Translate

Negerpoeten

Det är inte bara jag som har fått känna av den ryska lyhördheten, mottagligheten för främlingars impulser. Det är ett faktum att denna lyhördhet och förmåga att integrera det andra är ett av särdragen i den ryska kulturen. Den ryska historien från Peter den store är 300 år av vittnesbörd om att alla kulturella former, alla idéer och all lärdom från Västeuropa har blivit ett överröstande eko i Ryssland. Nationalpoeten

Pusjkin är både i sin gärning och till sitt utseende och sin härkomst ett slående exempel på detta nationella drag, men han uppvisar också ett extra drag, som kännetecknar det ryska geniet, nämligen förmåga att ta upp och göra om, att dra fördel av vad andra gjort eller misslyckats med. Geni är gåvan att se tingen på ett nytt sätt, inte att isolera sig på en hög tron. Samtidigt som Pusjkin plöjde världslitteraturen, särskilt den franska, skapade han också det ryska språk vi känner idag, ett språk som blev så rikt på ord, nyanser och vändningar att Pusjkin inte går att översätta tillbaka till Västeuropa. Pusjkin är helt okänd i Västeuropa, och hade det inte varit för de stora ryska tonsättarna hade vi inte ens känt namnen på några av hans verk.

Pusjkin var mörkhyad, neger på mödernet, ättling till en afrikansk slav som blev general i Peters armé. Vi ser samma princip på detta plan, där integrationen av olika folk är värd ett studiebesök i Ryssland för politiker och andra i det mesta invandrarlandet i Europa i dag, nämligen Sverige. Den dag Muhammed blir general i den svenska armén, kan vi säga att integrationspolitiken har lyckats ta sig upp på rysk nivå. Det som vi kallar rasism i Sverige, finns inte i Ryssland. Nyligen blockerades halva Moskvas gator under den muslimska högtiden Kurban-bajram. I 1000 år har det funnits muslimska stater, autonoma republiker och federala distrikt på ryskt territorium, och Katarina stiftade 1773 lagen Om tolerans gentemot alla trosbekännelser, nästan exakt 200 år före den svenska religionsfriheten och ett decennium före den amerikanska, som vi får höra så mycket om i skolan och av de lärde. I Ryssland finns ytterligare ett hundratal olika folkslag, som alla firar sina helger och lever enligt sina egna värderingar, utan att prackas på ryska värderingar, som vore de bättre. Det finns muslimer, judar, shamanister och en och annan buddhist i den ryska armén. Försvarsministern är mongol, kulturministern ukrainare och utrikesministern georgier. När får vi se denna integrationsnivå i Västeuropa, alla betydelsefulla värderingars tempel, för andra att följa, ibland efter hot om våld eller sanktioner? Och män som de är, ministrar och presidenten pussas minst en gång om året i en trefaldig påskkyss, men det går också bra i vardagen för män att pussas som hälsning, något överraskande till och med för en homovurmande västerlänning. Men som sagt, ryssar tar gärna emot idéer från Väst och gör om dem till något bättre. Det bästa exemplet på detta är valet av kristendomen som religion, där ryssarna först stannade för islam, men storfursten Vladimir i Kiev övergav idén och satsade på kristendomen istället. Den rätta formen av kristendom, vilket snart utlöste stridigheter med Väst, som redan då inte tyckte om när Ryssland valde sin egen väg.

