Svart revolution

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad söndag, 26 juli 2020 00:31

Skriven av Stefan Gehander

Det är en fröjd att skåda hur USA vrider sig i plågor och slår vilt omkring sig i den färgade revolutionens överraskande ankomst till det land som födde den. Men revolutionen brukar äta både sina föräldrar och sina barn. Den svarta revolutionen är lika

osympatisk som de färgrevolutioner USA har finansierat, planerat och genomfört över hela världen under de senaste decennierna. Det är samma pöbel och drägg som i den orangea revolutionen i Ukraina, som jag själv bevittnade, och det är samma finanser. Det är en sjuk ironi att de här revolutionerna presenteras och uppfattas som både starten för verklig demokrati, eller helt enkelt som demokrati. De som kallas demokrater i USA är de främsta förespråkarna för färgad revolution utanför de egna gränserna, men nu tycks de ha tagit till den beprövade tekniken i sitt eget land. Men det är förstås en aning ohistoriskt att placera revolution i modern tid, den har alltid funnits, och i Frankrike och England har revolutionen till och med blivit ärorik, liksom i Ukraina idag. Så inte i Ryssland, där både revolution, demokrati och hela liberalismen har dåligt rykte. Men dagens svarta revolution har självklart en hel del anhängare i Ryssland, om inte annat så enligt mottot att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Annars är det förvånande dålig solidaritet med den svarta revolutionen i Västerlandet, som hittills har lämnat både ideologiskt och materiellt stöd till alla färgade revolutioner och försök till färgade revolutioner. De enda folk som har lyckats stå emot världsrevolutionen i alla dess färger är ryssar, serber och syrier.

Världsrevolutionens störste förkämpe i vår tid var Trotskij, vars teori om den permanenta revolutionen exporterades till den amerikanska kontinenten och på 1930-talet hamnade i New York och med hjälp av samma intellektuella judar som han själv blev amerikansk utrikespolitik från Reagan. Teorin är rent ideologisk, judisk  i sin utvaldhet och radikalt aktivistisk i sitt maktbegär. Länder skulle komma att kallas regimer, liksom hos Trotskij, vilka det var de utvaldas plikt och börda att revolutionisera till demokrati, där kultur och etnicitet bespottades. Den främste trotskisten i den här galna klubben, en neokonservativ version av Lenins och Trotskijs parti, var mannen som gjorde slut på historien, Francis Fukyama. 

Trotskismen är en teori om den våldsamma statskuppen, historiens lägsta moraliska idé, och om synen på frihet eller demokrati som statens sönderfall. Det är en lära om hämnd på historien, men den har hittills också endast resulterat i historiens hämnd på dem som driver den. Trotskij fick en yxa i huvudet, och hans efterföljare i New York, vilka försökte göra slut på historien, kommer lagom till ryska revolutionens jubileum i november kanske till insikt om den mest genomgripande ryska inblandningen i amerikansk politik - trotskismen. Då skulle Trotskijs dröm om revolution i hela världen fullbordas just där han förutspådde, nämligen i kapitalismens högborg. Då blir nog jag också trotskist.