Ich bin ein Münchner

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad onsdag, 27 juli 2016 18:12

Skriven av Stefan Gehander

Jag är stolt över att ha arbetat med österrikiska och tyska affärsmän och ingenjörer, främst i Wien, men också i den stad som för hela världen nu symboliserar Västerlandets stora, grandiosa misslyckande -

München. Jag är också bestört över dagens Tyskland, där en Kanzlerin under så många år har plågat landet med invandrarens öde, dennes ödesdigra, avgörande roll för vidare framsteg, särskilt just i München, där stora delar av ekonomin är i intimt samarbete med ryska företag. Bayerns regering har så drivits till förtvivlan att regionen företar egna resor till Moskva och skickar bussar med invandrare till Berlin.

För cirka 100 år sedan föddes i denna kulturstad, Europas mesta teaterstad, Tysklands tyskaste fäste och mest välmående region, en företeelse, vars konsekvenser fläckade hela Tyskland och Europa med skam. Den var en konsekvens av en revolution och en kupp som liksom idag sade att alla människor var bröder och systrar och att alla skulle dela med sig av allt. Alla folk skulle förenas i en enda stor gemenskap. Idag, i terrorns tid, ljuder samma budskap, där vem som helst vill sola sig i glansen av tysk historia och utropa: Ich bin ein Munchner.

Det finns många människor i världen som inte förstår, eller säger att de inte förstår, vad som är problemet mellan Västerlandet och den islamiska världen.

Låt dem komma till München.

Det finns de som säger att migrationen från den islamiska världen är framtiden. 

Låt dem komma till München.

Det finns de som säger, både i Västerlandet och annorstädes, att vi kan samarbeta med islamisk migration.

Låt dem komma till München.

Det finns till och med en massa människor som säger att migration kanske är ett oanständigt system, men det ger oss ekonomisk framgång.

Lass sie nach München kommen.

Frihet har många sidor och demokratin kan inte ta hänsyn till alla. Ryssarna rev ner den mur de hade byggt i Europa för att hindra folk att ta sig ut, nu byggs murar för att hindra ryssar att komma in - i Baltikum, i Ukraina, i Västerlandets värld av visumtvång och sanktioner. Samtidigt möter människorna i München vilt främmande människor i massor med leverop och tårfyllda ögon, och deras hjärtan var fyllda av stolthet över att de kunde dela med sig av de senaste 25 årens framsteg i tänkande och ekonomi. Jag vet flera andra städer i Europa som frivilligt låtit sig belägras med en fanatism som inte setts till sedan München steg in på den historiska arenan i modern tid.

Migrationen och de öppna gränserna i Europa, som nu stängs för att stänga in och koka upp den gamla soppan från München, är en levande illustration av problem i den islamiska världen.  Därmed är bara halva sanningen sagd, och det är alls ingen anledning att inte se att vi är orsaken till dem. Frankrike bombar en syrisk by dagarna efter attacken i Nice som om byborna där hade något samband med terrorattacken. Men byn, där antalet döda blev exakt det dubbla mot i Nice, kommer att ha samband med kommande attacker i Frankrike, när släktingar och vänner till dem där byborna migrerar västerut. Migration är ingen orsak till terrorism, men migration utnyttjas för att föra terrorn till sitt mål. Migration är den nya muren, en förolämpning inte bara mot historien utan också mot mänskligheten, då den delar och stympar familjer, skiljer på man och hustru, bröder och systrar, och sammanför människor som inte vill leva sida vid sida.

Det som är sant i historien är sant i München: det blir ingen fred och frid i Europa så länge en av tre tyskar inte är tysk och berövad den mest grundläggande rätten hos alla fria människor, att bo i sitt eget land och höra till sitt eget folk; och så länge två av tre tyskar är berövad samma rätt. Människor i München och människor i Mellanöstern har rätten till frihet, som innefattar att få ha sin familj och sina hemtrakter i fred.

München har en rik historia med både försvar av och angrepp på friheten, och staden blir nu åter en symbol för Europas olycka. Vi kan bara be en stilla bön för människorna i München, att de inte åter ska sänka blicken i raseri och dra med sig landet och kontinenten igen i upprensning av migrationens misär, av oduglig politik och av social orättvisa. Vi hoppas och tror att de lyfter blicken över migrationens mur och ser friheten för både sig själva och för oss andra bakom den.

Friheten är inte delbar, och så länge en är slav under falsk moral och falsk politik, är alla slavar. När alla blir fria, kan vi se fram emot ett München och ett Tyskland och ett Europa som sätter sitt hopp till vanlig handel och industri, inte människohandel i dess låga form. När den dagen kommer kan Munchen se tillbaka och känna sig förnöjt med det faktum att 25 år av migration inte lyckades rasera staden.

Vi ska också alla andra bli fria, som invånarna i München.

Därför, som en fri man, säger jag med stolthet: Ich bin ein Münchner.

• Tillb
• Nästa