Translate

Välj språk

Mest lästa

En resa från Malmö till Moskva

FaceBookTwitterGoogle+

Sanningen i Kristus

Pandemin visar att ryssar är redo att hjälpa både främlingar i andra länder och framför allt sina egna. Prov på denna beredvillighet gavs även under skogsbränderna 2010 och vid dammolyckan 2012, men den här gången

är det annorlunda. Hela landet är nu med på noterna, till och med byråkraterna jobbar så svetten lackar för att alla bidrag och coronalöner ska nå sina adressater i tid, utegångstillstånd skickas hem i brevlådan eller till telefonen, ja de är ivrigt sysselsatta med att avskaffa sig själva och föra ut byråkratin på nätet. Men den mest omfattande rörelsen är ändå volontärerna, en sorts nationell hemtjänst på frivillig basis, som de allt ivrigare byråkraterna nu måste registrera, eftersom de nu också får betalt. Det finns nu ett heltäckande nätverk av video- och televolontärer, unga människor som har till uppgift att söka upp och umgås med de äldre. Den gamla generationen är en kategori människor som fått sina problem blixtbelysta i pandemin, för att inte tala om hemlösa och handikappade. Pandemin har lockat fram det bästa i befolkningen och landet. Enigheten är för människor i Västerlandet ogripbar.

Samlingen av land och folk skall inte missförstås, det handlar inte om katolsk auktoritetstro eller protestantisk idoldyrkan, vilka har givit de helt motsatta resultaten både moraliskt, medicinskt och militärt. Det enda militärsjukhuset i Europa är ryskt och finns i Italien. Det ryska försvaret har byggt 16 IVA-kliniker i landet på en dryg månad med 1600 avancerade vårdplatser. Den enda svenska försvarsinsatsen under pandemiperioden blev medhjälp till barnamord i Ukraina, ungefär som den inhemska politiken ledde till dödshjälp i förtid för de äldre. I övrigt var både huvuden och lagren tomma. Den ryska samlingen visar på nationalismens styrka, när den har rätt riktning, alltså inåt, men det handlar inte om nationalism heller. Den ledande principen är sobornost, en rysk filosofisk princip, som upphäver individualismen utan att fördenskull hänge sig åt auktoritetstro. Den säger inte att Gud finns inom oss, som hos protestanterna, där varenda sketen människa tror hon är Gud, och inte heller utanför oss, eller ovan oss, som hos katolikerna, utan mellan människorna. Samling i samtal och samarbete. 

Pandemin och dess konsekvenser för människors och folks beteende, ja för hela civilisationer, visar för Rysslands del att principen om sobornost är levande, och att om protestanterna har frihet utan enighet, som de missförstår som "demokrati", och katolikerna enighet utan frihet, som de missförstår som den gudomliga staten, uppvisar ryssarna frihet i enighet. Det är mäkta intressant att se hur filosofi yttrar sig i verkligheten.

I svenska media har det ryska mötet med pandemin beskrivits som baserat på okunskap, flumideologi och populism, både i texter med anspråk på expertnivå och mera filosofiska texter, där det heter att kriser och hot ska bemötas med vetenskap, inte med gudstro. Med stöd i det ryska exemplet, och särskilt med empiriskt stöd i det västerländska bemötandet, framför allt på svenska och italienska äldreboenden, förstår vi att det är fel. Vetenskapen har ingenting att erbjuda i sig, det krävs också samling och enighet. Dostojevskijs mystiska formel är åter aktuell: "Om det skulle visa sig att sanningen finns utanför Kristus, att någon matematisk formel visade att Kristus står utanför sanningen, skulle jag föredra att stanna hos Kristus utanför sanningen." 

Så medan folkhälsans försvarare, ytliga experter med långa fakturor och kändisar med redaktörsvänner sprider sanningen som ett virus, har flummarna i Kreml nu ett botande läkemedel mot corona och inleder vaccinering av befolkningen i september. Tro det eller ej.

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

 

 

Sök