Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Fienden vid portarna - öppna portarna!

Idlib är en provins i Syrien. Där härjar de västerländska terrorister som sedan 2011 på uppdrag av Västerlandet och med hjälp av Turkiet plundrat Syrien på oljetillgångar och attackerat

den ryska militärbasen. Här försökte Västerlandet bygga en terrorstat för vidare härjningar mot Kaukasus och Ryssland, en gigantisk terrorattack som elegant stoppades av rysk militär. Med Västerlandets goda minne och generösa finansiering under täckmanteln humanitär hjälp har Turkiet under den senaste månaden inlett en offensiv i den syriska provinsen, vilket betyder brott mot folkrätten, krigsbrott och brott mot stilleståndsavtalet i Sotji 2018. Den turkiska militären har gjort gemensam sak med resterna av Islamiska statens terrorgrupper, stämplade som sådana av FN. Artilleripjäserna har dundrat mot civilbefolkningen och den ryska basen i Syrien under den här månaden. För övrigt också ett brott mot Sotji-avtalet, enligt vilket Turkiet skulle avlägsna sitt artilleri från provinsen. 

Sedan uppgörelsen i Sotji 2018 har ingen i Västerlandet varit intresserad av den humanitära situationen i Idlib, förutom att terrorn och Turkiet har sponsrats med miljarder, varav 375 miljoner kronor från svenska staten. Ryssland har ställt frågan flera gånger i FN och till västerländska regeringar om vem som levererar och vad och varför den humanitära hjälpen ser ut mest som ammunition. Inget svar hittills. Men när Syrien och Ryssland började städa upp enligt överenskommelsen i Sotji tog det hus i helvete. Till och med Jimmie åkte iväg för att ensam möta det turkiska hotet om sammanbrott för alla humanitära planer. USA och NATO vaknade och gav sitt stöd åt Turkiets rätt att försvara sig. I Syrien. Det var pricken över i:et i ordet cynism. FN började svamla om krigsbrott, liksom den svenske utrikesministern. Ett krig som de själva startat och hela tiden uppmuntrat. Syrierna är lyckligt ovetande om den västerländska humanitära hjälpen under senare år och har inte en tanke på att fly sitt land. Det finns inte en enda syrier vid den grekiska gränsen, bara terrorister och deras familjer, en del med svenska barn, som Sverige inte vill ha med att göra. Sveriges etniska svenskar, hjärtevarma medborgare och soffkrigare är bara intresserade av dessa familjer som terrorgrupper, och den svenska hycklarstaten är uppdelad i två hejarklackar, där den ena tycker synd om de stackars terroristerna, medan den andra vill driva dem tillbaka till stridslinjerna mot det ryska hotet. Men det är bara två sidor av samma hyckleri, där den förra falangen nu vill stänga portarna, medan de senare vill öppna dem. På ytan är de oense, men i praktiken ense om att det är tillåtet att starta krig i andra länder, om syftet är gott, och det är det ju. De förfäras sedan över vad de själva har ställt till med, och det är ett beklämmande spektakel.

Erdogan märkte det inte, men bakom honom i hörnet av Kreml-salen stod en kvinna, en staty av Katarina den Stora, som krossade turken (och polackerna) i flera krig. Hon utvidgade Ryssland till ett väldigt rike i sitt Grekiska projekt, där målet var att förinta både Osmanska riket och Polen för att skydda och försvara Europa. Konstantinopel skulle bli den nya huvudstaden i det väldiga riket, som skulle heta Grekland och omfatta hela Balkan, fritt från turkar och  i Lill-Ryssland från polacker, ja Europa blev fritt från dessa bråkiga folk. Ryssland tog emot alla tyranniserade folk i Europa, alla judar, roméer, dakier, zigenare och gav Europa 100 år av fred. Men Västeuropa kämpade emot under hela seklet och öppnade portarna för turken igen på Balkan, och resten är historia. Men portarna finns kvar.

Sök