Fredsängeln från KGB

Uppgifter

Kategori: Utrikes

Publicerad torsdag, 25 februari 2016 23:35

Skriven av Stefan Gehander

Vladimir Putin är den självklare vinnaren av Nobels fredspris. Han är vår tids främste förkämpe för fred, demokrati och mänskliga rättigheter, inte bara i sitt eget land, utan han har också modet att satsa

egna soldaters liv på att skapa fred. han är effektiv, pålitlig, flexibel och slagkraftig som en rysk missil när det gäller, han är alltid steget före fienden och ser luckorna för freden. Han har egenskaper i samklang som vi sällan ser i samtiden, särskilt inte bland politiker. Den ende lika unike politikern skulle väl vara Olof Palme. Betecknande nog möts de av samma styrka i hatet för sina goda gärningars skull, och hade de bara arbetat för den onda sidan, som Kissinger, Carter och Obama, hade Nobelpriset varit en självklarhet, lika självklart som att åtminstone Putin hade vunnit det amerikanska presidentvalet, om han hade ställt upp.

Vladimir Putin är fostrad av KGB, avdelningen för utlandstjänst, och har en helt annan syn på säkerhet än till exempel CIA. KGB hade hand om statens säkerhet och värnade om folket och medborgarna, vilket blev uppenbart när den ryska staten höll på att gå under i slutet av 1990-talet, medan CIA skyddar makten och den liberala ideologin, särskilt från dem egna medborgarna. KGB kände inget ansvar för partiets säkerhet, vilket blev uppenbart när kommunistpartiet krackelerade och gick under. För KGB var Gorbatjov en landsförrädare, som borde ha eliminerats, medan Jeltsin förtvivlat sökte ett alternativ till sig själv och till slut fick hjälp på traven. Jag har själv heller aldrig träffat en KGB-tjänsteman, som talat i marxismens floskler på samma sätt som amerikanska statstjänstemän är helt övertygade om sanningshalten i liberalismens ideologi. Den enda motsvarigheten till KGBs patriotism kan märkas i den amerikanska militären, som dock försvarar sitt land genom att angripa andra. Liberalismen har hjälpt till med det ideologiska arbetet och avskaffat internationell rätt genom att först hävda rätten till intervention, sedan plikten att intervenera och idag ansvaret för att skydda befolkningen i andra länder mot deras egen regering, som i Ukraina, Libyen och Syrien (jo, amerikansk militär finns även i Ukraina). Detta är en förvrängning av Kants idé (se Kant i Ryssland), eftersom både angrepp och försvar av befolkning utförs av samma aktör. Statskuppen i Ukraina, där lydstaterna i Europa, däribland Sverige, fick göra smutsjobbet, har kostat USA 5 mdr. USD och både beloppet och hela förloppet finns dokumenterat i uttalanden och telefonsamtal mellan amerikanska tjänstemän. De ryska bomberna hade regnat över Ukraina idag, liksom i Syrien, om presidenten hade stannat på sin post och stridit för sitt land och folk. Eller så hade artiga gröna män på ett snyggt och vänligt sätt upprätthållit ordningen i Kiev, medan ukrainarna hade fått rösta själva om saken, som på Krim, för att sedan leva i fred och välmåga. För det finns ett par regler, som Fredsängeln från KGB håller sig till:

alla nationalstater är lika inför lagen;

nationalstaten har absolut suveränitet och rätt till politiskt självbestämmande;

alla internationella avtal skall följas;

icke-inblandning i andra staters angelägenheter.

Dessa regler eller principer får och skall försvaras med vapen i hand. Det är logiskt och rationellt, moraliskt värdefullt och förtjänt av ett Nobelpris.

• Tillb
• Nästa