Den ljugande holländaren

Den ende som har lögnen som tecken på framgång är väl spionen, men å andra sidan är till och med spionens mål kunskap och sanning. Det finns ingen lögn som

kan mäta sig med en skön sanning, och lögnen, både den stora och den lilla, döljer alltid en olycka, sjukdom, skandal eller liknande. Beslutet att ljuga eller dölja något kommer alltid ur ett misslyckande.

Det finns såklart professionella lögnare, som producerar fejk och falskhet. När samhällslivet går sin gilla gång åker lögnarna fast eller råkar illa ut i sinom tid. Deras rykte går om intet, de mister sina positioner och skadorna efter deras lögner åtgärdas. I ett normalt samhälle har ett tillräckligt antal medborgare koll på läget, de kan tänka logiskt och tror på etiken, opartiskhet, vetenskap, ja de tror till och med på att sanningen finns och att de kan fånga den.

Men den som har läst en avhandling i till exempel historia, vet att den säkerligen är tråkig att läsa, och alls ingenting för en publik med krav på underhållningsvärde och snabba kast. Den kan säkert inte heller användas i kommersiellt eller politiskt syfte. Men den kan innehålla kunskap och sanningsfragment, den skulle kanske kunna användas för att skapa en teori, till exempel om hur ryssar tänker, och bygga en berättelse, som är rimlig. Men det gäller bara för en verklighet, som bebos av förnuftiga, friska människor, som har intellektuell spänst tillräcklig för att se hur kunskap byggs på erfarenheter och observationer, pö om pö, som vill lämna bakom sig alla irrationella, okunniga och dåraktiga människor. De senare har alltid hållits utanför kunskapssamhället. Men det har skett en förändring, och i det nya samhället gäller det att ljuga bäst och mest, och vägen till framgång går via en förmåga att göra lögnen trovärdig. Det enda sättet att göra lögnen trovärdig är - att ljuga. Det har blivit en sjuka som omfattar både länder och världsdelar. Vem behöver journalister och etik, när ingen längre tror på media, vilket ju är ett faktum. Varför skulle vi tro på opartiska tjänstemän, när vi ser att det ena partiet är det andra likt och har samma tjänstemän? Vad är det för mening med vetenskap och försök till objektivitet, när alla diskuterar vad som är sant i sociala media, när denna strid avgörs av dem som får flest klick?

Och det är inte så att denna värld håller på att ta form, nej, vi lever redan i den. Men hur vet vid det? 

Det går ju inte att hänvisa till fakta eller personliga erfarenheter och observationer. Hela världen ljuger ju, och det finns en massa fakta, mer eller mindre fejkade. och det är en smaksak vilka som väljs.

Det går inte att hänvisa till gamla, beprövade metoder när hela världen ljuger. Men det är inte hela världen som ljuger, trots allt. Det går att se, om blicken höjs och lögnerna systematiseras. I det gamla systemet sorteras lögnerna ut, eftersom en lögn eller felaktig utsaga inte har något värde. I det nya systemet spelar det ingen roll om berättelsen är giltig eller ogiltig. Lögnerna i det nya systemet har ett värde, eftersom de har en publik och tilldelas ett lojalitetsvärde. I ett intressant fall har den nederländske utrikesministern fått avgå efter att ha blivit ertappad med en lögn om att han varit på ett möte, där Putin deltog, under vilket den ryske presidenten skulle ha talat om ett önskat Stor-Ryssland, innefattande Ukraina, Baltikum och Vitryssland. Den förre polske utrikesministern har ertappats med en liknande lögn, där Putin skulle ha uttalat önskemål om en uppdelning av Ukraina. Då den polske utrikesministern var make till en välkänd krönikör vid CIAs tidning Washington Post fick lögnen - som sanning - stort genomslag. Men inte heller den polske utrikesministern hade varit på mötet. Men den holländske ministerns öde blev intressantare, eftersom han fick göra offentlig avbön i sitt eget parllament och lämnade församlingen i tårar. Premiärministern gjorde det märkliga uttalandet att utrikesministern hade begått ett misstag, men "att ljuga är ingen synd". Premiärministern menade att utrikesministern hade ljugit om sin närvaro på ett möte, men ifrågasatte inte att påståendet om Putins tal var lögn, rättare sagt, det förstår väl alla att Putin hade sagt vad utrikesministern hade sagt att han sade. Men Putin har förstås aldrig sagt ens något liknande, vilket bekräftas av en annan holländare, som till skillnad från ministern var på mötet, nämligen chefen för Shell. Det betyder att även premiärministern ljuger. Det betyder att den holländska regeringen lever i den nya tiden. Men som vi märker är lögnen lätt att avslöja, men den är svår att få fram i ljuset, då både nederländska och västerländska media lever i lögnens värld. Nyheten finns inte. Mer än i ryska media.  

Orsaken till detta tillstånd är inte bara att de flesta lögner i media och politik handlar om Ryssland och den ryske presidenten. De flesta ryssar förstår att lögnerna om deras land produceras och lever för att dölja de aktuella mediernas och ländernas misslyckanden både i sina egna länder och i relationerna med Ryssland. Men den viktigaste orsaken är att lögn faktiskt är en synd. Om den inte vore det, bleve den sanning, vilket tydligen är den holländske premiärministerns inställning. Och han är inte ensam. Märkliga uttalanden i samma anda kan läggas på hög: ”Vem som än har använt kemiska stridsmedel i Syrien, är det Rysslands skuld.” (USAs utrikesminister om kemiska attacker, som inte existerar mer än i amerikansk propaganda) ”Även om de ryska idrottarna inte har bevisats vara skyldiga, är de fortfarande misstänkta” (Internationella olympiska kommittén om redan avstängda idrottare).  

Frånvaro av bevis betyder ändå att du är skyldig, i första fallet. Frånvaro av bevis betyder inte att du är oskyldig, i det andra. Frånvaron av bevis är inget som får tjänstemän att rodna och förlora sina jobb, förutom då den ljugande holländaren. Det gör att lögnerna kan leva vidare. Utom i det land där lögnen faktiskt fortfarande är en synd och där idioter hindras från att inneha höga ämbeten.