Translate

1900-talets största geopolitiska triumf

Demokrati ger alltid vika för ondskan, eftersom demokrati i den västerländska skepnaden baseras på värderingar och konsensus om dessa värderingar. Demokrati byggdes upp historiskt med hjälp av ondska, dvs en kapitalism, som koloniserade och plundrade sina kolonier och halvkolonier. De hellenistiska demokratierna föll, liksom Novgorod, Venedig och Västerlandet, när ondskans imperium dök upp. Om det inte varit för

Ryssland och sedan Sovjetunionen i de här historiska ögonblicken, hade både världs- och Europakartan sett annorlunda ut. Men fram till Stalingrad 1943 gömde sig demokratin efter sveket i Munchen 1938, som öppnade vägen för krig i öster för femtioelfte gången, bakom ondskan igen. Drygt 50 år senare var det dags igen, och fram till början av årtusendet gömde sig demokratin bakom Imperiets övertagande av Ryssland. Hela den ryska försvarsindustrin var antingen utsåld eller bemannad med amerikansk militär. Det var bara atombomben kvar, och EU föreslog att den skulle köpas ut mot Rysslands ärvda skulder från Sovjetunionen. Den sista ryska kärnan av motstånd avsatte Jeltsin inför slaget om Stalingrad i vår tid. Det blev blankt nej och avbetalning av alla skulder i en takt som ingen har sett motstycke till i den ekonomiska historien. Offensiven hade inletts, och den ryska vågen åternationaliserade försvars- och råvaruindustrin. Demokratin gömde sig bakom imperiet återigen, men den här gången gick allt snett, trots att demokratin använde alla de tidigare knepen: vapenskrammel och försök att locka Ryssland till kapprustning, sanktioner och andra hinder för att stoppa Rysslands ekonomiska utveckling, medan propagandan rättfärdigar de två förra momenten genom att försöka ställa Ryssland i den internationella skamvrån.

Vi har också fått se hur Ryssland lockas att ockupera Ukraina, som en gång Polen, liksom det görs försök att militarisera den europeiska politiken för att locka fram en Kuba-kris. Propagandan försöker locka fram gamla tankar om Ondskans imperium i relationerna till Ryssland. Demokratin liksom fortsätter det kalla kriget på egen hand, det finns ingen annan tankematris, på samma sätt som Hitler och nazismen hade som enda mål att föra demokratisk kolonialism österut. Nazismen var i denna mening ingen diskontinuitet, den var en fullt normal industri, materiell och mental, ledd av en gudlös kristendom i pakt med en katolsk propagandadröm. Precis som idag, där invasionen av Ukraina leddes av Imperiet, Tysklands UD och polska munkar. Men tiden är 1943 och rummet är Stalingrad.

Den västerländska hysterin hänger samman med att ryssen kommer, särskilt i propagandan, och även om det känns ovant för dagens västerlänning, är det en upplevelse som upprepar sig i historien efter vart Stalingrad. Men historien är också kumulativ, och den här gången finns sådana skillnader mot förr att Västerlandet ser ut att gå under. Den västerländska militära överlägsenheten från 1500-talet, som banade väg för demokratisk kapitalism och kolonialism, är borta. Den tidigare kolonin Kina befriade sig inte utan rysk hjälp i förra kriget och står idag som världens ledande ekonomi. Kolonin har också tack vare Ryssland numera atombomben, vilket utesluter angrepp från Västerlandet, i varje fall i klassisk militär stil. Det är tvärtom så, att Västerlandet är på defensiven, allrahelst eftersom nya ryska vapen utesluter till och med en konventionell militär attack. Den västerländska reträtten både militärt och ekonomiskt är resultatet av misstag från 1990-talet, när Ryssland ville delta i det europeiska livet, men Västerlandet satte sig på höga hästar. Den styrka som Ryssland har utvecklat österut i det eurasiska samarbetet, är den potential Västerlandet förlorat. Det enda i den ryska styrkan som idag nyttjas är en påhittad hotbild för att hålla samman ett sprucket politiskt system. Priset för denna interna vånda är en politiserad ekonomi och en ideologiserad mentalitet. Ryssland får allt svårare att handla med ett Västerland, som ignorerar ekonomiska överenskommelser, och det blir allt svårare att tala med en civilisation som producerar hjärnspöken.

