Translate

Rysk demokrati

Det svenska landslaget i fotboll har fått politisk fostran som en gång de sovjetiska spelarna tvingades lyssna på föreläsningar om Västerlandets ruttna kapitalism när de begav sig ut i världen på mästerskap. Men liksom

de sovjetiska spelarna aldrig fick höra talas om kommunismens egna brister, fick de svenska spelarna inte någon föreläsning om Akademiens pornografiska leverne, metoo-rörelsens laglöshet, Kevin-mordets absurda behandling i svenskt rättsväsende eller andra brott mot mänskligheten. Men de sovjetiska idrottsmännen skilde sig åt i ett avseende, nämligen i det att de var fullt medvetna om kommunismens brister och tog föreläsningen med en nypa salt, ibland ett leende. Så dock inte svenska fotbollsspelare, där somliga var uppriktigt upprörda över förtrycket i Ryssland och funderade på demonstrationer, medan andra spelares sammanboende kvinnor försökt övertala dem att måla naglarna i regnbågens färger. Historien förtäljer inte om det var tånaglarna eller fingernaglarna, eller båda. 

När jag gick i skolan fick jag lära mig att Napoleon besegrades vid Waterloo, och jag trodde också att amerikaner och engelsmän stred i andra världskriget mot den nazistiska ondskan. Senare i livet fick jag veta att det var ryssarna som drev Napoleon framför sig ända tillbaka till Paris efter slaget vid Borodino och därefter grundlade en europeisk säkerhetsordning, som varade till 1914. Jag fick också veta att amerikaner och britter och en handfull fransmän gick med i kriget alldeles när det i praktiken var slut, att amerikansk industri blomstrade i Nazi-Tyskland och brittiska kungahuset använde hitlerhälsningen. Den här pseudohistorien skapas återigen inför våra ögon, där barnen i skolan får lära sig om de sovjetiska soldaternas våldtäkter på tyska kvinnor, när de faktisk skedde väster om Elbe, men framför allt när både barn och vuxna matas med skräckhistorier och idrottsmän med skräckföreläsningar. Jag vågar knappt tänka på vad mitt barn kommer att få höra om dagens Ryssland och Putin någon gång på gymnasiet. 

När Putin som svar på Obamas utvisning av ryska diplomater svarade med att bjuda in den amerikanska ambassadpersonalens barn på julfest i Kreml, tolkades detta i amerikanska media som ett dödshot mot barnen. Av experter på Ryssland. När Putin sände sina kondoleanser med anledning av tvillingtornskatastrofen som förste statsledare, tolkades detta av samma experter som rasistisk skadeglädje. I det senaste stora antiryska jippot i Ukraina, beskriver ett svenskt statligt forskningsinstitut händelsen som i sak riktig med den fascistiska motiveringen att ändamålet helgar medlen. Jag väntar bara på att SÄPO ska meddela en rysk hotbild mot svenska journalister, som kämpar för sanning, rättvisa och frihet i Ryssland.

Den här förfalskningen av verklighet och historia är ingenting som har med kalla kriget att göra, förvrängningen av Ryssland uppkom inte med kommunismen, så det fanns ingen anledning för den att försvinna med kommunismen. Fientlighet mot Ryssland är Västerlandets utrikespolitik sedan åtminstone 1054, när den kristna kyrkan splittrades i två. Den tanken har förankrats ännu djupare av det faktum att snart sagt alla länder och imperier har fått stryk på slagfältet av Ryssland. De svenska knektarnas fall vid Poltava, begråts fortfarande av historiker och tokiga politiker med släktingar som stupade där och som gjort karriär ända till statsminister på fejkade ubåtar. En av orsakerna till hatet mot Trump i de egna leden och hela Västerlandet var att han naivt nog föreslog vänskap med Ryssland. Det är till och med så, att hatet mot Ryssland och särskilt Putin är starkare idag än under kommunismen. Hatet är, enligt mina observationer, diametralt proportionellt Rysslands ekonomiska, sociala och militära styrka. Hatet mot Putin är pricken över i och speglar hans överlägsenhet gentemot västerländska "kolleger" när det gäller statsmannaskap. Svenska politiker och forskare är helt övertygade om att det finns Putin och så ett ryskt folk, där politiken går ut på att försöka få kontakt med folket och hjälpa till att störta Putin. 

