Translate

Brev till kamrat Stalin

Vi slog oss ner i din socialism.

Vi delade upp det land du skapade.

Vi tjänade miljoner på fabriker, som byggts av

dina slavar och dina vetenskapsmän. Vi tömde de fabriker du uppfört och förde pengarna ut ur landet, där vi byggde palats. Tusentals palats. Inte ens du hade ett sådant palats, ditt koppärriga missfoster.

Vi sålde dina isbrytare och atomfartyg och köpte yachter. Det är ingen metafor, det är fakta.

Därför är ditt namn irriterande och det svider i själen, och vi önskar att du aldrig funnits.

Du räddade livet på vårt folk. Om det inte varit för dig, hade våra farfäder och fäder kvävts i gaskamrar, byggda i raka rader från Brest till Vladivostok, och vår fråga hade fått sin slutgiltiga lösning. Du lade ryssar i hög för att rädda livet på vårt folk.

När vi säger att vi också var i krig, vet vi att det var bara Ryssland som krigade, vi stred tillsammans med Ryssland, sida vid sida med ryssar. I Frankrike, Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien, ja överallt annars, blev det inget riktigt krig, vi föstes ihop och eldades upp. Krig blev det bara i Ryssland, där vi tog skydd under dina svarta vingar.

Men vi vill inte känna tacksamhet mot dig för våra liv och för vårt folks liv, ditt orakade svin.

Men vi vet innerst inne att utan dig hade vi inte funnits till.

Det är en vanlig mänsklig reaktion att inte vilja visa tacksamhet någon längre tid. Man blir ju trött! Det är irriterande och plågsamt att känna sig skyldig. Vi vill bara vara skyldiga oss själva, våra egna begåvningar, vårt mod, vårt intellekt, vår styrka.

Ännu mindre tycker vi om dem vi är skyldiga pengar, som vi inte kan betala tillbaka, eller inte vill betala tillbaka.

Därför vill vi ordna berättelsen så, att vi inte lånade av dig, utan själva tjänade ihop allt, eller att vi fick en gåva om 100 kg pengar, eller att pengarna bara låg där och väntade. Just det, de bara låg där! Ingen ville ha dem, så vi tog dem, så lämna oss ifred, stå inte där och glo, far åt helvete, ditt svin.

För att bli av med dig, hittar vi på nya historier i genren som kallas alternativ historia, en genre med fejk och fula tricks, en genre med dumma lögner, en genre med häpnadsväckande och äcklig demagogi.

Vi säger - och här är vi nästan ärliga och talar nästan sanning - att du inte hade mycket till övers för det ryska folket och slaktade ryssar i perioder. Vi överdriver av hävd antalet offer både tio och hundra gånger, men det är småsaker. Det viktiga är att vi tiger om att vi själva inte har något till övers för det folket eller för dess intelligentsia. Dagens snabba och obönhörliga befolkningsminskning, både bland plebejer och patricier, skyller vi oförtrutet och helhjärtat - vilken härlig paradox! - på dig! Det var inte vi som tog kål på den ryska landsbygden, den ryska vetenskapen, och förtrampade den ryska intelligentsian till ett tiggande barfotafolk. Det var du! Och skratta inte! Du som dog för 60 år sedan. Och vi hade inte med saken att göra. När vi kom var allt redan sönder och utslitet. Våra miljarder har vi tjänat själva, genom arbete, från noll. Vi svär på våra mödrars gravar.

I vilket fall är det ryska folkets utdöende en objektiv process. På din tid slogs de ihjäl, i vår tid dör de själva. Du hann inte ens med att mörda så många som dör idag av egen vilja. Det är väl objektivt?

Vi säger också utan att darra att Segern vanns trots dig.

Det är ju lite konstigt, men sedan dess är det inget som lyckas i Ryssland ens på trots. Landet blir inte mer förnuftigt eller starkare vare sig trots eller tack vare oss och vår skapande verksamhet. Det är också en paradox, fan ta dig.

Vi säger att du själv ville kriget, men vi har inga som helst belägg för det.

