Putin på TV

Den som har sysslat med vetenskap vet att de klokaste människor ofta har ytterst svårt att handskas med en åsikt som motsäger den egna teorin. De egna åsikterna, eller värderingar som det ibland heter, är väl viktiga även för gemene man, men

den gängse föreställningen är att människor som sysslar med subjektivitet, teorier och fakta på professionell basis är bättre rustade att utstå andras invändningar, kritik och resonemang som går på tvärs. De arbetar ju med hjärnan; de är intellektuella. Deras käpphäst är konsensus, som uppnås i saklig argumentation och bygger på att den ene vet att den andres inlägg mycket väl kan vara riktigt, medan de egna argumenten mycket väl kan vara ogrundade och felaktiga.

I Ryssland har debatt och resonemang västerniserats och blivit talk show. Det är ett förfärligt skådespel med politiker och experter som tävlar om att överrösta varandra. Ryska Youtube myllrar av allehanda märkliga experter på både det ena och andra. Ibland tvingas också kunniga människor bli radikala i sina uttalanden, helt enkelt för att få en syl i vädret. Men i Ryssland gäller detta kackel endast för TV. I den rika tidnings- och tidskriftsvärlden finns ett antal läsvärda publikationer om politik, både utrikes och inrikes, på en nivå som i Sverige tillhör forskningsvärlden. Den senare har inget utlopp i den svenska tidningsvärlden, som är lika hysteriskt upptagen om att säga rätt eller av vem som sagt vad som TV-världen. Men det intressanta är att rysk TV vet att detta är show, medan SVT och de stora tidningarna på allvar tror att de sysslar med sanningar. Reportage och artiklar har en "stämpel" undertill som säger att det som nyss sagts är sant. Eller "vad vi vet". De av oss som är intresserade av och kunniga om Ryssland häpnar särskilt stort över denna dumhet. Ingen intellektuell med självaktning skulle påstå att någonting är sant. Ingen med kunskap om Ryssland skulle påstå annat än att det som sägs om Ryssland är falskt. Sanningen (!) är att jag under många år inte hört alltför många sanna påståenden om Ryssland, under senare år knappast några alls. Vi vet ingenting om Ryssland.

Det är denna degradering i det västerländska samhället som har uppmärksammats av Vladimir Putin. Anti-intellektualismen hos SVT, UD och en lång rad mer eller mindre förryckta tyckare kommer så också till starkt uttryck i diskussionen av Oliver Stones dokumentärfilm om Putin. Tyckarna tycker inte att människor skall behöva se filmen. "Mindre kunniga", som en av dem uttrycker det, kan ta skada av presidentens utsagor om verkligheten, det egna landet och andra länder. Men om de mindre kunniga är så okunniga om Ryssland att de kan ta skada av presidentens bild, är det ju uppenbart att tyckarna har presenterat en helt missvisande bild av presidenten och landet. Att peka finger och ropa propaganda räcker inte för att dölja den okunskap som finns hos de okunniga, trots alla rapporter från tyckarna. Okunskapen är ju ett direkt resultat av de senares rapporter. Upprördheten bland tyckarna beror på att de i och med att den ryska bilden visas upp avslöjas som föga förtroendeingivande, för att uttrycka det milt. Anti-intellektualismen kommer här till uttryck i oförmåga till självrannsakan, där det okritiska förhållandet till sig själv omöjliggör ett meningsutbyte. Att verka för att inte visa den ryska bilden är att förklara sig själv för icke-intellektuell, det är att förkasta reglerna för intellektuellt utbyte. Det är en grogrund för förakt och misstro. Mot tyckarna. 

Tyckarna med grunda kunskaper om Ryssland har ingen möjlighet att diskutera det som Stone frågar om och får svar på (statskuppen i Ukraina, Västerlandets stöd åt IS i Syrien och wahabbismen i Tjetjenien och räddningsoperationen på Krim), eftersom de bygger sitt tyckande på att den ryska bilden är lögnaktig. Den som undersöker de här händelserna förutsättningslöst och med ett visst mått logik, upptäcker snart att Putin presenterar en sann bild. Han berättar faktiskt hur saker och ting gick till och sätter dem i ett sammanhang. Att ljuga om att statskuppen i Ukraina inte var en statskupp, till exempel, när nazi-ukrainarna själva är stolta över sin revolution, är ju ett ganska ologiskt företag. Det är ett lika ologiskt företag för Putin att ljuga om en demokratisk frihetsprocess i grannlandet och kalla den för statskupp. Alla vet att det var en statskupp. Vad ingen av de här tyckarna förstår, är att Putin och Ryssland är ganska nöjda med att ha blivit av med Ukraina, som var, och till en del fortfarande är, en kvarnsten om halsen. Missnöjet rör den västerländska, katastrofala inblandningen, som resulterat i misär, krig och moraliskt förfall i landet. Som överallt, där USA agerar för demokratin.

Ett par timmars sanning i svensk TV kan ju vara på tiden för Ryssland. De första på länge. Tyckarnas klagolåt om den notoriske lögnaren Putin skall ses mot bakgrund av anti-intellektualismens krav på att den som vill bli hörd och tagen på allvar förutsätts vara ett offer. Offret är alltid det Goda och det Sanna. Paradoxen är att det första offret då blir Sanningen. 

 

Hej Stefan!

 

Jag argumenterade starkt för att Stones intressanta, men undermåliga, program om Putin skulle köpas in av SVT. Jag hävdar, till skillnad från många, att vår publik bör få veta hur Putin och Stone ser på sig själva och på omvärlden.

 

Båda har några poänger och det är viktigt att vi/folk/tittare ibland anmodas att se sakernas tillstånd ur ett annat perspektiv.