Rysk demokrati är en oxymoron i öron som inte vet någonting om Ryssland. Sådana öron har inte kunskap om vare sig Ryssland före 1917 eller efter 1991, och särskilt under Putin. Presidentens plan, som finns på papper och blir verklighet för dem av oss som sakligt följer Rysslands utveckling, har lett till att 1,5-2 miljoner människor är aktiva i medborgarorganisationer, där till exempel ett tiotal distrikt i Moskva leds av medborgare som inte gillar Putin. De har ett par hundra mandat i Moskvas distrikt. Samma sak har skett enligt Putins plan i bland annat Pskov och Jekaterinburg och ett flertal ryska småstäder. De senaste undersökningarna ger vid handen att runt 10 miljoner människor är aktiva i demokratiska organisationer, per capita lika många som i Frankrike. De finansieras av ryska staten, företag, privatpersoner och utländska organisationer.

Svenska journalister, som i praktiken är statstjänstemän utan att veta om det, älskar att orda om ryska statliga media. De ljuger. De största ryska dagstidningarna Vedomosti, Kommersant och Nezavisimaja Gazeta styrs av antipati mot Putin och har tiotals miljoner läsare. De är privatägda, eftersom det faktiskt är "inne" att vara anti-Putin i Ryssland. Detsamma gäller för de stora radiostationerna och för de privata TV-bolagen, men även för TV-kanaler med staten som en av ägarna (utan majoritet) finns ett intresse av att påpeka brister och kritisera samhällsfenomen, som svenska journalister bara kan drömma om. Det finns bland alla dessa tusentals media gott om idioter som apar efter västerländska media om nerskjutna flygplan och förgiftade men återuppståndna spioner. På internet är det ännu enklare att gå vilse i informationsflödet och hela det politiska spektrumet finns representerat. I vilken rysk stad som helst finns uppemot 100 nyhetssajter, varav runt 90 är privata och regeringskritiska.

Putin har inrättat ett rättssystem, ett annat populärt tema bland okunniga om Ryssland, av modernt snitt, omfattande habeas corpus (gäller inte i Guantanamo eller i Sverige, där man kan sitta häktad i evighet), kriminalvård för unga och barn, jury, borgen och skiljedomstol. Domstolar kan nu utfärda böter mot staten och fängelse för slarviga tjänstemän, vilket är omöjligt i Sverige, de kan offentliggöra handlingar och de kan utdöma betydande ersättningar till människor som häktats utan grund. Rättegångar bakom lyckta dörrar och häktning före rättegång har avskaffats. Privatpersoner har rätt att inte få sina namn offentliggjorda under rättegång och det finns cirka 25 000 kostnadsfria juridiska rådgivningsbyråer. Det senaste initiativet från Putin är att Högsta domstolen agerar och föreskriver hur lagar skall tolkas i domstol, om det finns tecken på att domstolar tolkar olika.

Antalet personer som vänder sig till domstol i civilmål har ökat från 1 miljon 1998 till 6 miljoner 2004, 10 miljoner 2012 och 17 miljoner 2016. Utländska investerare och affärsmän har sedan 2014 tredubblat antalet stämningar, där deras segrar i rätten har gått från 59% till 83% idag. I Världsbankens Doing Business har Ryssland gått från plats 124 år 2012 till plats 35 idag. De friande domarna ökar stadigt, särskilt i rättegångar med jury, vilket har lett till att antalet fängslade har halverats sedan 2001 och antalet minderåriga i fängelse har minskat från 20 000 till 1 000 idag. I sju av tio fall vinner den ryska privatpersonen mot staten. Ja, jag kan hålla på hur länge som helst, men det blir tråkigt.

