Translate

Välj språk

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Grävande journalistik

Ofrihetens främsta kännetecken är när makten vill försöka styra tankarna. I denna process har skrivarna, de som i frihet kallas journalister, en nyckelroll, dels genom att inneha uppdraget att granska och informera verkligheten, dels

och allra helst som ofrihetens skapare och fostrare av en verklighet. Lokaltidningen har i dagarna publicerat en typisk artikel på området, en lite amatörmässig variant, som handlar om en muslim, som nekas arbete på grund av ett skägg. Det diskriminerande företaget sägs ha spelat in en anställningsintervju, som sedan också lämnas ut till journalister. Företagets diskriminerande VD tillfrågas med namnet publicerat om händelsen, där svaren antyder att VD är lika dum som hela historien. Det finns säkert en hel del människor, som tror på den här artikeln, men det styrker bara tesen att demokratin behöver dårar, men för oss andra är den här artikeln en förolämpning och ett tecken på samhällets förfall. Artikeln är också ett förebud om vad som komma skall, för syftet och den politiska beställningen är att visa att diskriminerande människor straffas, medan effekten, den verkliga konsekvensen, blir att motsättningarna ökar. Hur artikeln än läses skapar den förakt och hat, men den som skriver och publicerar en så lågt stående artikel är förmodligen inte medveten om konsekvenserna. Eller så är det ett medvetet val att producera det hat som när artikeln, som är sitt eget syfte och mål. Artikeln är i sin naivitet eller sin genialitet, i sin politiska konstruktion, ett ypperligt exempel på den nya tidens grävande journalistik. Den som gräver sin egen och vår grav.

Sök