Västerlandets sista positioner är ideologiska, för att inte säga mytologiska. Den förment högre levnadsstandarden är den första, den andra att denna standard har uppnåtts via demokrati. Det är troligen en skev bild av historien, där kapitalismen mycket väl kunde tolkas som en motsats till demokratin. Kapitalism ger upphov till ojämlikhet och hierarki, medan den demokrati som vi ser idag knappast har med hierarki att göra. I dagens Västerland kan vem som helst bli kapitalist med hjälp av släktband, vänskap och, framför allt, politiska försänkningar. Det skulle tyda på att kapitalism var en militär företeelse, inte en demokratisk. Det var bara demokratin som stoltserade med ekonomisk framgång, som hade helt andra drivkrafter.

Det är också tydligt att världens ledande ekonomier idag inte är demokratier, utan bygger på en hierarkisk ordning, liksom Ryssland, som fungerar som ledande kraft inom militär potential,  energi och transport för världsekonomins nya stormakter. Men framför allt är ledningen mental, ironiskt nog av europeiskt snitt, som en gång Västerlandet, men riktad mot detsamma. Det är tydligt att det inte är demokrati eller liberalism som har nått Eurasien, utan kapitalismen. Min hypotes ser ut som följer.

Ryssland sekulariserades 1917 och raserade den kapitalistiska hierarkin av västerländskt snitt för att ta över en ny västerländsk idé, som tvärtom hävdade att folkets jämlika demokrati skulle leda vägen mot en ny framtid. I tron att demokrati var kapitalism inleddes även i Västerlandet en sekularisering, dock i långsammare takt. Höjdpunkten kom när kapitalismen i USA och Tyskland förenades i slaveri och ett folkmord, som till skillnad mot alla de andra folkmorden och slaveriet i modern tid riktades mot europeiska slaver och kapitalismens förgrundsgestalter - judarna. Demokratierna i Västerlandet lyckades med konststycket att först arbeta för den tyska kapitalismen och sedan för den amerikanska och därefter utropa sig som segrare, först i det vanliga kriget och sedan i det kalla. Västerlandets liberaler och demokrater jublade 1989 i tron att historien var slut och segern vunnen.

I Ryssland möttes nu de två stora krafter som skapat det västerländska välståndet, kristendomen och kapitalismen. Den demokrati som hävdade jämlikhet och individens död - och därmed gruppens företräde - förkastades och ersattes först med bara kapitalism, vilket fick ryssarna att uppbåda en motvilja mot demokrati, eftersom de trodde att denna var skyldig till kapitalismens barbari i det ryska 1990-talet. Lösningen kom med en stark representant för individualismen, en ledare som likt andra ledare i Eurasien ville förena kapitalism med religion i vid mening, alltså en etik, under statlig uppsyn. Kristendomens gemenskap och hierarki lades nu över den kapitalistiska utvecklingen, så att denna gav plats även för dagis och bostäder, sjukhus och transporter och allt annat som hör den goda utvecklingen till. Kapitalismen i Ryssland eller de världsledande ekonomierna i Eurasien har inte tillåtits att driva ut i slaveri och folkmord, dvs den har inte sekulariserats. Det kan också uttryckas som att kristendomen eller religionen "kapitaliseras". Sekularisering bär ju också värderingar, men saknar en Gud. I Ryssland kunde och kan totalitär feminism och det nya slaveriet i form av konstgjord migration, dogmatisk tolerans och högljudd hyperliberalism lugnt ignoreras som inkompatibla fenomen i den ryska traditionen. Det är intressant att notera att dessa fenomen springer ur kristendomen och faktiskt är samma tankemönster, men istället för en gudomlig hierarki står en massa jämlika individer, besatta av dessa värderingar och fast beslutna att sprida läran, om det så betyder att gå över lik. Men tack vare Rysslands seger i kalla kriget kan den demokratiska massan inte ens gå över lik i Syrien.

