Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Tro på makten

Svenskarna har tagit Tjänstemannen till sitt hjärta än en gång i historien. Jag minns heroiseringen i skolans historieböcker, och denna långa tradition återupplivas nu i moderna

ikoner och tatueringar.  Den förste byråkrat som fick sitt porträtt på frimärken och mynt var Axel Oxenstierna, men farsotens bekämpare ligger nu inte långt efter. Han ligger i suvenirer också snart på samma nivå som Putin. Den stora skillnaden är att Putin nu blivit ikon, avbildad med Krims stränder i bakgrunden i en mosaik i Försvarsmaktens kyrka i Moskva. Ikonen som illustration av makten i Sverige motsvaras av ikonen som makten i Ryssland. Tegnell har ingen makt, han är en illustration, en avbild, av den, medan Putin är makten, Den som är, som förkortningen på ikonen lyder. Liksom tro inte finns i Sverige, finns heller inte makten, eftersom det är omöjligt att återge det som ingen har sett eller mött. Faktum är att Västerlandet bara har hört det gudomliga, liksom makten bara kan höras i högtidliga tal uppifrån. I begynnelsen var Ordet, och denna tanke utvecklades aldrig till de andra sinnena i Västerlandet. Den ryska ikonen är ingen bild, den är det heliga. Att Putin har makten i sina händer kan alla se, höra, känna och smaka med en kyss på ikonen.

Att röra vid makten är att bli berörd av det heliga, men baksidan av ikonen är att förbli utan makt, att betraktas som oren, smuts och smitta. Den heliga smittan har i våra dagar blivit viral, en kunskap som kristendomen inte kunde innefatta, och den ryska kyrkan har på senare tid utkämpat en hård strid i Ryssland för att hålla kyrkorna öppna och fortsätta med gudstjänsterna som vanligt, men kyrkan har ingen chans mot makten i Ryssland. I Sverige har det tegnellska lugnet inför döden gett en makt över människorna som den ryska kyrkan bara kan drömma om, och det egendomliga sammanfallandet av byråkrati och helighet är ett förhärligande av makten som Putin bara kan drömma om. Den i dödstal framgångsrika taktiken mot det orena kritiseras hårt i ryska media, medan den i dödstal misslyckade taktiken ger byråkraten helgongloria och massivt stöd i maktens korala media, så till den grad att seriösa medicinare brutalt förlöjligas och tystas effektivt.

Den svenska regimens lakejer tolkar upphöjandet av byråkratin som ett belägg för folkets tillit till makten, som sägs vara ren från smuts som korruption, nepotism och mutor, en tolkning som gränsar till infantilism. Men den ryska församlingen skulle hålla med, den himmelska makten är helt ren och har folkets fulla stöd. Munkar, nunnor och präster i Ryssland insjuknar på löpande band i svensk byråkratisk takt, medan Putin taktfullt uppmanar kyrkan att avlägsna hans ikon från det heliga rummet. Den svenske byråkraten blickar dock ut över likhögarna, jämförbara med Ivan den Förskräckliges terror, och uttalar sin övertygelse om att han är odödlig. Det skulle inte förvåna mig om folket tror honom.

 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

Sök