Translate

30 år som skakade världen

För 30 år sedan frigjorde sig Ryssland från den västerländska ideologi som bringat landet i fördärv i den parameter som brukar kallas frihet. Kommunisterna försökte i sista stund upprepa statskuppen från 1917. Men folket hade bestämt sig och tog till gatorna, Det var oerhört svårt att försöka hitta en väg att förstå utvecklingen, när historien trängde sig på i närbild. I den grupp av människor som jag arbetade och umgicks i var tolkningen en glädje, som grundade sig i en sympati för Ryssland, i motsats till Sovjetunionen. Den senare var ett sätt för andra folk, särskilt ukrainare, georgier, balter och judar, att ockupera och förtrycka det ryska folket. Men den största bördan fanns i Västerlandet, där pseudokommunister levde gott på ryska rikedomar. I min uppfattning var kommunismen en kvarnsten om den ryska halsen, och det var denna frihet Ryssland skulle söka. Frihet från allt väster om den ryska gränsen, alltså den verkliga ryska gränsen vid Ukraina och Vitryssland och framför allt Baltikum, länder som bokstavligt talat pumpade blodet ur Ryssland. Deras statsbudgetar frodas än idag på ryska källor. Men just då, strax efter Murens fall, fanns inget gehör för denna tolkning i Moskva. Tvärtom, Ryssland skulle bli en västerländsk demokrati, ett europeiskt USA. Jag skrattade gott åt idén om USA som en demokrati eller bilden av ett Ryssland med europeisk obeslutsamhet. Den tolkning som då sköts åt sidan var baserad på rysk historia och ryska intressen och fick stöd av både historikern Gumiljov och författaren Solzjenitsyn. Men det var ingen som begrep, de senare uppfattades som stolliga med sitt tal om Eurasien och ryskt självstyre. Själv fick jag hjälpa utländska företag att göra affärer i det nya Ryssland.
 
Tio år efter Murens fall låg Ryssland i ruiner i överensstämmelse med svensk ekonomisk rådgivning och männen gav sig ut på landsbygden för att fiska och jaga. Amerikanska judar hade flockats till landet och roffat åt sig det mesta av tillgångarna, som Jeltsin sedan fick köpa tillbaka mot lån på hundratals miljarder. Jugoslavien bombades sönder och samman med serberna som syndabock i den första fejkade historien, där Sverige tog de första stegen mot en krigsförbrytarstat. I flera av Rysslands etniska republiker uppstod rörelser för självständighet, vilket mer eller mindre öppet fick stöd i Västerlandet, särskilt i Tjetjenien. Den som höjde blicken förstod att Ryssland skulle jugoslaviseras och oljan flyttas över i amerikanska händer med hjälp av terrorism. Hodorkovskij var i färd med att bygga huvudkontor i Houston för sitt oljeimperium, bestående av cirka hälften av Rysslands oljetillgångar. Samtidigt berikade sig familjen Bush genom att sälja kycklinglår över hela Ryssland.
Det rådde förvirring i Ryssland. Vad höll på att hända? Gumiljovs och Solzjenitsyns svar var att politik alltid är etnisk. "Demokrati" betyder Västerland, ingenting annat. Den viktiga punkten var att bygga en rysk demokrati, eftersom varje demokrati måste vara etniskt bestämd, etnocentrisk. Under tiden marscherade Nato vidare mot den ryska gränsen. Jag kallades tillbaka till Moskva, och internet brakade loss med oanade möjligheter att sprida information i demokratisk anda. Informationsflödet kunde inte längre kontrolleras av Västerlandet. Solzjenitsyns artikel om hur Ryssland skulle byggas publicerades och spreds över landet, Gumiljov lärde ut sin geografisk-historiska teori om etnogenesen. Vladimir Putin var det självklara valet som den nya, ryska politikens ansikte.
 
Tjugo år efter Murens fall, när hundratals miljarder dollar hade återbetalats, inledde Ryssland en etnocentrisk politik mot friheten. Den ryska demokratin visade i sin beslutsamhet att den västerländska var utspelad. Halva världen stod i statsterrorismens liberala lågor och Västerlandet firade "demokratins" framgångar med stora ord. Men en märklig process var på gång. I takt med att Ryssland förnyade demokratin och gav den nytt liv, förvandlades Västerlandets demokratier till terroristgäng, ja bolsjeviker, och ropen om demokrati i hela världen klingade lika ondskefulla som en gång uppropen till världsrevolution. Västerlandets ledare blev rent fysiskt till kopior av hädangångna sovjetiska ledare, där Obama var en igenkännbar kopia av Trotskij och Trump har blivit en perfekt efterträdare till Gorbatjov. Johnsson är Chrusjtjov upp i dagen, Angela har samma sexuella fantasier som Luxemburg och Kollontaj, medan Löfvén är lika rolig som Brezjnev.
 
Trettio år efter Murens fall har Fukuyamas trotskistiska modell ställts på huvudet i geografisk mening. Ryssland har fria media och fria institutioner, Västerlandet har telefondemokrati och fejkad press, den ryska marknadsekonomin går som tåget och alla är där, den här gången på ryska villkor. Ryssland gömmer sig inte bakom någon ism längre, utan säger att den ryska demokratin är rysk. Västerlandet försöker fortfarande dölja att liberalism är västerländska intressen, medan den teoretiska liberalismen nu förverkligas i Ryssland, som har en lång och stabil tradition av liberalism. I Västerlandet finns en lika lång och stabil tradition av kommunism sedan franska revolutionen. Arvet från kommunismen håller kontinenten i sitt järngrepp i ett fejkat medlidande med massorna. Det är dags för ett 1989 även i Europa.

Sök