Translate

Jultomten är ryss

Jultomten finns inte i Ryssland, men Santa Klaus, eller Nikolaj Ugodnik, som den helgonförklarade biskopen från 300-talet heter i den rysk-ortodoxa kyrkan, firas varje dag. Före

eller efter jobb, under promenaden på helgen, eller bara under ett av många spontana besök i kyrkan, som är öppen dygnet runt, slinker ryssen in och tänder ett ljus, ofta framför ikonen som gestaltar Nikolaj Ugodnik, han som uppfyller alla önskningar och kan överraska med presenter. Nikolaj är omåttligt populär för sin omtalade givmildhet, och särskilt bland Krims många sjöfarare, för vilka Nikolaj är skyddshelgon. Jag har i tidigare artiklar talat om Rysslands förmåga att uppta och avge idéer, och Jultomten är ett av de tydligaste exemplen. Jultomten har efter Reformationen blivit en krämare i Coca Colas tjänst hos de amerikanska puritanerna, som inte firar jul, medan Nikolaj aldrig blivit sekulariserad i Ryssland. Nikolaj är tomte bara i Västerlandet. I Ryssland är jultomten en naturkraft, Fader Frost, och en jämlik sådan, för han reser runt med sin ledsagerska Snöflingan, Snegurotjka, som hjälper till att vara snäll mot barnen. Denna helt barnsliga fest sker inte heller i juletid, den är helt och hållet planerad till Nyåret, som i Ryssland är en helg större än julen när det gäller det jordiska. Nyår är också den största kulturkrocken sedan Ryssland blev en demokrati med öppna gränser (även om Västerlandet gjort tvärtom och skärpt visumkraven mot Ryssland sedan Murens fall), varvid miljoner ryssar har rest till den europeiska drömmen för att slå två flugor i en smäll: fira nyår i det vackra och leende Europa. De europeiska butikerna och skidorterna har tjänat miljarder på denna ryska juletid, men det stod snart klart för ryssarna att Europa inte firar Nyår, i varje fall inte som ryssar. Men strömmen av ryssar, som startade med noveau riche och oligarker och på senare år nått ner till den ryska massan av alltmer välmående medelklass, ja under de sista åren också arbetarklass, började sina från finanskrisen. Inte av ekonomiska skäl, utan nu var det kulturen som tog över. Det var helt enkelt tråkigt att fira nyår i Västerlandet. Till råga på allt var det inte alltid snö att räkna med. De europeiska filmerna och böckerna hade givit en falsk bild. I år blir det ett magert år för butikerna och skidorterna, de ryska turisterna kommer att åka till Kaukasus och Sotji för att slå runt ordentligt. Den tidigare nyfikenheten på Europa har under det senaste året förbytts till avsmak, ilska och fiendskap. Men Nikolaj tröstar alla besökare i kyrkan, kanske ger han bort en resa till Sotji, och om vi västerlänningar är riktigt snälla kommer han och ger oss presenter, men så är han också ett ryskt helgon.