År 1054 bestämde den västliga delen sig för att Den Helige Ande utgick också från Sonen, en kättersk tanke i Rom och i kristendomen. De egentliga romarna kallades nu i Väst för greker, inte romer, som de själva kallade sig. Tanken i Väst var att göra människan (kejsaren, kungen) till Gud, och det lyckades. Väst har därefter haft en statligt kontrollerad kyrka med en av Gud sänd ledare. Det gamla Rom fortsatte på den fastställda vägen, där en av lösningarna i maktspelet var att helt enkelt ha två ledare, som Putin och Medvedev idag. Från denna tid stammar den viktiga frågan om vad som är Öst och vad som är Väst, om Ryssland är Europa eller inte. Det komplicerade för både ryssar och västeuropéer ligger i att Ryssland inte hade varit Ryssland utan Europa, och Europa i sin tur inte hade varit vad det är utan Ryssland. Ryssland har under århundraden försett Västeuropa med allt som utgör förutsättningar för industriell och intellektuell revolution, medan Västeuropa har uppfunnit allt som hindrar intellektuell och industriell revolution och prövat detta i Ryssland. Både kommunism och fascism var och är västeuropeiskt tänkande vid vägs ände, medan krig som utrikespolitiskt verktyg endast kan uppstå som idé där makten känner sig gudomlig, vilket Ryssland fått känna av flera gånger under seklens lopp. Där makten känner sig gudomlig, finns också en troende publik, läran om filioque sprider sig nämligen ner genom massorna och inspirerar dem till förakt för otrogna. Det verkligt farliga med Ryssland ur denna synvinkel är ryssarnas fasta tro att deras sätt att se världen är minst lika mycket värd. De ryssar som är mindre blygsamma, säger öppet att deras värld är den enda rätta, men syndarna kan ju alltid få förlåtelse. Ryssland har ALDRIG kommit på tanken att ge sig ut i krig för att göra slut på dubbeltänkandet i Europa, på samma sätt som Väst ideligen skickar soldater för att rätta till situationen, senast i Ukraina, och göra andra folk till troende filioquéer. Det är den stora skillnaden. De gånger ryssarna stått som segrare i Europa har alla varit i försvarskrig, och varje gång har ryssarna frivilligt lämnat den västra delen av Europa, även 1989. USA ockuperar fortfarande både Tyskland och Japan. 

Ryssland har aldrig skapat organisationer, ordnar eller andra förtäckta missionsstationer som svenska ambassadens spion- och undergrävande klubb i Moskva med det välklingande namnet Golos. Ryssland har aldrig besatts av tanken att omvända västeuropéer på samma sätt som EU och USA har lagt miljarder på att skapa dagens röra i Ukraina och gårdagens i Ryssland. 

Vi bevittnar nu en viktig historisk process, där Ryssland återigen tar en idé, kapitalismen, och gör den bättre än ursprungsidén. I samband med den västerländska statskuppen i Ukraina har det, vilket är viktigare, också uppstått en situation, när Ryssland kan vända sig helt från Västeuropa. Tillsammans med Kazachstan och Kina gör sig landet av med USD och är stora inköpare av guld. Ett asiatiskt Bretton Woods är under uppsegling, medan dollarn sakta men säkert går mot värdelöshet. Det kommer att bli fler Kiev och Hongkong, allteftersom guldet tar vägen till Asien. USA har redan vägrat Tyskland att ta hem delar av sin guldreserv, som av någon anledning förvaras i USA. 

Pusjkins motto att ingå i Europa men samtidigt förbli Ryssland följdes av bilden av ett öppet fönster mot Europa i Bronsryttaren Peters kamp mot samma Europa för att kunna öppna fönstret. Fönstret står fortfarande på glänt, men det är mer ett tecken på ryssarnas syn på sig själva som oskyldiga till den kalabalik som nu råder i frågan. Finska mejeriprodukter säljs nu för en spottstyver på ICA i Malmö, persikorna ruttnar på Italiens gator och Tysklands industrimaskin darrar när Pusjkins fönster mot Europa dras igen. Pusjkin beskrev Karls fåfänga ambitioner som utlösande faktor till Ukrainas misslyckade resning, baserad på hat mot ett annat folk, inte kärlek till det egna, det vi idag kallar fascism. Pusjkins Poltava var ett svar på Byrons idealisering av den falske Mazeppa, en idealisering och ett svar som är lika aktuellt idag, då en fåfäng karolinsk fjant hetsar fram samma låga krafter i Ukraina mot krig och förräderi. Rysslands svar är även denna gång bättre, den intressanta frågan är nu om det är sista gången. Kina har kontrakt på jättelika hamnanläggningar på Krim, som ska ingå i ett gigantiskt projekt under namnet Sidenvägen med deltagande av alla kaspiska stater. Nästa Pusjkin kan mycket väl bli en asiat.

 

Sök