Fattigpensionärer och krigshjältar

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad söndag, 08 Maj 2016 20:00

Skriven av Stefan Gehander

Jag är duktigt trött på svenskar som vill rädda dem stackars ryssarna från fattigdom, elände och förtryckaren Putin. Lika trött är jag på det västerländska hyckleriet runt Auschwitz och tystnaden om Hiroshima och Nagasaki, och revanschismen i samband med Segerdagen i Ryssland får mig att må illa. Historiens största geopolitiska misstag begicks av Stalin, när han ödslade ryska liv på att befria Centraleuropa. I dagens Ryssland finns cirka 200 000 krigsveteraner, allt från dem som byggde flygplan och stridsvagnar på andra sidan Ural till dem som intog Berlin. Sovjetiska krigsveteraner finns också i andra länder, och samtliga har i dagarna fått tackbrev från Rysslands president plus en penninggåva om 10 000 rubel. De får också krigspension på 40 000 rubel, de som försvarade Moskva får 44 000. Inte så mycket enligt valutakursen, säger räknenissarna, som glömmer att de nominella priserna är desamma i Moskva som i Malmö. Brödet kostar 20 rubel i Moskva och 20 kronor i Malmö. Om vi tar med hyrorna i jämförelsen, borde svenskarna inrikta sina ansträngningar på svenska fattigpensionärers elände och förtryckaren Löfvén. I varje fall förbannades han av min mor, när hemtjänstavgiften höjdes med 1000% i början av året, för det var precis den sista tusenlappen i hennes ekonomi. Om hon inte fått hjälp av mig, hade hon svultit ihjäl. De ryska krigsveteranerna slipper också betala full avgift för el och telefon, de åker billigt i kollektivtrafiken, och socialen hälsar på ibland för att hjälpa till med blanketter, göra inköp eller hämta ut medicin. Barn och ungdomar får i uppdrag i skolan att skriva brev och hälsa på dem gamla. De som kan gå, kommer till skolan och berättar om sina liv, kriget och hjältar de minns. Nu efter Segerdagen kommer sommaren också, då alla veteraner som vill och kan åker på gratis semester till en gammal favorit - Krim.

Tackbrevet från Putin orsakade en hel del rabalder i Baltikum, där det också finns ett par tusen krigsveteraner. Litauens utrikesminister kallade brevet en propagandaprodukt, och i sociala media spyddes galla över dem gamla. Säkert avundsjuka, eftersom knappast någon i Litauen - av dem som stannat kvar - kommer upp i 40 000 rubel i månaden. Ännu mindre är det någon som får tackbrev från presidenten. I ett land som före kriget var en polsk provins. Historiens vägar är märkliga. 

• Tillb
• Nästa