Translate

Vitryssland i geopolitiken

Så blev då revolutionen vit. För fem år sedan var scenen identisk med 80% för presidenten, en flicka som studerat mänskliga rättigheter i Västerlandet var oppositionell kandidat och tre män stod i bakgrunden som skuggkandidater. Men den gången förklarade hela världen att allt hade gått rätt och demokratiskt till, så inte den här gången. I länder där människor med gula västar slås ihjäl, beskjuts med gummikulor och förblindas av tårgas från den demokratiska staten, eller inte ens vågar starta ett bensinuppror, eller negrer mördas oprovocerat, lyder nu skallen om brist på frihet i den sista sovjetiska staten Vitryssland. Revolutionen är som alltid annars ett angrepp på den ryska civilisationen, där frihet inte bara från gummikulor, tårgas och polisvåld är en självklarhet. Dess största fördel gentemot revolutionens anhängare är den ryska intellektuella friheten, den som gick under i den röda revolutionen 1917. Västerlandet producerar revolutioner, som med historiska mått mätt aldrig skulle ha ägt rum, receptet har skrivits ner och används i politiken. Utrikesministrar med glöd i blicken talar om solidaritet med naiva unga människor som förläst sig på den politiska propaganda som numera är högskoleämne, finansierat av den revolutionära staten. Detta kaos skall spridas över världen, med särskilt frenesi till den ryska världen. Statskuppernas trupper talar om fria val och fri ekonomi, vilket slutar i diktatur och raserad ekonomi, precis som 1917 i Ryssland, 1989 i Östeuropa och Baltikum och senast 2014 i Ukraina. Presidenten som mördat ett tiotal personer i gul väst säger att han är redo att medla - i Vitryssland(?!) och han blåljuger om att Putin gått med på att släppa in OSSE i Vitryssland. Den taktiken är känd ända sedan Jugoslavien, för att inte tala om Ukraina, en process som samme president inte vill se en upprepning av. Frågan uppstår varför Frankrike då ledde statskuppen i Ukraina. Tysklands autistiska tant står bredvid och säger först att inget annat land bör lägga sig i Vitrysslands inre angelägenheter, men att EU finansierar en handfull blivande vitryska presidenter, vilka efter sina uppviglingsförsök flytt till andra länder. Som indianer säger: hon talar med kluven tunga.
 
Allt det här kan  vi, och vi har hört det till leda. Men den stora frågan är varför denna så kallade geopolitik bedrivs. Jag kan inte se någon mening med tillståndet i Ukraina idag, eller Irak, eller Litauen, eller andra liknande ödemarker. De är politiska ökenområden med en förvirrad befolkning, utan ekonomi. De finns alla kvar som stater tack vare handel med Ryssland och/eller ryska gasledningar. Det finns ingen anledning för dem att kalla sig stater eller ens existera.De är geopolitikens offer.
 
Striden om en plats i världen, det som kommit att kallas geopolitik, är en teori som kommit i vanrykte efter dess genomslag i Nazi-Tyskland. Men en teori blir inte mindre värd för att den visar sig stämma, tvärtom. Geopolitik som begrepp och ämne tillskrivs geografen och statsvetaren Rudolf Kjellén, som bland annat studerade geografi i Tyskland. Geopolitikens kärna är att en stat definieras av sin sin geografi, dess läge och kontroll över territorium. I USA och Nazi-Tyskland kom detta att tolkas som att en stat kan bli mäktigare genom att utöka sitt territorium. Både Hitler och amerikanska presidenter, särskilt under inflytande av Kissinger, Brzeszinski och Huntington, kom att se Östeuropa som ett nyckelområde för geopolitik, där Hitler blev det tydligaste uttrycket för att Västerlandet behövde mer livsrum österut. Människor och resurser i Östeuropa kan användas som hävstång i den geopolitiska striden om världsherraväldet. Stalin antog utmaningen och segrade, medan Putin till ryssarnas och min förtret inte vill spela spelet. Författaren Zachar Prilepin, som förmodligen kommer att ställa upp i nästa presidentval, har blivit förgrundsfigur för en litterärt inspirerad geopolitik, där en invasion av Ukraina står på programmet för att tvinga ut de västerländska angriparna från den ryska världen. Han har också manat till försvar av Vitryssland och anklagat presidenten för passivitet. 
 
Putin är väl bevandrad i den kjellénska teorin och hyser inga illusioner, men han har inte funnit sin geopolitiska linje. Han tycks se den som en kanske riktig men osympatisk teori. Människor far illa i den geografiska geopolitiken, och han talar snarare ur ett historiskt perspektiv, där ukrainare och vitryssar lever i en rysk värld under ockupation eller attack, men historien kommer att besegra geografin på samma sätt som människorna och historien tog sin rätt på Krim. Det är i detta perspektiv ingen slump att Putin och ryssar ser dagens Ukraina  som en nazistisk stat, född i geopolitikens galna hjärnor. Om Vitryssland skulle beträda samma väg, finns inget annat alternativ för Putin än att spela med. Det skulle inte skada att eliminera den litauiska staten på vägen för att nå fram till Kaliningrad. Det skulle vara geopolitiskt logiskt. Letterna har redan anat detta resonemang och uttalat sitt ogillande av det vita revolutionsförsöket.
 
Rudolf Kjellén kom senare till samma insikt som Putin och kom att omfatta den historiska skolan, som säger att alla stater blir lyckliga på sitt eget sätt. Det är förkastligt att uppfatta den egna staten som överlägsen andra eller representerande universella mänskliga värden, som skall spridas till andra. Måhända blir Putin den som avslutar den kjellénska geopolitiken i det mellanstatliga umgänget, för jag tror de skulle vara överens om att en teori som stämmer med empiri ändå blir mindre värd, om den leder till staters och människors förfall. Låt oss hoppas att Vitryssland kan visa vägen.
 
 
  KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!
 
 

Sök