Landsfäder

Att inte glömma är viktigt, att minnas är bitterljuvt. Den ende som skulle kunna tävla mot Putin i valet 2018 är Stalin. De har ungefär samma sympatisifffror i befolkningen, och särskilt populär är Stalin bland dem

som var med och de helt unga, som vet att det var Stalin som vann kriget. Efter den fascistiska statskuppen i Ukraina med stöd av Västerlandet, precis som för 70 år sedan, har Stalin fått en rad nya minnesmärken, byster och statyer på gator och torg, den mest anmärkningsvärda vid en juridisk högskola i Moskva. Där fick rektorn avgå, men Stalin vinner nya segrar i takt med att fattigdomens fackeltåg tänds i de forna delrepublikerna Ukraina, Georgien och Baltikum. De är alla länder som skapats av ryska revolutionen och Stalins utrikespolitik, men nu är de lika missnöjda med EU som med SSSR. Precis som Polen, Stalins skapelse som fritt land för första gången på 100 år. 

Putins segrar i Tjetjenien, på Krim, i Syrien och försvaret av ryssar i Ukraina smäller inte lika högt som Stalins segertåg, men Putin har en fördel framför Stalin. Den senare mördade ryssar i en takt och omfattning som Västerlandet drömmer om, medan Putin gör allt för att Ryssland ska öka antalet medborgare. Om inte Stalin, hade ryssarna varit dubbelt så många idag, och Putin hade inte behövt bekymra sig. I gigantiska sociala program med en årslön i premie till alla kvinnor för andra och följande barn, kommer nu en bonus om 10 000 rubel i månaden i 18 månader för första barnet i syfte att fylla igen 1990-talets demografiska avgrund, då inga barn föddes. I paketet finns också en maximal bolåneränta om 6% för mindre bemedlade kvinnor. Den store patriarken och landsfadern går fram som en fanatisk feminist, och de kvinnliga ministrarna meddelar presidentens beslut med himlande ögon fulla av tårar. Finansministern och de kvinnliga senatorerna skakar på huvudet i TV när det dessutom talas om 326 000 dagisplatser inom ett år, ministern av omsorg om statsfinanserna, senatorerna av förtjusning. Denna stalinistiska feminism i patriarkatets förlovade land är antitesen till Stalins folkmord på ryssar, som endast kan jämföras med Obamas folkmord i Syrien, Bush i Irak och EU i Nordafrika. I dessa länder och områden behövs också hundratusentals dagisplatser numera, men det är bara Syrien som har en chans på Putins feminism. Jag tror att Stalin har större chans i andra länder i vår tid av häxjakter och folkmord.

Stalins popularitet i Ryssland har inte med glömska att göra, snarare med bitterljuva minnen av seger i kriget och makt mot andra länder. Under sina knappt 30 år vid makten förde Stalin sitt land från bondeland till supermakt, där priset var Ryssland. Putin kommer att leda Ryssland lika länge och kommer att föra Ryssland från misslyckat experiment till världsledande framtidsland. Då kan Stalin falla i glömska.