Det är här lätt att ta miste och tro att de humanistiska värden som skapades under medeltidens blodbad har ett västerländskt ursprung, eller rättare sagt inga motsvarigheter i rysk historia eller kultur, eller i andra eurasiska civilisationer. Ryssland hade religionsfrihet och humanism 200 år före Europa. Tolerans, tro, individualism och familjens värde finns väl rotade i den ryska traditionen, medan det sekulariserade Västerlandet knappast kan säga att värderingar av idag har en europeisk tradition. De enda hållpunkterna för dagens Västerland är 1789 och 1968, ja kanske också 2001, i ett undantagstillstånd som verkar gälla även hjärnan.

Så Ryssland behöver inte göra något, bara leva sitt eget liv, så kommer världen att få en ny ordning. Majoriteten av ryssar har redan upptäckt det och anser att Stalingrad har passerats. Resten är en transportsträcka. Västerlandets försvar smulas sönder steg efter steg, och den mäktigaste positionen är ryssarnas nedärvda från Sovjetunionen fixering vid västerländska källor. I sovjetisk tid var det regel att information även om det egna landet hämtades utifrån. På samma sätt som Peter den store lät tyskar skriva den ryska historien. Ryssarna lider av ett kolossalt mindrevärdeskomplex, som nu äntligen bryts ner efter varje löjlig kampanj om gift, doping, krig och nedskjutna plan. Det säger sig självt att det inte går att lita på människor, som inte ens publicerar nyheten om vilken raket som träffade det malaysiska planet, eller människor som påstår att en dopingskandal har "avslöjats", när den bara har påståtts. Det slutgiltiga tecknet på att mindrevärdeskomplexet har brutits ner fullständigt skulle vara att ryska media och befolkning slutar bry sig om alla påståenden och försöka hävda sin oskuld. Då blir Ryssland fritt.

Inom den närmaste tiden kommer ett beslut om Rysslands utträde ur Europarådet. Från tindrande ögon och hängande vid knävecken hakar över denna superdemokratiskt hyperhumanistiska organisation till överlägset förakt och djupaste förvåning över Västerlandets falskhet och ideologiska tomhet är en lång väg. Människor som jag har väntat länge på det. Jag brukar kalla denna process 1900-talets största geopolitiska triumf. Ryssland har inte bara frigjort sig från ett 20-tal snyltarrepubliker, utan befriar sig också från demokratisk sekularisering, en djävulslära med endast ideologisk koppling till fred och ekonomiskt välstånd. Det senare har alltid gått hand i hand med kristendomen, eller en religiös hierarki, eftersom företag och affärer i sig är hierarkiska strukturer, alls inte demokratiska. I demokrati a lá 1789 och 1968 finns ju ingen ordning, bara kaos och torgvälde. Det betyder att Rysslands viktigaste seger i det kalla kriget var moralisk, där återupprättandet av moral pågick i samma period som den nedmonterades i Västerlandet. Ryssland vann denna moraliska kapprustning i mänsklig värdighet utan att ge sig in i den. Ryssland tog sig från 1917-1991 utan att märka att Västerlandet gick från 1989 till 1917. I den meningen var Sovjetunionens sönderfall 1900-talets största geopolitiska katastrof. För Västerlandet.

Sök

Vinaora Visitors Counter

1049107
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
5163
2878
16790
1009361
44163
61677
1049107
Your IP: 54.36.148.157
2018-12-13 14:29