Sverige demokratiskt?

Uppgifter

Kategori: Malmö

Publicerad lördag, 14 november 2015 03:19

Skriven av Stefan Gehander

Så var då gränsen stängd, medans ministrarna tävlar om att berätta vem som saknar mest resurser för att ta emot flyktingar. Det var ju ingen som hade förberett sig på att öppna sin famn på riktigt, det var inte äkta, allt det varma talet om hur välkomna alla är. Men det mest komiska är alla journalister, som

vänder kappan efter vinden. De hade knappt hunnit avsluta förra veckans artiklar förrän det var dags att skriva samma artikel, fast tvärtom. I frontlinjen på de grekiska öarna var det nog en och annan grekisk affärsman som frågade hur svenskarna skulle ha det. I en salig röra av sverigedemokrater och flyktingkramare hördes än det ena, än det andra budskapet från "svenska folket". Men sanningen är ju att ingen har frågat svenska folket om dess vilja i frågan, det har mest hela tiden funnits en rörande enighet om att svenskarna är det mest godhjärtade folket i hela världen, och det är ju ett säkert kort i valtider. Jag menar, vem vill inte spela världens godaste människa? Så alla gick och röstade, på den politik som fick sitt slut idag. På ena sidan gränsen, vill säga. På den andra sidan, hitom gränsen, har det roliga bara börjat. Men frågan är nu vem svenska folket skall rösta på. För dem som man inte får rösta på har fått igenom sin politik, medan de som man måste rösta på nu står inför uppgiften att förklara varför man inte får rösta på dem vars politik de man måste rösta på har genomdrivit. Frågan måste utredas om vi fått en rasist på statsministerposten, för att inte tala om alla rasistministrar och alla från idag rasistjournalister, i det land där hälften av befolkningen är helt övertygad om att mänskligheten inte kan indelas i raser, i olika människor.

Ett samhälle är legitimt inför andra och sig självt, om det besvarar frågan varför si och inte så, med att så är världen skapad. Om det inte finns några andra, bara vi, är det så naturen har skapat oss. Samhället kodas att tänka på ett visst sätt, beslut fattas enligt ett visst mönster och institutioner lagrar detta tänkande, så att medborgarna kan hämta ut dessa tankar som de hämtar medicin på recept. Så mår de bra. Det kodade tänkandet, den lagrade informationen i organisationer, minskar entropin, alltså oordningen. Institutioner kan lagra så mycket information att historia avskaffas i skolan. Medborgarna vet vad de ska säga och göra utan att blicka tillbaka på historien. Journalister kan skriva utan att tänka efter särskilt länge, för de vet redan vad de ska skriva. Men vad händer när koden helt plötsligt knäcks och visar sig innehålla motsatt information? Hur kan det komma sig att journalister och andra medborgare vet vad de ska tänka när institutionen tänker om? Troligen är det så att kategorierna finns kvar, det är bara att vända på ordningen, så att vi idag kör mot rött och stannar vid grönt. Det är ganska enkelt att vända helt om, bara kategorierna finns där. Det svåra uppstår när alla skiter i både grönt och rött, då kollapsar systemet. Det är inte heller enkelt att leva, om vissa kör mot rött och andra kör mot grönt, om vissa måste arbeta, andra inte, helt enkelt när det finns olika beteendekoder i ett och samma system. Ett sådant system kallas chimär, dvs det ser ut som ett system men är det inte. Elementen i systemet lever åtskilda. I politisk teori kallas det apartheid. Här är ledstjärnan orättvisans stora motto att "Det finns inga Andra, det finns bara Vi". Om sedan gränserna är öppna eller stängda spelar ingen roll, de Andra finns inte. Det är också demokratins stora dilemma, nämligen att även om vissa föredrar A framför B, så föredrar andra B framför C och återigen andra C framför A. Rundgång i systemet, som kallas majoritetsdemokrati. Men det är bara Vi som röstar i denna chimär, de Andra lever i apartheid. De Andra håller inte med om att det finns universella värderingar. Universella värderingar är kompromisslösa diktat. Sådana system saknar balans mellan intressen och har en tendens att sluta i våld.

• Tillb
• Nästa