Män är djur

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad tisdag, 27 mars 2018 08:59

Skriven av Stefan Gehander

Mobbning kommer från djurens värld. Mobbning är ett biologiskt fenomen, som uttrycker djurens rädsla för det främmande och samtidigt försöker

skrämma främlingen. Men den biologiska mobbningen är ett fenomen mellan arter först och främst, medan människan i vissa kulturer har tagit in mobbningen inom arten som ett stridsmedel och ett uttryck för rädsla. Särskilt tydligt är detta bland kvinnor och deras ideologi feminismen. Feminism är mobbningskultur inom arten med sin grund i mansskräck, vilket väcker den biologiska skyddsmekanismen, och det är en ironi att en lära som ser sig som mänsklighetens senaste geniala tanke har en biologisk historia om miljoner år. 

Den sexuella revolutionen i Västerlandet, som alla revolutioner, avskaffade reglerna för sexualiteten. Kvinnornas preventivmedel gjorde att sex blev en fri aktivitet utan regler, utan koppling till kategorier som familj, samhälle, ansvar, barn, ja den blev hängande i luften, fri att utöva lite hur som helst. En preventivt drogad kvinna var ett bekvämt byte, och kvinnan kunde också välja och vraka bland sexuella inviter. Men friheten i revolutionen från alla band till moraliska kategorier och regler berövade människorna den fundamentala funktion som kallas feedback.  Själv föredrar jag att kalla den reciprocitet. Denna i grunden biologiska företeelse har såklart antagit kulturella särdrag, men den går alltid att upptäcka, och det särskilt när den är negativ, till exempel smärta. I Västerlandet har reciprocitet alltid varit ett bekymmer, och idag frågar inte barnen längre om kompisen vill komma hem till den frågande och leka. Istället bjuder barnen hem sig själv till kompisen. Det är negativ feedback eller reciprocitet. Den hålls endast tillbaka av rädslan för att bli nekad. Ibland blir önskan så stark, till exempel mellan man och kvinna, att särskilt mannen gör saker han annars inte skulle ha gjort. I djurens värld triggas i dessa fall mobbningen. Skrik och skrän får inkräktaren att lämna platsen, eller så dödas den som överskrider gränsen av den egna flocken.

I djurens värld råder jämlikhet, dvs balans, och alla i flockhierarkin har sina fördelar i den allvarsamma leken. I människornas värld är detta mera tveksamt, eftersom hon kan bestämma sin egen miljö i viss utsträckning. Det sägs att ingen äter upp oss eller sliter oss i stycken, om vi gör fel. Det sägs i vetenskapen att vi uppmuntrar varandra till ett visst beteende, dvs drivs av positiv reciprocitet. Men den positiva reciprociteten bär på en risk att det blir för mycket av det goda, till exempel när alla vill vara duktiga, för att inte säga bäst. Det kallas konkurrens. Den sker inom arten och har inga begränsningar i miljön. Det leder till flockmentalitet och strid på liv och död. Abort och självmord, förtal och gatlopp är typiska ingredienser i denna mobbningskultur, där utfrysandet och bortjagandet är de enda medlen att först bryta ner och sedan bygga upp en ny ordning. Det enda motmedlet mot mobbning är hierarkisk ordning och lydnad, men det är just denna djuriska ordning som mobbarna vill rasera. Eftersom kaoset ligger nära mobbning i tid, tror många att det är en revolution, ett passionerat utbrott och hämnd för alla oförrätter. Men så är det inte, det är en illusion, eftersom mobbningen leder till revolution, men är det inte. 

Om man studerar revolution närmare utan att studera individer, bara grupper, finns det ingen anledning att tro att människan är särskilt intelligent och rakt inte bär moraliskt ansvar. Det är svårt att tolka historien utifrån ett hegelianskt perspektiv om ett förnuft i historien, och det är väl så att historien inte bär på förnuft. I min bok En resa från Malmö till Moskva kallar jag den mänskliga faktorn för passion, som är den "orsak" som står bakom historiens oförklarliga händelser. När den är nära noll uppstår ett samhälle som betecknas av motsatsen, anpassion, dvs ett samhälle som inte kan förklaras överhuvudtaget, eftersom passionen är slut och bara anpassningen till miljön finns kvar. Det är mobbningkulturens gyllene stadium, då mobbning blir både inrikes- och utrikespolitik.

Det finns ingen logisk förklaring till varför stater skulle mobba, eller ideologier, eller religioner. Det finns ingen anledning att utvidga NATO eller angripa Ukraina. Det finns ingen anledning att hylla amerikanska presidenter som bombat halva världen till aska, och ingen anledning att håna Rysslands president, som befriar och hjällper andra länder. Det finns ingen anledning att jubla över en kvinnorörelse, som driver mobbningen till sin spets. Det finns ingen anledning att betvivla att massan är dum och beter sig omänskligt. I djurens värld hade en sådan massa gått under. Det inträffar då att djuriskt beteende som mobbning, som inte är livskraftigt på lång sikt i djurvärlden, blir kultur och ideologi i det mänskliga samhället. 

I konkurrensen har vi glömt och tappat bort att den är avsedd att främja hierarki byggd på kompetens. Symptomatiskt nog är bank och finans idag de enda områden där detta är sant och mobbning som ideologi är frånvarande. På övriga poster i samhället är alla duktiga och mobbningen är det allt avgörande kriteriet. Kön, etnicitet och i viss mån religion är mobbningsutlösande faktorer med djurisk logik. Mobbningen som kulturfenomen saknar tidsbegrepp och ansvar som bromsmekanism. 

Biologin tar sin hämnd på djuriskt beteende som kulturfenomen, för den som inte ser och uppfattar verkligheten som den är, lever i en illusion och kommer inte att överleva. Mobbning är även i djurvärlden meningslös, om den riktas mot djur som inte är fiender. Detsamma gäller reproduktionen, som också är meningslös utan kunskap om vem som är bäst lämpad. Apor parar sig inte med hundar, även om hundarna kände sig mobbade, inte ens om aporna hade preventivmedel. Kanske skulle det bli aktuellt, om alla hanar i apflocken begick kollektivt självmord eller nåt, men evolutionen skulle inte ge projektet en chans. Men så gör inte djur.

• Tillb
• Nästa