Swedish
Chinese (Simplified)
English
Russian
Serbian
Spanish
Yiddish
Ryssland är stort igen
- Uppgifter
- Kategori: Samhälle
- Publicerad fredag, 24 februari 2017 03:00
- Skriven av Stefan Gehander
USAs kaotiske president skulle gärna vilja samarbeta med Ryssland, bland annat för att gå i strid mot IS. Det kunde ju vara på tiden, men de amerikanska soldaterna skulle beskjutas av egna vapen, som tidigare levererats till IS, och även om Ryssland skulle anta erbjudandet om samarbete, är det inte helt säkert
att det skulle vara av nytta. Att döma av det kaos som råder i USA och den misslyckade insatsen i Jemen samt ett allmänt intryck av att den amerikanska militären befolkas av pratglada propagandageneraler, som kräver att ett sådant samarbete föregås av vapenvila i östra Ukraina och diskussioner om Krim, är det inte troligt att Ryssland har något intresse av USA. I ryska ögon, eller öron, kommer dessa uttalanden från idioter. Och med idioter görs inga affärer.
Genom historien har det som kallas stater och länder, vilka jag kallar civilisationer eller superetnos, skaffat sig vänner och fiender. När det gäller vänskapligt sinnade civilisationer, superetnos och etnos är saken ganska enkel, och vår tid understryker ju gammal vänskap och spelad vänskap på ett tydligt sätt. Med fiendestater, dvs civilisationer eller superetnos och enskilda etnos med antipatier inbakade i DNA mot sina fiender, är det lite mer komplicerat. Det råder ibland fred, ibland krig, ibland finns gemensamma intressen, ibland finns inget gemensamt intresse. En förutsättning för samtal mellan fiendestater är dock att ledaren eller ledarna har konsensus i sitt eget land bakom sig. Denna situation råder inte i dagens USA, ja för den delen inte i hela Västerlandet. Putin skulle vinna valet i vilket land som helst, utom i Sverige och Polen, vilket har sina historiska skäl.
På grund av det amerikanska valsystemet är det inte möjligt att påstå att presidenten vann en stor eller liten seger, eller om han ens vann, egentligen. Clinton vann rösträkningen med 48% mot 47%, medan Trump vann elektorsvalet med 306 (2 röstade senare emot folket) mot 232 (5 röstade emot folket), men Trump vann en förkrossande seger i antalet valdistrikt med 2600 mot 490. Det var bara New York och Washington som röstade för Clinton. Men faktum kvarstår att det trots detta är svårt att tala om konsensus bakom den amerikanske ledaren. Det kan invändas att denna brist på konsensus är en mediaskapelse, utan större betydelse för verkligheten, vilket i sin tur kan kopplas till det oerhörda faktum att den besegrade presidentkandidaten faktiskt inte har gett upp valet. Om hon misslyckades i själva valkampanjen, kan man säga att hon gör bättre ifrån sig i mediakampanjen. Den valde presidenten har också tappat sin taktik från valkampanjen, där hans positiva uttalanden om Putin troligen var en del av hans segerrecept. Ett tag var han till och med redo att möta Putin innan han installerades i ämbetet. Den tråden har han nu tappat, och därför har han hamnat i den dumma situationen att han inte kan vinna sympatier bland folket med en intressant utrikespolitik, medan hans politik hemma saboteras av den inre fienden.
Det har lett till 10 dagar som skakat världen, särskilt Sverige, så till den grad att Margot av någon outgrundlig anledning begav sig till Moskva. Om vi behåller det gamla schemat, som inarbetades i den svenska utrikespolitiken efter Palme, kan Margots resa tolkas som en begäran från USA, som inte kan skicka egna representanter och allra minst sin president för att stämma av med Putin, för att se vilka öppningar som finns. Trumfkorten skulle vara östra Ukraina, Krim, sanktioner och avtalsvidrig utplacering av interkontinentala missiler, bland annat i Kaliningrad, ett par mil från Sverige. Att döma av det som framkom vid presskonferensen blev resultatet noll. Ja, Margot fanns inte ens med i notiserna i ryska media. Det styrker tesen att hon bara var en springflicka, men det visar också att de nämnda trumfkorten inte fungerar, dels för att de inte stämmer med fakta, dels för att de inte är föremål för diskussion (Krim, sanktioner). Så även om USAs president skulle vilja möta Putin, finns det inte så mycket att diskutera. Jämfört med hur mycket den amerikanske presidenten skulle förlora i hemlandet och vilken mediastorm ett möte med Putin skulle orsaka, kan de här trumfkorten läggas undan i slasken. Det är nya kort som gäller, och en ny giv är av nöden. Härför finns ett uppenbart skäl: Ryssland är stort igen.
En blick ut över världspolitiken ger vid handen att det under de senaste 5-10 åren har skett en utveckling i Ryssland - mycket tack vare Obama, även om han inte ville vad han gjorde - som gör att det inte finns något som kan påverka rysk politik. Inte ens militärt, då de nyaste ryska missilerna inte går att stoppa ens med hjälp av anläggningarna i Polen och Rumänien. Att sedan danskarna i en undersökning till 80% tror att NATO besegrar Ryssland, understryker bara den farliga idioti som råder i Västerlandet. Men den viktigaste förändringen är den mentala påverkan från Ryssland och i Ryssland. För ett land är stort endast när tankarna är stora och viljan fri. Det finns ingen utländsk makt som kan påverka val i Ryssland, inga utländska hackare som kan avslöja Putins interna meddelanden, det finns ingen propaganda som kan påverka ryssar i gemen och det finns ingen ekonomisk utpressningspolitik som kan förmå Ryssland eller ryssar att ändra beteende. Det finns ingen "deal" att göra. Förmodligen har Trump insett det. Om inte, lever han i samma illusion som europeiska potentater, som "väntar på Moskvas eftergifter" i Ukraina och att Ryssland skall vara med i terroristernas "kamp mot Syriens diktator". Men dessa ord är för små för ett stort land.
Att Ryssland är stort igen får två konsekvenser, eller en av två: antingen lägger Västerlandet ner sina omstörtande projekt mot små länder, eller så blir det krig. Trump har som en klok man valt den första varianten och sagt att USA inte kommer att försöka störta regimer längre för störtandets skull, även om sådana projekt genererar vapenförsäljning. Han har tydligen bestämt sig för att NATO-länderna skall betala mer för befintliga vapen och pseudostorhet. Retoriken om Ukraina, Krim, Syrien och sanktioner är alltigenom meningslös och understryker i sin futtighet bara det faktum att Ryssland är stort igen. Landets storhet har blivit ett problem för Västerlandet, som inte vet hur denna ryska framgång skall hanteras. Att medge storheten är att ge efter och lägga ner 25 år av liberalistiskt jihad , att utmana den leder till nederlag. För Ryssland är stort igen.
