Tystnadens seger

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad måndag, 09 Maj 2016 11:13

Skriven av Stefan Gehander

I snart 30 år har Ryssland haft fosterlandet på hyllan. Landet skulle bli ett av många, en av alla lydstater i ett broderskap. Det var bara ett land som

var fosterland, landet som i all sin exklusiva rätt hade fött fram det rätta levernet, de riktiga människorna, ja nästan herrefolket. Alla andra folk, kineser, serber, araber och nu ryssar porträtterades i mediaindustrin som skurkar, värda endast förakt och förintelse. Det ledande fosterlandet skulle bli alla andras fosterland i en gigantisk lögn. Men häromåret kom ryssarna äntligen till skott: de hade blivit lurade. När Det Stora Fosterlandet började skriva om den ryska historien för att placera den ryska Segern i ett annat land, vilket som helst, ja till och med i de förintade nazisternas land, samtidigt som nazisterna fick nytt liv i Rysslands närmaste grannland, då var måttet rågat. Rysslands president bjöds in att medverka i firandet av Segern i Europa, som om det var tal om seger i denna avkrok, som inte ens hade orkat göra motstånd, samtidigt som knähundsländerna i Det Stora Fosterlandet firade motståndet mot Segern. I den första förvirringen förstod ryssarna inte att ingen av de inbjudna lydstatscheferna skulle komma för att dela Segerns sötma i Moskva, inte ens den galna tyska tanten. Det Stora Fosterlandets tanke var ju att placera ryssarna bland förlorarna och ta den tyska triumfen till heders igen. IS marcherade också i svart, i europeisk design och med europeisk propagandaapparat. Den svarta arméns mål var tydligt: ett kalifat med spetsen riktad mot Kaukasus och Ryssland. 

Men som alltid med ryssar, kom de i sista minuten på andra tankar. Precis som 1989-1991 och år 2000 vände de på en femöring och väckte sitt Fosterland. I år är processen fullbordad och mycket symbolisk. Inte ett ord om utländska gäster vid paraden. Inte en viskning om forntida allierade och vänner i Putins tal. Paraden är alltigenom rysk. Segern är enbart och endast för ryssar. Fienden står åter framför portarna, de har själva valt att inte fira segern tillsammans, ja de har nästan dragit på sig den svarta uniformen. Fienden har valt sida och är inte längre välkommen. Och den som inte firar Segern, firar Förlusten. Den som inte är vän är fiende. Bevisen härför är länderna som idag står i lågor, för kriget tog inte slut när ryssarna glömde sitt fosterland. Tvärtom, det blev startskottet till otaliga krig under det senaste 25 åren. Världen behöver Ryssland, verkar det som. Världen behöver ryska segrar igen. 

Den 9 maj går miljoner medborgare i Ryssland med foton av sina släktingar på ett plakat genom dem ryska städerna, ja processionen har också startat i andra länder. De liknar amerikanska valplakat, eller kanske europeiska Pride-bilder, men de är något helt annat. De är ikoner, bilder av de goda krafterna, bilden av Fosterlandet.

• Tillb
• Nästa