Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Jag tror inte!

Den ryska tron baseras helt på känslor. Grunden för all tro är kärleken. Det finns inget förnuft och ingen vilja i den rysk-ortodoxa kristendomen. Den ryska skaparkraften

baseras helt på förmågan att älska det du gör och älska föremålet för din skaparkraft. Konstantin Stanislavskij byggde sin teaterteori på den ryska trons grundtanke, och varje gång skådespelaren eller skådespelerskan misslyckades, ropade han: ”Jag tror inte!”, en fras som regissörer använder än idag. Jag vet inte i vilken utsträckning Stanislavskij var medveten om dubbeltydigheten i sin fras, men den är troligen inte någon tillfällighet. Det som skådespelaren ska se, genomleva, uppleva och uttrycka är kärlek, då blir spelet äkta. Då kan Stanislavskij tro. Denna teaterteori om kärlek till det man gör och mot den man gör det får i våra dagar skulden för våldtäkter inom teatervärlden. Den geniala idén för att undvika våldtäkter blir i denna originella tolkning av Stanislavskij att upphöra med klassiska pjäser och göra upp med våldtäktsteorins ryske upphovsman, ja över huvud bannlysa manliga regissörer, direktörer och kanske även skådespelare. Jag vet vilken fras Stanislavskij skulle utropa.

Den världsberömda frasen gäller för övrigt hela den störtflod av brist på kärlek i den svenska kreativa världen som sköljer över de media som annars har för vana att överskölja oss läsare med smuts, särskilt om Ryssland och kärlek. Den tokiga idén om Stanislavskijs skuld i förlusten av kärlek inom svensk teater hör till denna smutsiga verksamhet. Det är knappt man tror det.

Sök