Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Demokratins kreatur

EU har med frenesi medverkat i en statskupp i Ukraina, i syfte att ge landets medborgare tillträde till en av de underbaraste platserna i världen. I praktiken skedde hela statskuppen inom ett begränsat område i de centrala delarna av Kiev, och den har sedan dess inte

spridits i någon vidare omfattning. Att så inte har skett sägs enligt upprörda västerländska politiker, journalister och allsköns förståsigpåare bero på att Ryssland uppträder särdeles aggressivt och roffar åt sig territorier, stödjer terrorister och över huvud taget inte inser statskuppens fördelar. Dessa är ju uppenbara, eller kommer att uppenbaras, så snart landets stöps om i ny anda. Uppenbarelserna har hittills lett till nya priser på allt som har med grunderna för mänskligt liv att göra samt till att inga pensioner eller löner betalas ut utanför det förlovade Kiev. Denna geniala ekonomiska politik är en förutsättning för samarbetet med Västerlandet. Ukrainsk TV och media stormar och bubblar i nationalism och glädje över denna helt makalösa framgång. Hade det inte varit för rysk aggression i samarbete med enstaka terrorister och, tydligen, barnsoldater i sydöstra delen av landet hade allt varit frid och fröjd. Men landet mobiliserar av största kraft, människor hämtas på fabrikerna, som ända ska stängas för att utveckla samarbetet med EU, för att skickas i krig, i övrigt normala människor lämnar sina familjer även i sydöstra Ukraina för att ta upp kampen mot de ryska terroristerna, bara för att helt plötsligt stå inför en attack mot de egna föräldrarnas fridfulla gård. Längs den ryska gränsen svärmar ukrainska stridsflygplan för att upptäcka den ryska attacken i tid, luftvärnssystemet BUK är redo att ta ner de ryska terroristernas stödtrupper på hög höjd. Detta ryska hot har Västerlandet med hjälp av journalister, som sett trupptransporter nästan med egna ögon från Ryssland till Ukraina, och utrikesministrar med säkra uppgifter om allt som Ryssland gör för att förhindra den demokratiska utvecklingen i Ukraina, gjort till en självklarhet för den frihetstörstande ukrainska befolkníngen och för kunskapstörstande kreti och pleti i Västerlandet. När så ett flygplan med vit-blå-röda linjer längs flygplanskroppen kommer in över Ukraina och flyger rakt in i getingboet vid den ukrainska frihetskampens gränslinje, där allt som går i den ryska flaggans vit-blå-röda färg skall förintas enligt instruktioner från Godhetens imperium, exploderar stridspiloterna i nationalistisk eufori. Till råga på allt flög planet i samma korridor och på samma höjd som Vladimir Putin på väg hem från Sydamerika. Hans väg korsade runt kl. 16.00 av det malaysiska flygplanet i trakten av Warszawa. Det ukrainska försvaret av den demokratiska utvecklingen slog till kl. 17.20 strax innan den ryska gränsen.

Ovan nämnda förståsigpåare, utrikesminister Bildt tillsammans med Försvarshögskolans experter var snabbt rörande eniga om att det var Ryssland i samarbete med ryska terrorister i östra Ukraina, eller vice versa, som sköt ner planet. Vem som helst med hjärnan i behåll förstår att detta är omöjligt och minst sagt ologiskt. Men i konflikter, särskilt påhittade som i fallet Ryssland, är det inte de faktiska problemen eller omständigheterna som ställer till svårigheter. Det är lätt att inse att Ryssland har koll på vem de skjuter på. Det är lika lätt att inse att utrikesministrar, experter och journalister som uttalar sig fem minuter efter olyckan om vem som bär ansvaret inte har koll på verkligheten och lätt skulle kunna informera det ukrainska försvaret på motsvarande sätt för att driva den demokratiska utvecklingen till sin spets. Roten till problemet i denna allvarliga situation i Ukraina är av psykologisk art. Det är mot bakgrund av Carl Bildts uttalanden, till exempel, fullt möjligt att illustrera att konflikten och dess hemska resultat, inklusive nedskjutningen av reguljär flygtrafik, går i linje med dennes föreställningar. Vanföreställningar, kallas det i medicinen. Men han är inte ensam ansvarig, förstås. Det sitter militära experter på det svenska försvaret med grava psykologiska störningar av verklighetsbilden som på fullt allvar hävdar att det måste vara ryssar och ryska ukrainare som begått brottet. Han påstår att ryska diversanter är förklädda så att ingen ska upptäcka dem. Den första frågan är då hur denna expert upptäckte dem. SVT tog bort intervjun efter ett par minuter. Det var tydligen för mycket även för denna statskontrollerade organisation. Utrikesminister twittrar samtidigt amatörmässiga uttalanden från den ukrainska säkerhetstjänsten, medan svenska tidningar på nätet rapporterar hur hemvärnet i Novorossija kör avancerade missilsystem över gränsen på en lastbil. Att ryssar och ryska ukrainare utan vapen i hand dör i ungefär samma antal som i flygkraschen varje dag de senaste månaderna i demokratins och klarsynens intresse, om det inte en viskning. De dör ju inte för fred och frihet. Det är ju så i krig att vi som vet bättre nu känner en djup tillfredsställelse att även västerländska oskyldiga fick sätta livet till i kampen för demokrati i Ukraina. I sin aningslöshet tog de vägen över Ukraina, där det troligen är så att landets president, den schweiziske juden Peter Walzman (Poroshenko är taget) som ÖB gav order om att det vit-röd-blå planet, kanske med Putin ombord, skulle skjutas ner. Till skillnad från aningslösa västerlänningar rapporteras samtidigt att ukrainska kor lämnar landet och flyr över gränsen till Ryssland. Av 173 kor stack samtliga utom en dum kossa, kanske någon schweizisk ras, vem vet.

Sök