Vi säger att du tog livet av alla röda officerare, och ibland ställer vi till och med militärer på piedestal, men dem som du inte mördade, hatar vi och bespottar. Du mördade Tuchatjevskij och Blucher, men Vorosjilov och Budjonnyj fick leva. Därför är de senare dilettanter och svin. Om det hade varit tvärtom, så att Tuchatjevskij och Blucher fått leva, hade de andra två varit dilettanter och svin.

Hur som helst vet vi säkert att du tog kål på armén och vetenskapen. Det faktum att i din tid fanns både armé och vetenskap, trots dig, medan det i vår tid fanns varken det ena eller andra, gör inte vår övertygelse mindre.

Vi säger att du inför det fasansfulla kriget inte ville ingå avtal med Västerlandets "demokratier", även om vi vet att Västerlandets "demokratier" själva ingick avtal med Hitler, medan andra västländer och vissa östliga "demokratier" predikade fascismens budskap och byggde fascistiska stater. Det var till och med så, att finansen i det heliga ljusets Förenta Stater investerade tungt i Hitler och hans djävulska framtid.

Vi förlåter allt och alla, men inte dig.

Du var hatad av Västerlandets "demokratier" och dess aristokratier och dess finanskungar, och de hatar dig fortfarande, eftersom de minns vem de hade att göra med den gången.

De hade att göra med någon som är vår motsats i alla bemärkelser. Du är en annan tideräkning. Du är motpolen. Du är ett program, som våra små hjärnor inte kan fatta.

Du ledde det land som segrade i världshistoriens största krig.

Hatet mot dig kan bara mätas med dina gärningar.

Man hatar dem som gör något. De som inte gör något, kan inte göra misstag. Vad gjorde statscheferna i Frankrike och Norge, eller i Polen, när kriget började. Behövs en påminnelse?

De gav inga order om att soldater inte fick ta ett steg bakåt. De införde inte "städpatruller" för att "skydda makten" (just så älskar vi, altruister och iskarioter, att tala om dig). De skickade inga divisioner och regementen ut i kulregn och granateld, de gjöt inte strömmar av blod för minsta kulle. De tvingade inte barn och ungdomar att arbeta i krigsfabriker, de införde inga grymma bestraffningar för för sen ankomst till jobb. Inte då! Miljoner människor arbetade lugnt och plikttroget i Hitler-Tysklands tjänst. Hur kan vi kritisera dem för det? All kritik riktas mot dig.

Du lade grunden till rymdindustrin, och om du bara hade levt ett par år till, hade du tagit emot den första människan i rymden. Men det had evarit outhärdligt. Tänk dig själv, en tsar, en kejsare med mustasch, som gjort om hela världen, släpper ut en människa som en fågel över planeten ur en evigt rykande pipa!

Och hade du fått leva 50 år till, hade ingen bytt rymdfärder mot ipod och dataspel.

Ja, just det, det var du som byggde en atombomb, vilket räddade världen från atomkrig och ryska städer från amerikanska atombomber. Då hade vi istället för Petersburg fått ett varmt och fosforiserande Hiroshima, istället för Kiev ett dimmigt och fredligt Nagasaki. Det hade inneburit demokratins triumf, en våt dröm.

Du gjorde Ryssland till vad det aldrig tidigare varit - världens starkaste land. Inget annat imperium har varit lika mäktigt som Ryssland i din tid.

Vem kan tycka om det?

Vi försöker och försöker, men det går inte att förslösa och skingra för vindarna det vi ärvt av dig, ditt namn, minnet av dig och dina stora gärningar, även det mörka minnet av dina illgärningar.

Vi har dig att tacka för allt. Fy fan för det.

Rysslands liberaler

Rysk text: Zachar Prilepin

Min översättning

Sök

Vinaora Visitors Counter

968184
Today
Yesterday
This Week
Last Week
This Month
Last Month
All days
3165
1608
4773
948783
24917
67311
968184
Your IP: 54.36.148.122
2018-11-16 23:14