Sydsvensken - VM i skitsnack

VM i skitsnack

Uppgifter: Kategori: Sport; Publicerad onsdag, 04 juli 2018 22:37; Skriven av Stefan Gehander

Ryssland har redan vunnit VM. Inte nog med att landslaget har chockat till och med den egna fotbollsvärlden, utan uppemot två miljoner tillresande fotbollsälskare har fått se landet bakom

mediamuren i hemlandet. Med egna ögon har de sett en bit av världens vackraste land, dess tjusiga städer och gästvänliga människor. Det styrker min tes om att den dag Putin inför visumfrihet med hela världen, vilket både jag och andra har uppmanat honom att göra, kommer mediamuren att rasa. Då kan helt meningslösa journalister, som nu bara eldar på det kalla, dumma kriget, göra något vettigt, något som bättre motsvarar deras kompetens, till exempel anordna kurser i hur man ljuger bäst och mest. De kan med fördel vidareutveckla sina konster i ett land som jag känner.

På ukrainska och ryska finns ett verb, brehat, som anger när någon kanske inte ljuger, men inte talar sanning heller, bara väver historier med en intensitet som har berikat den rysk-ukrainska litteraturen med namn som Bulgakov och Gogol. Den ukrainska litteraturen är mest gråt och tandagnisslan, men när den skrivs på ryska, som hos Gogol och Bulgakov, blir den troligen världsbäst i brehnja. I våra dagar finns otaliga exempel på att ukrainskt skitsnack är uppskattat i Västerlandet. Ukrainarna ser ut som ryssar, de talar ryska, om de vill eller när det behövs, och de utger sig för att vara experter på det mesta som har med Ryssland att göra. De har blivit något av gycklare i EUs parlament, kommissioner och sponsrade "ideella" organisationer, ja den västerländska mediamurens förtrupp. Så även under VM i fotboll, där EU har ett Mångfaldens hus mitt i Moskva. Självklart med en ukrainare i spetsen, en ung man som jagats ut ur sitt hemland för sitt skitsnack, men nu tar han nya tag för mångfalden i Ryssland. Han vet ju att Ryssland har problem med både rasism, sexism och homofobi. Det säger sig självt att svenska media måste rapportera om detta tillstånd i Ryssland. Det finns ju 180 etniska minoriteter, som det heter i Västerlandet, i VM-landet, så någon form av rasism borde stå att finna. Men det finns inga minoriteter i Ryssland, bara folk, ja också ett par folkslag, alltså olika versioner av ett folk, till exempel olika tatarer eller tjetjener. Ukrainaren i Huset presenterar dock ett solklart exempel på rysk rasism, nämligen en nigerian, som inte tog en plats i St Petersburgs lag Zenit, men däremot spelar för Nigeria. Orsaken är ju uppenbar, och dessutom, enligt denna ukrainska brehun, St Petersburgs enda representant i VM. Den svenske journalisten frossar i denna uppgift. Som är felaktig. Men brehnja går vidare med ett svenskt exempel på rasismen i fotbollen, men i positiv anda, eftersom laget tog avstånd. Offret tog tillfället i akt att göra propaganda av saken och för sitt eget privata företag med samma tema. Offret stod framför truppen och dirigerade deras mentalitet till full politisk harmoni i en reklamsnutt för sitt bolag. En passande bild av det svenska samhället.

Den ukrainske fabelmakaren går vidare med sexismen och kindpussande glädjespridare, som av någon anledning anklagas för sexuella trakasserier. Eftersom alla städer i Ryssland är videoövervakade till 100% (du är hela tiden i polis-TV) fångades den ryske syndaren in, tvingades av polisen lära sig en ursäkt på engelska språket och framföra den offentligt. Men inte för sexuella trakasserier, utan för att han skrämt den unga damen. Hans fru lät också hälsa att det var ett oskyldigt skämt i fotbollsyran i ett land, där kindpussar inte har ett dugg med sex att göra. Ja, Ryssland är faktiskt kindpussarnas land och det enda land där jag någonsin har låtit en man pussa mig på kinden. Ursäkten framfördes även vid den tyska nyhetsbyrå, där offret arbetar. I kommentarsfältet, som ju fortfarande finns kvar i alla ryska media, räcker det med ett ord från hånfulla ryssar: Köln.

Men ingen artikel om Ryssland är klar förrän homofilin har berörts, särskilt den som riktar sig mot barn och är förbjuden enligt rysk lag. De som ställer sig i motsats till denna lag, är alltså för homosexuell påverkan av barn, vilket ju i Sverige har lett till att papporna nästan tungkysser sina snart tonåriga söner i tid och otid. En motbjudande syn för mer normala människor, till exempel ryssar. Den ukrainske fabelmakaren tror att Ryssland är en farlig plats för sådana människor, och det är väl enda gången han har rätt.

Samma svenska tidning har också drivit en serie artiklar om att Sverige är bäst i världen på det mesta, och trenden har nått ukrainsk TV, där brehnja når oanade nivåer. En ukrainsk dam bosatt i Sverige berättar i programmet att den svenska skolan alltid har gym, simhall och ishall, att barnen tas om hand helt och hållet av staten, som ordnar inte bara skolmaterial och skolväska, utan också aktiviteter av alla de slag utan kostnad, även och särskilt under loven, då allt också är gratis. Om det skulle gå illa i skidbackarna eller barnet blir förkylt i snön kommer den svenska sjukvården farande i ambulans vid minsta skada, och när de ukrainska tittarna frågar damen hur det står till med hembesök av läkare på helger, som kan vara lite besvärligt i Ukraina, får de höra att det problemet inte finns i Sverige - bara att ringa, så står doktorn i dörren.

Den här mentala muren kommer inte att rasa i första taget, eftersom den handlar om människors drömmar om det goda samhället. Den står där för att å ena sidan svenskar inte vill se att drömsamhället inte längre finns kvar, och å andra sidan för att ukrainare inte ska se att det samhället är en dröm. Drömmar lever på brehnja, som är själva murbruket. Ingen av de här skitsnackarna förstår vad det betyder att mardrömmen, däremot, är verklighet i Ryssland. Men ryssarna skyndar mot drömmarnas rike och bygger simbassänger i varje nytt dagis och hockeyrink vid varje skola, vårdpersonal premieras rikligt för att stå i dörren även på helger, kvinnor har lika lön och får ta emot ursäkter av knölar i TV, homoklubbarna växer som svampar i städerna, där en stor grupp besökare är kvinnor som bara vill dansa samtidigt som till och med ukrainare är välkomna i landet. Ryssarna tror ju gärna på brehnja och älskar att höra berättelserna om den mardröm de lever i. Till skillnad från ukrainare och svenskar, älskar de att snacka skit om sig själva. För brehnja har sina ljusa sidor, vilket många besökare på andra sidan mediamuren har upptäckt under VM, med undantag för svenskar och ukrainare, som är blinda för den ryska mångfalden. De snackar mest skit, ju.