Vladimir

Uppgifter

Kategori: Kultur

Publicerad onsdag, 12 augusti 2015 22:22

Skriven av Stefan Gehander

Vladimir hade namnsdag häromveckan, det vill säga att Putins skyddsängel Vladimir håller ett extra vakande öga över mannen som 1000 år efter Vladimir den store, som kristnade Ryssland och

samlade de tre slaviska folken kring Kiev, nu genomför Rysslands andra kristnande. Till skillnad från påsk, jul och alla andra helgdagar i Ryssland, är denna dag helg i både statens och kyrkans kalender. Dagen firas i hela den ortodoxa världen, även i Ukraina, och till och med den ateistiska sovjetmakten betonade kristendomens roll i skapandet av den östslaviska nationalstaten. Det finns idag dilettanter i den västeuropeiska forskningen som på alla sätt och vis försöker skilja på Kiev-Rus och Moskva-riket, men det är sådana "historiker" som alltid dyker upp för att projicera dagens politik på dåtiden. De är oftast polacker eller svenskar. Det finns också historiker, som med samma agenda försöker driva påståendet att Vladimir var skandinav (Valdemar), men det är uppenbart att Vladimir (Härskare över världen/freden) är av slaviskt ursprung, så påverkan gick nog snarare åt andra hållet. Det är ungefär som att säga att Putin är finne. Men sant är att Vladimir under en tid befann sig på flykt i Skandinavien, precis som den norske kungen Olaf I var på flykt hos Vladimir. Det finns faktiskt fog för påståendet att samarbete och handel mellan slaver och skandinaver aldrig har hämtat sig till den nivå som rådde för tusen år sedan. Det har snarare bara gått utför, och de kungahus som bär på talrika gener och släktskap med ryska familjer sedan denna tid vägrar numera att besöka området. Från den här tiden stammar inte bara försöken att placera en svensk viking på den ryska tronen, utan också strävan att ta hem Kiev. Staden var redan då en av Europas vackraste och största, efter Konstantinopel och Cordoba, och den tog sin glans från Bysans, inte från "germanerna i Rom". Vladimirs knep för att ena östslaverna mot dem germanska barbarerna, ledda av den alltid maktfullkomlige påven, var nu som då att blicka österut och söderut, med Krim som utlösande faktor. Vladmir fick Krim med sig och lät döpa sig till den ortodoxa tron just vid den strand, där Påven i Washington ville anlägga en NATO-bas häromåret. Med mycket aktivt stöd från frugan, Anna av Bysans, strömmade hellenism och kristendom in i det ryska språket och det ryska riket, som snart blev ett faktum. Kännetecken på det mindrevärdeskomplex och det självförhärligande som fanns på den västra, barbariska sidan av kristendomen, där Påven utropade sig själv till kristenhetens överhuvud och sedan krönte konungar, som därmed blev gudomliga, är den röra som uppstått i begreppen. De kristna i Bysans kallade sig romare, medan de romare som bodde i Rom talade grekiska. Caesar talade grekiska. Latin var ungefär som dagens engelska, lätt att lära för mindre begåvade, och därmed ett väl fungerande vapen i propaganda och fostran av plebejer. Processen var helt utan influenser från Rom, förutom de fientliga bullorna och senare korstågen. Men Konstantinopel föll för muslimerna, liksom Heliga staden, i samarbete med germanerna i Rom. Vladimir fick flytta både kristendomen och den hellenska kulturen till Kiev, som snart fick samarbetsproblem med folken i det slaviska riket på grund av den stora andelen förrädare, som föll offer för den tyska katolicismen. Kiev vägrade under detta inflytande att inse fördelarna med samarbete österut till mongoler, tatarer och andra stäppfolk och försvann ur historien tillsammans med namnet Vladimir. Moskva fick ta över arvet efter Bysans. Staden Kiev och namnet Vladimir återkom inte förrän i vår tid. Historien har inget slut än. 

• Tillb
• Nästa