Translate

Krigsminnet

I media sprids minnet av kriget och dess huvudsymbol Auschwitz med stora rubriker. Hjältehistorier om amerikaner, ukrainare, polacker och balter, som alla var med och befriade Dödens läger efter angreppet från

Sovjetunionen sprids av amerikanska ambassader, västerländska media och den franske presidenten. Den svenske utrikesministern drar sitt strå till stacken för nutidsminnet och talar om ett ryskt krig i Ukraina med den ryske utrikesministern, i varje fall enligt egna uttalanden i svenska media. Detta krig hör till bilden av Krigsminnet, som egentligen inte handlar om historien, utan om att historien ingenting lär, den bara straffar oss varje gång vi upprepar misstagen. Det finns nämligen inget sådant krig. Det faktum att både redaktörer och läsare går med på att det pågår ett ryskt krig i Ukraina är en fråga för psykologin. Den kognitiva dissonansen verkar vara något som lärs ut i skola och överförs i kulturen. I Ryssland är det inte så, vilket blir allra tydligast när Putin påminner rabbinerna om vem som genomförde den ryska revolutionen 1917-1937. Han påminner också gärna om vem som vann det stora kriget samtidigt som han påpekar att den sovjetiska armén var multinationell. Liksom varje annan ryss - i den vida bemärkelsen, alltså "ryssländare" - känner han absolut ingen skuld för vare sig krig eller judemorden. Tvärtom är han stolt över segern och befrielsen av judarna, både under 1800-talet och under kriget. Skillnaden mot den västerländska ängsligheten inför allt krigiskt och judiskt är enorm. Symboliskt har det kommit till uttryck i att Solzjenitsyns verk 200 år tillsammans inte har översatts till något språk, mig veterligen. Det är en uppgörelse med den västerländska bilden av judarna, och judarna i Ryssland. Den ryska bilden är fundamentalt annorlunda, och det var därför Putin talade i Israel till judar, medan polacker, ukrainare, fransmän svamlade om att Hitler inte var värre än Stalin. Här kommer historien tillbaka för att straffa.

Minnet av kriget i Ryssland är glasklart och är det enda historiska minne som det inte råder någon diskussion om, liksom för judarna. Den europeiska gemenskapen föddes i världskriget i tanken om att nästa gång det sker blir den sista. Grundarna påstod att de hade lärt av historien, att vi var alla skyldiga, både till krigsbrott och folkmord. Tyskland behövde inte stå ensamt kvar i skamvrån, utan kunde komma ut i ljuset tillsammans med alla andra. Det Nya Tyskland och Den Nya Historien fixerades i en samsyn på kriget. När Sovjetunionen föll kom det fler folk som ville minnas kriget på rätt sida; de framställde sig som offer. De som mindes, judar och ryssar, visste att de var bödlar. Polacker, ukrainare, balter och annat slödder behandlades som barn av EU, och är nu på god väg att få sina falska minnen bekräftade. Allt för att stå emot det ryska hotet. Att säga att inbördeskriget i Ukraina, vilket startades av Frankrike, Tyskland och Polen, är ett ryskt krig mot Ukraina, är samma ideologi som uttalar att Stalin angrep Hitler. Eller i varje fall Polen. Nästa steg är att anklaga ryssar för Förintelsen, vilket betyder att judarna, varav nästan hälften var ryssar, anklagas för sin egen förintelse. Inte nog med att denna tolkning är motbjudande för ryssar och judar, den har ett högt pris. Den är en krigsförklaring. 

Krigsförklaringen är uppenbart omoralisk, eftersom den ställer sig på den straffade sidan av gott och ont. En krigsförklaring är också per definition omoralisk, och liksom allt omoraliskt agerande leder den till oanade konsekvenser, som till exempel nazismen. Det går inte att stödja fascister i Ukraina och terrorister i Syrien utan att samma problem dyker upp i den egna världen; det går inte att se mellan fingrarna när polacker och balter marscherar i SS-uniformer och fackeltåg och sedan förvånas när liknande figurer tågar fram på den egna gatan. Det går inte att bekämpa och hata allt ryskt ( det goda) utan att frammana det onda. Ju högre tryck mot Ryssland, desto mer kommer ut bakvägen. Nazistiskt tänkande föder nämligen nazism. Det är nazism att tro att ukrainare och balter mycket väl kan få leka nazister, de är trots allt bara ukrainare och balter, men när smittan sprider sig till det egna landet, uppstår av någon anledning den stora förvåningen. Men varför skulle inte idéer som godtas i andra länder godtas i det egna? För att det egna landet är i något hänseende "bättre". Det är nazism att tänka så.  

Att försöka lappa ihop EU med motstånd mot det ryska hotet och därmed mot de verkliga hoten kan leda till att Ryssland tar slutgiltigt avstånd från Europa, samma avstånd som under hela historien. Det kan sägas att Ryssland har straffats med krig och revolutioner varje gång misstaget att närma sig Europa upprepas. Den 9 maj 2020 kommer att gå till historien som dagen då fred åter blir ett mål i världspolitiken, eller som den stora D-dagen, där D får stå för demens. Då kommer minnet tillbaka.

Sök