Äkta fejk

Att det finns en grundläggande motsättning mellan Ryssland och Västerlandet har väl inte undgått någon under de senaste åren. Händelser som vi ser som orsaker till detta är det inte, de är snarare verkan, alltså konsekvenserna av

denna grundläggande antipati. Därför är diskussionen så fruktlös, den handlar egentligen bara om antipati eller sympati, fenomen som inte kan debatteras, eftersom de hör till känslornas värld. Trots raderna av historiker, som har sina förklaringar, politiker med sina, ekonomer, sociologer och så vidare, kvarstår hela tiden frågan om varför relationen mellan Ryssland och Västerlandet ser ut som den gör. För att ta Krim som exempel är det uppenbart för ryssar att halvön är rysk, bebos av ryssar och alltid har varit ett eftertraktat erövringsobjekt för andra folk alltsedan Vladimir kristnade folket och byggde landet härifrån. Krim har återförenats med Ryssland efter mongolerna, efter turken, efter brittisk-fransk invasion och efter den ukrainska nazirevolutionen. Ur rysk synvinkel. Ur andras synvinkel har Ryssland genom hela historien hållit på med erövring av halvön från andra folk. Historien är densamma, skillnaden ligger bara i var antipati och sympati placeras. Men den springande punkten är att ryssar och ruser alltid har bebott halvön, alla andra folk har antingen försvunnit spårlöst eller med spår i den ryska gemenskapen eller slagits tillbaka av halvöns ryska befolkning. I dagens språkbruk skulle det heta att Krim är en äkta rysk halvö, men en fejkad halvö under icke-ryska perioder.

Äkta är det som alltid har varit, en varaktighet, som till exempel kristendomen. Den ryska kristendomen är den som Jesus predikade, den äkta, som den alltid har sett ut och alltid kommer att se ut. Övrig kristendom är i denna mening fejkad. Genom allt mänskligt går det att dra denna linje mellan fejk och äkta varaktighet, och jag tror att detta är vad motsättningen mellan Ryssland och Västerlandet handlar om. Tydligast blir det kanske i ekonomin, där den ryska är äkta, dvs den framställer någonting, medan den västerländska fejkar ekonomisk utveckling via bubblor på börsen och fejkad statistik om inflation och löner, för att inte tala om att invandringens minus blir plus i BNP. I vardagen kan detta märkas i ryssars irritation när svenskar berättar om sin bruttolön, en fejklön som ju inte finns i verkligheten. 

 

Det mest äkta i Ryssland är språket, som är arkaiskt och gammaldags, förvånansvärt nog en exakt kopia av latin (eller är det tvärtom?) men ändå intuitivt, känslomässigt, med Gud närvarande i viktiga ord, till exempel Tack och Rik. Det är oförstört i princip sedan de första dokumenten, det är äkta. Den som har sett den moderna floden av stavfel på SVT eller hört dagens svenska på Rosengård eller i Rinkeby, eller den könlösa feministjargonen, för att inte tala om det politiska korrekta fikonspråket, förstår att den svenska vi har idag innehåller ett stort mått fejk. Den påminner starkt om sovjetryskans ideologiska svammel. 

Men än viktigare är vad som sägs. Det är inget problem att påstå att svensk utrikespolitik mot Ryssland går ut på att försöka förändra Ryssland, det sägs rakt ut. Samtidigt är det ett problem att påstå att Ryssland försöker påverka Sverige i någon riktning, trots att det påstås som ett faktum som inte behöver bevisas varje dag. Det räcker att påstå att påståendet är sant, så blir det sant. Förr i tiden var det kommunisterna som fick betala priset att vara misstänkta ryssvänner, idag är det fjanthögern. Ingetdera är sant, eftersom ingendera rörelse var eller är vänner av Ryssland, de var eller är vänner av idéer, som bringat enbart elände i Ryssland. Vi lever faktiskt i en period när Västerlandets idéer inte längre kan påverka Ryssland. Den kamp mellan vänster och höger som finns i Västerlandet har idag ingenting med Ryssland att göra, även om försöken att framställa det så är legio. Men det är bara fejk utan förankring i verkligheten, trots alla teorier om pokemoner och mystiska cyberattacker. Ryssland har annat att göra. Landet är fullt sysselsatt med äkta samhällsbygge för äkta förändring av livets villkor. Alla försök till fejkad förflyttning av problem till Ryssland, för att sedan kasta tillbaka problemen till det egna samhället, är misslyckad samhällsanalys, vägran att se den äkta verkligheten och föredra den fejkade. Höjdpunkten i den fejkade verklighetsbilden är när lögnen blir så väldig att det som sägs kan vara sant idag och falskt imorgon, och vice versa. Invandringspolitiken är det tydligaste exemplet på dessa fejkade övertygelser, men de finns överallt. Den etniska faktorn är bara en förstärkare. 

Det säger sig självt att om allting hade varit som makt och media vill påskina både i Sverige och Västerlandet, hade fejk inte uppstått. Det hade inte funnits någon anledning att hitta på ryska pokemoner som påverkar demokratiska val, om valen hade varit demokratiska, dvs återspeglat det som makt och media säger är förhanden, alltså att liberalism och globalism och allt vad det kallas råder och är härligt för människan. Valen är inte demokratiska i den meningen att resultaten inte är en följd av de värderingar som demokrati sägs bygga på. Men att påstå att demokrati bygger på värderingar är fejk. Ett samhälle som pekar ut vissa som offer eller värda fördelaktig behandling är i sig ett förnekande av demokratins anda, som är rättvisa, alltså att ingen a priori tilldelas positiva eller negativa egenskaper. 

I Ryssland är allting äkta. Istället för pokemoner finns riktiga människor, som mot pengar från Sverige och andra länder försöker påverka val i Ryssland. Statlig TV, riksdags- och kommunstyrda media och anslagssökande forskare blir pokemoner, äkta pokemoner. Istället för att förutsättningslöst berätta hur landet ligger, ränner de runt som pokemoner i Ryssland och berättar sagor, dvs fejkar analyser av verkligheten, eller fejkar krigisk försvarsvilja österut, medan ryssarna krigar på riktigt mot äkta fiender och försvarar sina egna med vapen i hand. 

Äkta är när det sagda stämmer överens med det gjorda. Fejk är när skillnaden mellan sagt och gjort blir för stor. Det krävs stort mod att stödja en demokratisk revolution på Krim i strid mot hela världens påståenden om det förkastliga i sådant agerande. Men Krim var äkta, därför blev satsningen helhjärtad och framgångsrik. Västerlandets uppmuntran av högerterrorism i Ukraina är förljuget fejk, och därför kan det bara gå fel. Stödet till terrorismen i Syrien från Västerlandet var fejkat, och hämnd är att vänta. Rysslands krig i landet är äkta och har inget annat syfte än det som sägs. 

Den grundläggande motsättningen mellan Ryssland och Västerlandet är den mellan äkta och fejk, som förstås är samma sak som striden mellan gott och ont. Vem som helst kan göra det enkla testet att bedöma om någonting är gott eller ont, så blir analysen klar. Det är fejk att försöka göra Krim till en juridisk fråga för att bestämma dess värde, när hela värdet ligger i räddandet av liv och bevarande av människors kultur. Till och med om det hade varit fråga om annektering, genomfördes denna i det godas namn. Att döda människor för att upprätthålla juridiken är ondska. Det är äkta fejk.

Sök

Vinaora Visitors Counter

238201
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
1916
1796
5004
219589
22665
27194
238201
Your IP: 54.227.126.69
2017-12-12 17:52