riktiga, där dagens Sverige, ja hela Västerlandet, lyckas med konststycket att uppvisa båda sidor på samma gång: människor bombas för att tas om hand i en flyktingpolitik, som pågått de senaste 25 åren. Den svenska debatten om godhet har också fått en fortsättning med samma tema som är det viktiga bakgrundsmotivet i min artikel: de senaste 25 årens invandringspolitik handlar om sex, där Sverige påminner mer om en bordell än en stat. Framträdande politiker vänslas offentligt med importerade väljare, socialtanter mördar och bygger harem eller delar ut miljonvillor och miljonbidrag för att främja månggifte, volontärtjejer välkomnar så många män de orkar med, exalterade, svettiga och upphetsade till eufori. Men de är inte lyckliga. I undersökning efter undersökning ligger de svenska kvinnorna visserligen i lyckotabellens topp, men endast tack vare männen i landet, som blir allt lyckligare i takt med att kvinnorna kommer allt närmare olyckan. Feminismen verkar vara en idé som planterats ut av någon illvillig man. Invandringspolitiken blir en välkommen tröst för kvinnans förlorade närhet till mannen, vilket blev tydligt när partiledaren grät av harm när invandringen stoppades upp. 

Ryska kvinnor, som har tre års barnledighet och går i pension vid 55, leder knappt hälften av landets företag och åtnjuter välfärdsstatens alla fördelar, är lika olyckliga, om inte mer. Deras olycka handlar också om sex. Det är nämligen en modern paradox att ryska kvinnor har mindre sex efter Sovjetunionens fall. Jag hade själv lyckan att uppleva socialistisk sex, varom mer finns att läsa i min bok En resa från Malmö till Moskva. Myten om sexualitetens frånvaro i Sovjetunionen kan jag bestämt avvisa. På det sociala området fanns alla fördelar inom frihet och jämlikhet långt innan västerländska feminister upptäckte dem, och idag är Ryssland en jämlik välfärdsstat av stora mått.  Men sexet minskar och lyckan fjärnar sig. Putin gör vad han kan för att uppmuntra till sex, så det ligger en årslön och väntar för den som föder ett andra barn. Men trots alla framsteg var den sovjetiska kvinnan lyckligare. Men vad lycka är vet ingen. Rättare sagt, alla vet men ingen kan definiera begreppet. Ändå är det ganska enkelt.

Du behöver mat, dryck och sex, tak över huvudet.

Du behöver fysisk och psykisk hälsa. 

Du behöver en inkomst, som räcker till oberoende.

Du behöver en ljus framtid.

Du behöver en omgivning.

Du behöver en positiv självbild.

I Sovjetunionen fanns denna lycka. Alla visste att staten ställde upp med mat och dryck och gratis bostad. Lönen räckte långt, priserna i butiken låg fast i evighet. Poliskonstapeln var obeväpnad, ingen hade hört talas om terrorister. Lugn och ro härskade. Depression var ett okänt ord.

Vem som helst kunde bli antagen till vilken högskola och vilket universitet som helst, valet var fritt. Det fanns ingen nepotism (jo, den finns alltid, men den var inget hinder för alla andra i SSSR) och inga materiella hinder. Arbete fanns överallt, det var bara att välja var. Det var till och med ett brott att inte arbeta.

Sovjetmedborgarna var övertygade om att morgondagen skulle bli ännu bättre. Alla nyheter var goda. Byggplatser och industriprojekt, tekniska framsteg och satsningar på infrastruktur visades upp i TV.

Människor i Sovjetunionen umgicks, ingen behövde jobba över, en lön räckte gott och väl. Små nöjen som café eller bio kostade inget, det var enkelt att bjuda. Det var enkelt att få kontakt, det fanns ingen konkurrens, alla var intresserade av varandra. Självbilden var redan positiv, och det var ett tecken på bildning och intellekt att kunna skapa kontakter och underhålla samtal. Sådana människor kunde få bilder av sig själva uppsatta i sin yrkesroll, vanliga människor fick lite stjärnstatus. Självbilden hade sin grund i personliga egenskaper, inte i föräldrarnas plånbok eller din härkomst eller adress.

När de här frågorna är lösta, är det fritt fram att leva ut sexualiteten.

Liberalismen och kapitalismen kom till Ryssland. Tak över huvudet, mat och dryck, medicin och utbildning blev ett privat problem. En barnskötare kan inte ta ett bolån. Ingen bryr sig om det. Det finns ingen tid att umgås, många i dagens Ryssland har två jobb, till exempel lärare, ja de flesta akademiker, även om det stegvis har blivit bättre. Mycket jobb betyder mindre tid till omgivningen samtidigt som det myckna jobbandet bär upp den materiella grunden till självbilden. Självbilden förtingligas och byggs med hjälp av importerad bil, fransk ost och finsk mjölk till barnen. Det blev lite mörkt vid horisonten, hoppet om det lyckliga livet började drunkna i ett liv utan höga värden. Tillfredsställelse och njutning är ju skilda saker. Att bara njuta av livet ger ingen lycka, att tillfredsställa sig själv ger ingen njutning. 

När de här frågorna kompliceras, stannar sexualiteten upp.

Ryssarna trodde fram till 2014 också att lyckan fanns hos främmande människor, främst kvinnorna. Men vinden vände och romantiken är på gång igen. Soldatromantiken blomstrar tack vare Syrien, fosterlandsromantiken tack vare Krim och kvinnans dröm om en riktig man har levt upp tack vare Putin. Familjeromantiken odlas i både långa och korta TV-serier, allt för att stöta bort den västerländska bögromantiken, som för ett par år sedan härskade i det ryska nöjeslivet. 

Sexualitetens banalitet är den som ingen vill erkänna, men som alla lider av, eller njuter av. Eichmann hade inga problem med sexualiteten, han hade ju alla lyckovillkor uppfyllda och inget kunde rubba hans positiva självbild. Men den hade en allvarlig brist: den byggde på andras olycka. Liksom den svenska invandringspolitiken. Någon kan invända att det är en lycka att komma till Sverige, men denna lycka baseras också på en olycka, nämligen tvångsförflyttningen från det egna landet. 

Det är farligt att blanda ihop begrepp och framställa nödlösningar och surrogat som verkliga behov. Att vänslas med importerade väljare är godhetens banalitet med sitt ursprung i banal sex. Att bygga lycka på sexuell frustration och den andres lidande är ingen sympatisk lösning. 

Nu har 1990-talets demografiska katastrof nått Ryssland och stoppat befolkningsökningen. Ryssland uppmuntrar invandring för att minska befolkningsminskningen. Men bara ryssar välkomnas, eller människor födda i Sovjetunionen. Så kanske det blir mer banal sex.

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

238075
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1790
1796
4878
219589
22539
27194
238075
Your IP: 157.55.39.7
2017-12-12 17:21