Translate

Vördnad

Polens ambassadör i Berlin utlovade 1938 en staty av Hitler i centrala Warszawa, om denne äntligen lyckades med att lösa judefrågan. Föga anade han att Polen var

en del av lösningen. Både Tyskland och Polen kompenserade sig för detta misslyckande genom att bidra till en staty av den ukrainske nazisten Bandera mitt i Kiev. Den vördnad som är förbjuden i det egna landet, kan med framgång odlas i främmande land. För den som inte kan känna vördnad är död, enligt Albert Einstein. Vördnad i historiska sammanhang brukar uttryckas i minnesmärken och statyer, vilka reses för att vördnaden, i form av skräck eller beundran, ska utgöra en visuell startpunkt för att begrunda och föra vidare en historia. Pöbel som välter statyer vill sudda ut denna historia, vördnaden, diskussionen och minnet. De som politiskt korrekt, ideologiskt och felaktigt hävdar att pöbeln skapar historia försöker bara följa med i flödet och främja kortsiktiga, dumdristiga intressen. Människor utan historiskt minne är just de som river ner samhällen och statyer, och uppenbart aldrig lär av historien, bara upprepar den.

Det mest minneslösa landet i modern tid är Tyskland. Det finns inga Hitler-statyer, inga museum över nazismen, bara ett enda stort försök att sopa historien under mattan. Tyskland har ingen historia och inget minne. Tyskland känner varken skräck eller beundran, och upprepar därför den tyska statens misstag i Östeuropa, för att inte tala om statskuppen i Ukraina och den krigstida politiken mot ett Ryssland, som räddade Tyskland och världen då det begav sig. 

Ukraina har i 75 år visat sin vördnad för historiens ena sida, men har nu svängt och placerar sina quislingar på postamenten, där tidigare segrarna stod. Det skulle betyda att ett svenskt statsbesök kommer att innefatta kransnedläggning vid det ukrainska Hitler-monumentet. En jude som president med en svensk kung bredvid sig hedrande minnet av en nazist, i striden mot vilken den judiske presidentens far stupade som en sovjetisk hjälte. Tala om historielektion. Bristen för vördnad för den egne fadern, och det svenska stödet till den ukrainska staten som en symbol för vanvördnaden, lär oss varför det är fel att rasera statyer och rätt att resa dem. Det historiska minnet måste bevaras för att människor skall kunna skilja på rätt och fel, sant och falskt, och alla andra dygder och laster. Människor utan statyer är djur, människor med fel statyer är monster. 

Både Dzerzhinskij och Stalin finns kvar på Röda torget. Grav och byst finns lite i skuggan av Mausoleet, där Lenin fortfarande vilar. Under dagens parad täcktes namnet Lenin av fem vackra flickor, en för varje bokstav, i en finstämd historielektion. Statyn över Dzerzhinskij  på Lubjanka-torget utanför fönstret där jag jobbade fick dock inte stå kvar, utan flyttades på 1990-talet till Gorkij-parken, där den nu tjänar som ett exempel på sovjetisk skulptur. En och annan ung konstnär frågar nog vem det föreställer, och så är historielektionen igång. Järn-Feliks kan än en gång tjäna den ryska staten, denna gång på den goda sidan. Enligt egen utsago hatade han ryssar, därför blev han kommunist och sprängde ryska kyrkor i luften. Men så var han också polack. Inte utan att man känner vördnad för historiens list.

 

 

  KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

Sök