Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Krim de jure 2

I en tidigare artikel med rubriken Krim de jure har jag visat varför annekteringen av Krim inte var en annektering, men den juridiska historien går djupare än hårklyverier. Den självständiga republiken

Krim, alltså ett land med namnet Krim, fanns bland de republiker som bildade Sovjetunionen. Krim hade efter revolutionen, Brestfreden, inbördeskriget och den västerländska invasionen blivit en stat 1921. Denna stat omfattades av Ryska Federationens jurisdiktion. Ett år senare undertecknade Republiken Krim avtalet om Sovjetunionens bildande. Det officiella namnet på Sovjetunionen var Socialistiska sovjetrepublikerna union. Avtalet undertecknades av alla självständiga republiker, som ingick i Ryska Federationen. För den ryska republiken undertecknades avtalet av Kalinin, för Georgien av Stalin. Invånarna på Krim var medborgare i Ryssland, och blev nu också sovjetiska medborgare. Det betyder, enligt avtalet från den 30 december 1922, att de ryska medborgarna på Krim hade rätt att utträda ur Sovjetunionen med bibehållande av sitt ryska medborgarskap. Den viktiga aspekten här är att Krim var en självständig republik före Sovjetunionens bildande. Inget avtal har någonsin ändrat på detta faktum förrän 1945, då Krim blev en vanlig region i Ryssland. Orsaken var Krimtatarernas förräderi under andra världskriget, då de mangrant gick över till tysk sida. De deporterades till Centralasien för att undkomma de ryska krimbornas hämnd. 

1954 överfördes regionen Krim till sovjetrepubliken Ukraina. Det märkliga var att krimbornas ryska medborgarskap inte hängde med i överföringen - de förblev medborgare i Ryska Federationen och Sovjetunionen. Invånarna på Krim har alltid varit ryssar de jure. Enligt den sovjetiska konstitutionen skulle överföringen ha föregåtts av tre folkomröstningar; om utträde ur Ryska Federationen, om inträde i sovjetrepubliken Ukraina och om mottagande av Krim i sovjetrepubliken Ukraina. Så de jure skedde ingen överföring av Krim till sovjetrepubliken Ukraina.

1991 beslutade regionledningen på Krim om återupprättande av den självständiga republiken Krim, på samma sätt som skett i andra regioner, som efter kriget blivit av med sin självständighet. Besluten om degradering av de självständiga republikerna och deportationen av folk hade återkallats och tatarerna kunde återvända till Krim.

1991 bildades den självständiga staten Ukraina, som denonserade Sovjetunionens och sovjetrepubliken Ukrainas författning och upphävde alla lagar i sovjetrepubliken Ukraina och Sovjetunionen. Det betyder juridiskt sett att Krim var en självständig stat till fullo, eftersom även överföringen 1954 upphävdes. Till på köpet garanterade den nya ukrainska staten invånarnas medborgarskap sedan sovjetisk tid. Det betyder att invånarna på Krim förblev ryska medborgare. Krim proklamerade självständighet till folkets jubel. En vecka senare drog den självständiga staten Ukraina tillbaka beslutet om avskaffandet av sovjetrepubliken Ukrainas författning och lagar och ritade in Krim på den nya statens kartor. Så en främmande stat tillägnade sig en annan stats territorium och ett annat lands medborgare i ett godtyckligt och unilateralt beslut. Det kallas i juridiken annektering. En månad senare förbjöds sovjetiskt och/eller dubbelt medborgarskap i Ukraina. Krims invånare tvångsukrainiserades. 

I slutet av 1991 upphävde och ogiltigförklarade Ukraina avtalet om Sovjetunionens bildande från 1922. Det finstilta här betyder att Krim överfördes till sovjetrepubliken Ukraina, inte till det nya landet Ukraina. Det går inte att både ha och äta den juridiska kakan. 

Den som talar om olaglig annektering av Krim 2014 har inte studerat dokumenten. Krim var under hela den sovjetiska tiden en rysk halvö, och den enda olagliga annektering av Krim som har skett var det nya Ukrainas brott mot folkrätten hösten 1991. 

P.S. 1848 blev det uppror i Österrike-Ungern. Polackerna i Galizien, dagens västra Ukraina, gick med i upproret. Ryssarna i Galizien, rödryssar eller rusiner, ställde sig på imperiets sida. De slogs tappert och kuvade polackerna. Som tack fick det ryska regementet en fana med texten Trohet ger seger. Fanan hade ett gult och ett blått fält. De tappra rusinerna, som än idag lever i ukrainska Karpaterna i sin egen ryska värld, är stolta över fanan, men vill inte ha något att göra med ukrainare. De vill inte heller bli olagligt annekterade.

Sök