Törnrosa i narkos

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad onsdag, 28 februari 2018 21:02

Skriven av Stefan Gehander

Den sovande skönheten i barnens tecknade film har av en kvinna anmälts för sitt förhärligande av sexuella trakasserier och, med dagens syn, våldtäkt på den unga damen. Hon har ju inte

givit prinsen sitt samtycke, varför det är ett solklart fall av våldsam sex och därför skall förbjudas. Samtidigt berättar den svenska skådespelerskan en tårdrypande historia om sin mamma, som efter operationen väcktes av sjuksköterskans (förmodligen menas en manlig sådan) tafsande. De här exemplen visar att människor tänker i varaktiga bilder, som är evigt närvarande i hjärnan och i litteraturen som berättelser, sagor, fabler, legender och skrönor, ja de har många namn. De kan också kallas stereotyper eller arketyper. Det kan tilläggas att den sovande skönheten i den ursprungliga italienska versionen från 1600-talet faktiskt blev våldtagen, i varje fall med dagens mått, dvs sovande, utan att ha lämnat samtycke. Det kan också tilläggas att skådespelerskans mamma troligen fick sina ben särade av samma sjuksköterska, hennes vagina öppnades upp i all sin prakt och penetrerades av en kateterslang. Den manlige sjuksköterskan tog också tag i hennes bröst för att lyssna på hjärta och lungor. Han sövde henne och hade under operationen hennes liv i sina händer, och gör han inte sitt jobb på rätt sätt förblir hon sovande i minst 100 år.

Berättelsen om Amor och Psyke ligger fast sedan antiken och är en påminnelse om naturens frestelser i det kollektiva undermedvetna. Den finns i hela världen och i alla kulturer, där den spelar rollen av medvetet ideal i barndomen och omedvetet i vuxen ålder. Sagan om mannens förvandling till åsna i häxans värld och förvandlingen till prins motsvaras av den elaka häxans förvandling till skönhet, som alla vill beröra. Men när denna varaktiga bild förväxlas med verkligheten talar vi om infantilism bland vuxna, som hoppade över stadiet i barndomen när barnet lär sig skilja mellan saga och verklighet. Särskilt tydligt är detta i filmens värld, där barn ännu i lågstadiet inte är riktigt säkra på vad som är på låtsas och vad som är på riktigt. Det är således ingen tillfällighet att 95% av Hollywoods kvinnor uppger att de har blivit antastade. Egentligen är det därför de har sökt sig dit, medan endast ett fåtal tar sitt skådespeleri på allvar. 

Film och saga kompenserar för det som saknas i det kollektiva undermedvetna, så att vi efter sagans slut kan pusta ut och säga att slutet blev lyckligt, det vill säga att det kollektiva undermedvetna har reparerats, där det farliga är de frestelser som naturen erbjuder. Men om vi efter operationen eller sagans slut vaknar upp och anklagar verkligheten är det snarare tal om postoperativ psykos eller barnets förundran över sagans mystik. Medan barnet tror att sagan är verklighet, därav förundran, tror den moderna kvinnan att verkligheten är en saga, därav psykosen. Barnet missar av naturliga skäl övergången mellan saga och verklighet, vilket bara är trevligt och anledningen till att umgänge med barn är en ynnest för vuxna, medan umgänget med den vuxna kvinnan blir en hart när omöjlighet. I själva verket har hon inte vaknat upp, det vill säga blivit vuxen. Hon har helt missat sagans poäng. 

• Tillb
• Nästa