Broarna i St Petersburg

Uppgifter

Kategori: Kultur

Publicerad torsdag, 16 augusti 2018 16:07

Skriven av Stefan Gehander

I panoramafönstret ser jag ut över St Petersburg i natten. Staden gnistrar och blänker i den mjuka belysningen i gatorna och längs den mäktiga arkitekturens kolonner och taklinjer. På slaget 01.35 börjar broarna resa sig och hänger sedan över de passerande fartygen fram till morgonen, då de går ner mot vattnet igen. 

Även då det var som mörkast, under

den svenska chockterapin på 1990-talet, var St Petersburg en upplyst stad som under Katarina, som förfinade Peters bygge med Europas första lag Om toleransen. Den och andra filosofisk-rättsliga skapelser var ett tidens tecken, som gjorde St Petersburgs invånare till de kultiverade människor de fortfarande är. Vänliga, långsamma och mjuka, särskilt i jämförelse med moskoviterna. Men Katarina fick sina tvivel med franska revolutionen, för när människorna bildade sig av Västerlandet och blev toleranta, började huvudena rulla över Frankrike i tre stora vågor över Europa för att kulminera i Ungern, Tyskland och Ryssland i början av 1900-talet. Katarina hade rätt, den kommunistiska terrorn började med upplysningens tolerans. Men det var för sent, Ryssland blev ett barn av franska revolutionen. 

Vad var det som skrämde Katarina? Folket bildade sig och frigjordes i tolerans, det känner vi ju igen även i vår tid. Hon såg att tolerans ledde till intolerans och uppror i riket, hon betraktade bråkstakarna som dumma i huvudet och slog dem i bojor av järn, särskilt polackerna. Vi är idag också slagna i toleransens bojor, numera andliga sådana. Professorer i Lund har till och med skapat en formel, som anger att dumhet multiplicerat med oro ger negativa fenomen som Brexit och Trump, och i massmedia regnar det artiklar om folkets dumhet, som bara växer och växer och snart blir större än den äkta toleransens makthavare. Nu var ju inte Katarina lika dum i huvudet som professorn i Lund, och hon finansierade och köpte bibliotek i hela Europa för bildningens skull. Diderot anställdes på livstid i sitt eget franska bibliotek av Katarina. Hon slog tillbaka turken från södra delarna av Ryssland och befriade Krim, höll de tyska barbarerna väster om Polen och följdes av 1800-talets bildade tsarer. Inget Brexit där inte. Tack vare hennes lag Om toleransen blev det heller inget Mellanöstern i Rysslands nya områden, där både judar i de tidigare polska områdena och muslimer i de turkiska fann ett nytt hemland tillsammans med ortodoxa slaver och mongolska buddister. Det är bara Romarriket som har klarat den bedriften, även om den västra delen gick under i förföljelserna av kristna. Den sida av toleransen som handlade om religionsfrihet löste Katarina på ett elegant sätt som står sig än idag. 

Tolerans utan den religiösa betydelsen var inget för Katarina. När kosackerna gjorde uppror och presenterade sin egen tsar, krossades de i offentliga avrättningar på torgen i Moskva och St Petersburg. En hypotes är att politisk tolerans betyder att allt är tillåtet, det finns ingen moralisk sida av saken. Gott och ont försvinner, vilket kallas rationell humanism. Det är rationellt och förnuftigt att besegra den politiska fienden, som ju ur statens synvinkel alltid är folket. Och vice versa. Det är här religionen är av nöden, för att förklara den rådande ordningen. Det finns inget annat sätt, det finns inga institutioner som kan rädda dem som ser sig själva som offer och förlorar sin medmänsklighet och tar sig rätt att ge sig på andra för att stoppa eller hämnas upplevda orättvisor, hot och styrka, men det är just vad som sker i Västerlandet idag. Påven talar om De Heligas Läger och migrationsvågen som Kristi andra uppenbarelse. Det kan undras varför Vatikanstaten då inte tar emot.

Västerlandet har en sjukdom som heter tomhet, där symptomen är juridisk formalism och brist på inre liv. Konsumtion, nihilism och absolut indvidualism föder ett grundläggande hat, där den ena identiteten avreagerar sig på den andra. Polisen överför sitt hat mot de politiska instruktionerna till utvecklingsstörda, läsarna sitt hat mot politiken till media, media sitt förakt för folket till andra folk, det är allas krig mot alla, där ingen krigar mot den egentliga fienden. Det var just vad Katarina fruktade. Hon insåg att upplysningens idéer gör alla dumma, både regenter och folk, vilket Västerlandet idag kan intyga. Här har till och med toleransen gått snett, eftersom den förlorat sitt moraliska innehåll.

Ryssland lyckades befria sig från den revolutionära upplysningen och är numera en fri civilisation, en bro mellan kontinenter, för vissa uppfälld, för andra nerfälld. Precis som St Petersburgs upplysta broar i natten.


Оригинал новости ИноТВ: 
https://russian.rt.com/inotv/2018-08-05/Le-Figaro-Solzhenicin-bil-prav

• Tillb
• Nästa