 

De allra flesta är också så pass välinformerade att de kan avfärda lögnerna om statskupp i Ukraina, om Syriens demokratiskt valde ledare, om att CIA låg bakom det krig i Tjetjenien som var Putins väg till makten, etc, etc.

 

Hälsningar,

 

Hej,

 Jo, det är väl en fjäder i hatten att du faktiskt förordade en titt på Putin-dokumentären. I jämförelse med all den skit som SVT hävt ur sig särskilt under de senare åren om Ryssland, vill jag dock inte klassa Stones verk som undermåligt. Tvärtom var det ett ganska lågmält och sympatiskt samtal, där ingen försökte pracka på den andre eventuella motsatser. Det var snarare en uppvisning i hur man låter den andre komma till tals, från båda sidor. Min egen syn på journalistik stämmer med Stones; det viktiga är att lyssna och fundera över sin egen åsikt. Här har jag flera funderingar i samband med Putin-intervjuerna. Men först några klargöranden.

 

Syrien har aldrig haft demokrati, eftersom olika civilisationer utvecklar olika kulturkarakteristika. Jag har aldrig hört Putin kalla Assad annat än Syriens legitime ledare, vilket ju är sant. Frånvaron av demokrati är dock inget som legitimerar folkmord i ett försök att eliminera ledaren. Det leder inte till demokrati. Det leder till IS. Sverige har lämnat sitt stöd till alla statskupper i Nordafrika och Mellanöstern, men ingen utrikesminister har fått frågan varför Sverige stödjer terrorismen. Det är en farlig väg.  Putin vill inte gå den.

 

Detsamma gäller för Tjetjenien, där de dåvarande terroristledarna lever i högönsklig välmåga i Västeuropa. Bara detta faktum är nog för att inte vilja gå den vägen.

 

Statskuppen i Ukraina var en statskupp till och med enligt ukrainska lagar och författningen. Ukrainarna kallar den fullt logiskt "Revoljutsija dostoinstva" och klär den i nazistiska symboler. Men, ok, låt oss kalla den en demokratisk process, men då kvarstår ändå de nazistiska symbolerna och processens innehåll, som då får demokrati att framstå som något icke önskvärt. Det är en farlig väg. Putin vill inte gå den.

 

 

 

Jag vet att ryska media har frågat, men Obama ville inte ställa upp på liknande intervjuer. Varför? Margot eller Bildt skulle inte heller ställa upp på samtal i ryska media. Varför? Är det samma sjuka som SVT-journalisterna har, när de inte vill att den inhemska publiken ska få se och höra Putin? Jag tror det. Att inte vilja se och höra, är en tradition som krävt sin tribut tidigare i vår historia. Det slutade med rättegångar, men i Syrien blir det troligen ingen tribunal. Inte heller i de andra länderna. Det är synd, jag skulle gärna se svenska ministrar på de anklagades bänk. Undrar om SVT skulle direktsända? Oliver Stone skulle nog vara där.

 

Vänliga hälsningar

Stefan Gehander

 

 

 

Avslut...

 

Du tycker ju och tänker som du vill såklart.

 

Men Stone gör raka motsatsen till det du säger; han är bara ute efter att föra fram sin egen bild.

 

Assad är inte någon legitim ledare, och har aldrig aldrig varit det fast han, såklart - precis som Trump, Putin och Kim Jong Un  - har stöd av en del av befolkningen.

 

Det är bara dumheter att påstå att Janukovytjs opåkallde flykt från Ukraina var en statskupp. Parlamentet, med en majoritet av ledamöter från Janukovytsj maktparti, agerade helt i enlighet med konstitutionen.

 

Andra Tjetjenienkriget var något som Putin själv startade. Men visst är Tjetjenien och alla övriga "etniska" konflikter som följde på Sovjets kollaps komplicerade.

 

Jag tror inte vare sig Obama eller någon svensk politiker har nån större lust att vara huvudperson i något så inställsamt som det Stone producerat.

 

Trots det tror jag att de få som orkar ta sig igenom de fyra timmarna med Stone och Putin får ut en del av det.

 

Jag tillåter mig en slutkläm.

 

Stone vill höra vad Putin har att säga, om detta sedan är för att föra fram en egen bild är oviktigt. 

Vem är du/vi att säga att Assad inte är legitim? Med den logiken är Löfven inte legitim. Ska vi kalla på syriska och ryska bombplan?

Ukrainarna störtade Janukovitj med hjälp av Tysklands, Frankrikes och Polens utrikesministrar och var en tid glada åt det, så de tyckte själva att de genomförde en revolution eller statskupp. Parlamentet hade inte kvorum att avsätta presidenten, eftersom det största partiet, som stödde Janukovitj, med våld tvingades eller skrämdes bort från omröstningen. Röstsiffrorna innebar ändå inte en legitim omröstning. Det saknades ett par röster till 2/3, som föreskrevs av författningen.

Obama och svenska politiker är varje dag huvudpersoner i inställsamhetsreportage. Ingen vågar fråga varför en fredspristagare bombade andra länder och ingen frågar vad Sverige har med saken att göra.

Den idiotiska anmärkningen att Putin startade andra Tjetjenien-kriget vet jag inte ens hur jag ska kommentera.

Jag noterar att att mina ärliga invändningar och frågor inte bemöts i sak, som vanligt.

Min granne slukade 4 timmar med Putin och är en annan människa. Hans fru känner inte igen honom.

 

Ha det gott

Stefan Gehander

 

 

 

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

238201
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1916
1796
5004
219589
22665
27194
238201
Your IP: 54.227.126.69
2017-12-12 17:52