Körsbären på Krim

Uppgifter

Kategori: Kultur

Publicerad fredag, 11 augusti 2017 17:38

Skriven av Stefan Gehander

 I trädgården är det bara ett päronträd som finns kvar från Tjechovs tid. Körsbärsträden, som spelar en huvudroll i författarens sista pjäs från 1903, har för länge sedan dött eller huggits ner som i pjäsens slutscen. Det är ungefär lika hett i dessa dagar på Tjechovs veranda här

på Krim som den där sommaren 1903 och jag kommer på mig själv att tänka att Körsbärsträdgården inte kan skrivas på dagens ryska Krim. Tjechov såg hur landet förföll till barbari, när körsbärsträden höggs ner för att avstycka jorden och sälja ut lotterna till hugade sommarstugespekulanter. Den gamla ryska aristokratin försvinner med körsbären och kapitalisterna tar över, bara för att besegras av det västerländska barbariet i form av socialismen. I våra dagar har de tatariska och ukrainska sommarstugespekulanterna jagats iväg, och den ryska överklassen är tillbaka för att ta ut sin hämnd. Ranevskaja kommer tillbaka i Porsche, Petja och Anja som semestrande medelklass, ja till och med den gamle Firs, betjänten, är tillbaka som servande alltiallo åt den ryska medelklass som nu väller in över ön. Tjechov skulle naturligtvis ha hälsat dem med en pjäs drypande av ironi och intellektuellt förakt, men faktum kvarstår att ingen idag skulle komma på tanken att hugga ner körsbärsträden. Det är andra tider, resan går så smått på andra hållet, utom för de ukrainska barbarerna, som nu har lämnat de skövlade trädgårdarna efter sig. 

Den kvinnliga fägringen på strandpromenaden är stor, en lisa för själen för en stackars svensk, trött på kristdemokratiska bögar som sugar av varandra offentligt i simhallen, perversa parader och ex-ministrar som i sexuell nöd svänger med staken i skärgården och snart nog köper en biljett till simhallen, han också. Men här på Krim badar barnen i havet, de bildar en överklass för sig själv, de lever all-inclusive, umgås som om de känt varandra hela sitt unga liv och leker utan förmaningar från föräldrar, lite ovant för en halvsvensk unge, som inte begriper sig på svenska curlingföräldrars barn. De är Rysslands framtid och kommer att plantera körsbärsträd vid alla sommarhus, Tjechovs förebud om den nya lovande tiden i imperiet, men han förutsåg i sin pjäs den nya kapitalistklassens dumhet, personifierad av Lopachin, som inte förstod att han grävde sin egen grav när han röjde upp i trädgården. 

På strandpromenaden står Tjechov och beundrar utsikten över Svarta havet. Han blickar fram i raderna av böcker som säljs i ett 100 meter långt bokstånd i 45 graders hetta. Bokståndet är en salig röra av sovjetiska matematikböcker, ryska klassiker och moderna deckare. Men det mesta är fruntimmersromantik i sin lägsta form, där Tjechovs Damen med hunden står staty lite längre bort på strandpromenaden som en påminnelse om att genren har evigt liv. Liksom jag blev ju också Tjechov förälskad här i Jalta, för Tjechovs fruntimmersromantik handlar om mannen, trots sin titel. Minnesmärket över boken är ett gissel för jaltaborna, eftersom var och varannan turist frågar efter dess placering. Den är troligen lika väl studerad som boken.

En annan man med staty i Jalta är Lenin. En väldig staty med bajsande duvor på den kala hjässan. Det var han som nationaliserade Lopachins sommarstugetomter och gjorde museum av familjen Tjechovs hus på Krim, ironiskt nog också författarens sommarstuga i Gurzuf. Hans efterträdare Stalin upplät den ryska aristokratins palats för Jalta-konferensen, som kom att dela Europa, vilket i sin tur var början till slutet för det sovjetiska imperiet. Stalins efterträdare gav i ett telefonsamtal Krim till den sovjetiska regionen Ukraina. Om inte Putin, hade Jaltas och Krims historia nu skrivits i Tyskland och USA, en våt dröm i Västerlandet. Men sanningen finns i vinet, och de krimska körsbärsvinerna serveras åter på restaurangerna. Tjechovs körsbär var ryskt blod, Putins har en smak av frihet. Skål för det.

• Tillb
• Nästa