Frågan är ju varför ytterst få är bekanta med den här utvecklingen i Ryssland. En av anledningarna är att det finns listor och instruktioner från makthavare och redaktörer vad som skall skrivas. Det finns numera flera västerländska media som inte har någon korrespondent i Moskva av den anledning att de teman som skall tas upp är helt ointressanta och inte har med rysk verklighet att göra. Fler västerländska media borde ta efter, för ingen information är bättre än den som rapporteras, i varje fall om man studerar dessa ämneslistor. 

Det tänkande som säger att ordkombinationen rysk demokrati är en oxymoron kan inte heller tänka de tre utvecklingslinjer som finns i Putins Ryssland. Det finns helt enkelt inga begrepp, kategorier eller tolkningsramar för detta i den västerländska hjärnan. Den första linjen är föreställningen att Ryssland är fattigt och håller på att falla sönder ekonomiskt. När fallet kommer ska svenska staten träda in och hjälpa Ryssland på rätt väg. Svensk forskning har ivrigt spridit denna bild i världen sedan 1990-talet och ännu ivrigare under Putin. Den senare har under tiden 10-dubblat de ryska pensionerna med pensionsålder på 55 år för kvinnor och 60 för män. Han har infört moderskapspenning, som skulle gjort varenda svensk kvinna gravid, för att inte tala om invandrarna. Putin och regeringen genomför gigantiska sociala och infrastrukturella satsningar och i år kommer minimilönen att höjas till existensminimum, vilket i Sverige skulle betyda ungefär 200 kr i timlön för den lägst betalde. Smaka på den.

Med detta stabila sociala nät, en arbetslöshet på 5% och en inflation på 2,5% blir det inte lätt för Putins efterträdare eller för svenska staten att ”hjälpa till rätt väg”. Ännu roligare blir det när västerländska regeringar och underrättelsetjänser jagar ”Putins vänner” i London, som blivit ett tillhåll för ryska kriminella, judar och spioner. De är snarare Putins fiender och Rysslands dödgrävare, ja helt enkelt Västerlandets bästa vänner. De har ingenting med dagens ryska utveckling att göra, mer än i negativt avseende, och ryssarna jublar varje gång oligarkerna drabbas av sanktioner eller andra problem.

Den andra utvecklingslinjen är multikulti. Både Putin och regeringen deklarerar multikulti som Rysslands etnokulturella grundval. Alla sorters kyrkklockor ringer, ryska är språket på universitetet och i staten, men annars är det nationella språket jämställt från första klass. Omvänt gäller i de nationella skolorna att ryska studeras från första klass. Men kultur i Ryssland kan se ut på flera hundra olika sätt, där det finns lika många värdesystem. Ryssland självt har en stark västeuropeisk tradition, men betonar den klassiska liberala synen att värderingar kan vara olika, att det finns ett värde i olika värde. Västerlandet har förfallit till hyperliberalsm, där västerländska värderingar är VÄRDERINGARNA, vilket ju inte är riktigt, eftersom hyperliberalismen glömmer både kultur och religion.

Den tredje utvecklingslinjen är naturligtvis religionen, där Västerlandet symboliseras av Pussy Riot, medan Ryssland är både kristet OCH multikulti.   Det finns ingen motsvarighet till detta i modern historia, utan vi måste gå tillbaka till Romarriket för att finna liknande fredliga tillstånd. Då ska vi heller inte glömma att studera Öst-Rom, alltså Bysans, på ett mera allvarligt sätt. Där uppstod allt det som idag betecknar den moderna idealstaten med universitet och skolor, rättsväsende, finansmarknad och - idrott. Bysans föll under dubbelt tryck från korståg och araber, där plundrarna glömde ta med sig en sak - Gud. Ryssarna räddade Gud till Moskva, Problemet är att Bysans är offer för samma stereotypa tänkande som dagens Ryssland. 

Skillnaderna mellan det bysantinska Ryssland och korstågsriddarnas samarbete med araberna kan märkas i mina fåfänga försök att få svar från kommunen i den svenska småstaden samtidigt som Putin besvarar folkets frågor i direktsändning. Men det fattar inte en fotbollsspelare.

 

Sök

Vinaora Visitors Counter

749488
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
906
1884
12832
720166
60911
102236
749488
Your IP: 54.224.111.99
2018-07-20 08:11
Kontakt
Fråga på