Animerad ikon

Uppgifter

Kategori: Kultur

Publicerad måndag, 07 september 2015 22:45

Skriven av Stefan Gehander

Mänsklighetens viktigaste värderingar, de som övergår i dygder, kommer närmast från religionen och brukar sammanfattas i treenigheten Tro, hopp och kärlek. Ikonen har sedan antiken utgjort ett försök att koncentrera tro, hopp och kärlek i en endaste bild, laddad med föreställningar om hur dygden skulle kunna se ut, ett försök att fånga dygderna i en ögonblicksbild. Ikonen

som fönster mot gudomligheten är ett av de mäktigaste instrumenten för fantasin, en blick in i det hemligaste, bokstavligt talat ett besjälande, en animering, av den mänskliga tillvaron. Nu har ikonen börjat få liv i Ryssland.

Den animerade filmen Serafimas ovanliga resa handlar om en flicka i Sovjetunionen ungefär vid tiden för segern vid Stalingrad, vid påsktid, när det ryska folket dog i massor men bevarade hoppet tack vare kärleken till fosterlandet och tron på fadersgestalten. De ryska soldaterna utgick från Röda torget, där de marscherade förbi liket av den man som bränt alla ikoner i landet i sann västerländsk tradition. Flickan Serafima, eller Sima, leds och stöttas av Serafim från Sarov, ett av den ryska ortodoxins populäraste helgon, under sina äventyr i sökandet efter mor och far, som båda försvunnit i krigets röra. Sima börjar sin resa från ett barnhem, där hon tillsammans med sin kompis Rita upptäcker husets hemligheter, en del ganska hemska. 

Ryssarna, både barn och föräldrar, går nu man ur huse för att se underverket, en bländande vacker spelfilm med musik och sång från Bolsjoj-teatern. Barnfilmen ligger kvar i den sekulära världen, men den ortodoxa kyrkan gläds åt den nya genren. Att levandegöra ikonen är en genialisk idé, ja ett underverk, som får barnen att gapa, mödrar att gråta och fäder att bli stolta över en kulturgärning för sina barn. Ingen har en tanke på att köpa popcorn till filmen.

Filmen handlar om djupaste tro, barnets tro på underverk, och den heliga familjen. Den innehåller dock inga effekter eller dumma skämt. Det är en "vuxen" film för barn, fullt realistisk, särskilt för den som tror, och miljön är tecknad efter de platser där Serafim från Sarov verkade och där han ligger begravd. Serafim spelar nu en av sina viktigaste roller i den ryska historien som barnens hjälpare till ett anständigt liv. Det är inte helt osannolikt att filmen blir en ikon i det ryska hemmet.

Bilden av, ikonen Serafim Sarovskij är en av få helgonbilder som faktiskt är ett porträtt av munken Serafim. Han var en omtyckt man redan under sin livstid och berömd långt före kanoniseringen, och det finns en hel del berättelser från människor som träffat på Serafim även efter hans död och fått ett klokt ord med sig på vägen. Serafim var en av de ledande hesychasterna, en filosofisk tradition med meditation som grundval. Det önskade tillståndet är genomlysning, kontakt med Gud inifrån, där beviset är ett ljus som strålar ut från människan, till skillnad från den västerländska upplysningen, där nåden kommer utifrån och lyser upp vissa. Det förra skenet kan och skall delas med andra, det senare försvinner in i den frälste. Hesychasmen främsta verk är Filokalia, där den som älskar dygderna kan läsa vilka dessa är och hur man kan sträva efter att nå dem. Eller så kan man se den animerade versionen av Serafim-ikonen.

• Tillb
• Nästa