Translate

Putins historia

Liksom krig är politik, vilket Västerlandet har bevisat under hela 1900-talet och en bit in på 2000-talet, med invasionen av Ukraina som senaste exempel, är politik självklart också krig, vilket Västerlandet bekräftar varje dag i rapporteringen och relationerna med Ryssland. Västerlandet, inte bara Tyskland, frambragte

och investerade i både fascism och kommunism för att angripa Ryssland. Det är för mig självklart att fascism och kommunism är samma fenomen i denna nietzscheanska mening. Politik är konflikt och sökande efter fienden, som skall förgöras. Slavarnas avundsjuka stat är Gud, efter Guds död, och dess sanning är absolut. Slaven är staten, vilket ibland missuppfattas som nationalism eller etnicitet. Nära intill ligger hatet, som riktas mot dem som inte är med på noterna. De måste dö, åtminstone tystas. De som håller med, är vänner och välkomnas. De här myterna får en del konsekvenser, nämligen självrättfärdigande, känslan av oskuld, fiendskap mot olikvarande och konstighet, ibland krig, vilket vi sett mycket av under de senaste decennierna. Den lede fi är summan av dessa myter.

Fienden söks för det mesta i det förflutna, som blir en vana, medan folket fördummas och luras att tro att fienden finns och utgör ett hot. Fienden får också skulden för fiendskapen, en punkt vi nu är framme vid inom EU, där Ryssland skall få skulden för andra världskriget. Det är inget att förvånas över som historiskt intresserad, eftersom det är få länder och folk förunnat att öppet möta sin historia. Då skulle också fienden försvinna, och därmed staten och subjektet, eller slaven och dennes mentalitet.

Ryssland har inga vänner, förutom armén och flottan. Men Ryssland har inte heller några fiender. Ryssland är det enda landet i Europa, kanske i världen, som inte behöver vare sig vänner eller fiender. Vladimir Putin kallar andra länder, särskilt de som tror att de är Rysslands fiender, för partners. Orsaken till detta stadium bortom fiendskap och vänskap är att Ryssland kan sudda ut vilket land som helst i världen från kartan inom ett par minuter. Desto mer som inget land, inte heller USA, kan sudda ut Ryssland ur historien. Det går inte. Det är bara Ryssland som har denna militära förmåga.

Den strid som nu utkämpas mot slavstaterna handlar om att Ryssland inte godkänner fiendebilden. Vladimir Putin vill hedra minnet av dem som besegrade slavmentaliteten i sitt försvar av de djärvas mentalitet. Feghet, undfallenhet och den för ryssar så vämjeliga egenskapen snällhet skall spikas upp på skamtavlan till allmän beskådan. För att kunna gå vidare i det säkerhetsarbete mot slavmentaliteten som var på gång före kriget, ja som kriget handlade om. Därför är Putin också historiker. Han menar helt riktigt att den som vann skall äras, inte den som förintade folk eller löpte med. Slavarna skall fostras.

Om Vladimir Putin hade insett att även kommunismen var en västerländska ideologi, hade han inte haft problem med EUs försök till avskrivning av skuld, och "ockupationen" av Östeuropa kan med fördel erkännas med hänvisning till att de fd medlöparna skulle hållas i schack för att undvika ytterligare ett krig. Nu är "ockupationen" över och NATO står ett par mil från St Petersburg. Men Vladimir Putin ser NATO som Wehrmacht, han vet att så fort tillfälle ges, kommer angreppet. Åt ordet "ockupation" skrattar han, eftersom dessa länder inte är värda en ockupation, de är inga värdiga motståndare, bara medlöpande slavstater. Men han ser risken med att världspolitik och fiendepolitik bestäms av dessa länder, som alltid har skapat krigen. Genom sin svaghet. När tyskarna angrep från Baltikum med helhjärtat stöd av slavfolken, dog hans bror och sårades hans far svårt. Att tala med Putin om pakt med tyskarna och ockupation är meningslöst även på personlig grund. Den dag Baltikum erkänner nödvändigheten att försvara Europa, där Ryssland är största land, via baltiskt territorium, och Polen erkänner att Stalins krigslist räddade landet, finns en grund för en ny säkerhetspolitik. Men att öppet möta historien kräver mod, inte fejkade fiendebilder.

Slavstaternas ovilja att ställa sig på rätt sida inför andra världskriget, ledde till världskriget. Det gäller hela Västerlandet, inte bara medlöparna. Det måste hållas i minnet att både Polen, Ungern, Rumänien och Norge tiggde och bad Hitler om Ukraina. Orsaken till att de inte gjorde det som krävs av ett värdigt folk, utan valde fel sida, är fiendepolitiken. Sovjetunionen var hela den europeiska politikens fiende, och skulle USA idag gå till angrepp mot Ryssland, skulle samtliga löpa med. Som i Ukraina, som inte har något annat värde än som en del av Ryssland. 

Putins historiska essä är en uppmaning att sluta med fiendepolitiken, samma uppmaning som kom från Sovjetunionen. Bortom vän och fiende finns en politik av samarbete och intressen på pragmatismens grund. Det som är bra för Ryssland, är bra. Det som är dåligt för Ryssland, är dåligt. Samma sak för alla länder, värdiga länder. Det är inte värdigt Tjeckoslovakien att i strid med internationella konventioner riva krigsmonument och statyer av sovjetiska befriare. Sovjetunionen var det enda land som motsatte sig övergreppet 1938, och hade inte Polen satt sig på tvären hade Röda armén marscherat mot Prag redan då. Lika ovärdigt är framför allt Polens agerande och påståenden om kriget idag, ett beteende som utesluter rysk hjälp och befrielse nästa gång. Polens aggressiva politik idag är densamma som då; landet låter sig ockuperas i hopp om att få vara med när troféerna delas ut. Men den här gången har den galna staten tillgång till kärnvapen, som redan har utprovats på Japan. 

I den galna staten har slavarna startat ett uppror, som kommer att följas av fascism för vår tid. På samma sätt som då och under de senaste decennierna kommer fiendepolitiken att bestämmas i hemliga avtal, som utplaceringen av kärnvapen i Sverige, ett avtal som enligt historieskrivningen inte har ingåtts, precis som de hemligstämplade avtalen med Hitler. Det är ett faktum, till exempel, att Storbritannien ingick avtal med Hitler, vilka fortfarande är hemligstämplade. Allt tal om pakter och protokoll är ganska meningslöst, tomt prat, eftersom det viktiga är utpekandet av fienden.

 

Putin och Ryssland har lämnat Jalta bakom sig. Churchill var ett svekfullt svin, och Roosevelt log när han ljög. Det är en missuppfattning att Ryssland och Putin strävar mot ett nytt Jalta, vilket tvärtom är ett önskemål från Europa, om man ser till den krigspolitik som drivs. Västerlandet är fast i fiendebilden. Ryssland står ovan den. Ett nytt Jalta kommer att innebära att västra delen av Eurasien inlemmas i Ryska Federationen. Så att slavmentaliteten kan besegras en gång för alla. Om nu Ryssland gör om misstaget att vinna kriget för alla andra också. 

 

 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

 

Sök