Moder Svea på knä

På lekplatser mitt i natten och i källargångar mitt på ljusa dan står Moder Svea på knä samtidigt som hennes prästinnor i politiken med allvarlig stämma och darr på hakan

hakar på ett hysteriskt upprop om slutlig skilsmässa från mannen. Skriken från lekplatsen och källargången dövas med skrik i sociala media, alltmedan Sveas prästinnor i media gör allt för att både förminska brotten i ena fallet och skruva upp tonläget i det andra. Det tyder på att hela det förvirrade samtalet handlar om ideologi. Den senare betecknas av att den förklarar allt, men även när den inte förklarar det som händer, hänger ideologin kvar vid läpparna. Det är förvirrande, och det finns inte en chans att begripa sammanhang i dagens Svea rike. I varje fall inte genom att lyssna på det som sägs, vilket i sig borgar för att Svea får stå kvar på knä eller falla ner. 

I den här sorgliga historien finns bara en gemensam nämnare, nämligen hatet mot Patriarken hos dem som trycker på Moder Svea bakifrån där hon står på knä och hos dem som försöker säga att det som händer egentligen inte händer, att Svea antingen har sålt sig i källargången eller förirrat sig till fel plats på fel tid, för vem går väl på lekplatser mitt i natten, eller i källargångar mitt på dagen?

Det som tas med våld är svårare att erkänna än det som offras frivilligt, och här finns en beröringspunkt mellan metoo och våldtäkterna, till på köpet en annan utväg än import av män. Varför skulle män behöva importeras till ett land med kvinnor som inte ger sig, eller ger sig bara i våld? Tvärtom skulle kvinnor behöva importeras till ett sådant land. Och varför skulle män importeras till ett land, där kvinnan redan har en negativ bild av mannen, det är ju märkligt. Men frånvaron av metoo i samband med våldtäkterna talar ett språk, som är motbjudande, lika motbjudande som att metoo snarare uttalas för att dölja den riktiga förnedringen i källargången. Den enda rimliga slutsatsen är att det som sker på lekplatser och källargångar har ett samband på ett högre (snarare lägre) plan med metoo.

Metabilden av mannen är Fader vår, där 1900-talets vetenskap först tog livet av Gud och kvinnorna sedan avlivade Fadern. Kvar fanns en Man, som nu ligger i spillror i Västerlandet, och en kyrka med Det i Guds ställe. I psykoanalysen är Det sexualitet och aggressivitet, så när kyrkans kvinnor benämner Gud Det har de inte bara vänt upp och ner på den västerländska civilisationen, där Gud Fader är Överjaget, utan har också flyttat ner Gud i källargången. Himmelsk sexuell njutning blir helvetisk aggression i den moderna kyrkan. Samhället hänger med ner i helvetets himmelska njutningar och stiftar lagar, som skall framtvinga samtycke till Det. I denna logik blir det som hände i källargången sin motsats; det fanns bevisligen samtycke till Det. 

Dyrkan av Det motsvaras i politiken av en besatthet av Det samtidigt som den är oförmögen att skapa lika lön eller en fungerande förlossning, där feminister forslas land och rike runt för att till slut föda i ett garage. Ministern uttalar att detta, som bevisligen hände och händer varje dag, egentligen inte borde hända, men byter snabbt samtalsämne till metoo för att inge hopp om seger i den politiska kampen. Även här underordnas all politik Det, som ju är mycket viktigare än konkreta lösningar på i grunden enkla problem. Det finns ju inga enkla lösningar, bara svåra. 

Den patriarkala ordningen i Västerlandet håller på att ersättas av kvinnligt kaos, där Det byter plats med Överjaget, och visst är det en intressant revolution. Revolution följs alltid av totalitär makt, som lär ut godkända tankar och godkänt språk från barnsben. Den som vill se och höra den totalitära framtiden kan med fördel besöka ett dagis, där faderlig fostran har bytts mot praktiska övningar i Det. I de länder där framstegen är tydligast, förmärks också ett sjunkande intellekt i världsomspännande mätningar.  Det har ju inget samband med hjärnan, utan sitter på ett annat ställe, hos den nye mannen till och med bak. Det är den nya framtiden, Det. Bäva månde Moder Svea.