Translate

Skådespeleri som verklighet

Det finns de som tror att det de förnimmer med sinnena är det som är verkligt. Teaterkonsten använder detta misstag för att erövra publiken, och det kan tilläggas att när det sker på en skicklig nivå, så gillar vi vad vi ser och hör från scenen. Vi tror

det är verklighet. För en stund. Dålig teater är när du märker att skådespelarna spelar teater. Att se är att tro, ungefär som barn inte skiljer på tecknad och vanlig film. Men vad är det vi ser, och hur ser vi? Inte med ögonen, i varje fall. Ögonen bara registrerar det vi ser, och en och samma väg är olika lång beroende på om vi är hungriga, överviktiga, politiskt aktiva, allmänt ledsna, ensamma eller i glada vänners lag, ja till och med matematiker vägrar tro på lösningar, om dessa motsäger deras uppfattningar om hur lång vägen borde vara. 

 Sådana här intressanta konstigheter är särskilt tydliga i dessa dagar i Ryssland. Den Store Skådespelaren har lagt ut hela sitt register i rättegången, där han står åtalad för en bilolycka med dödlig utgång. Rättegången i Moskva blev ett spektakel med kändisadvokat i Rolls Royce, transvestiter, rasande pensionärer och förälskade i rollfiguren 45-åriga damer, vilka alla bedyrade att detta inte kunde vara sant. De fäste ingen större tilltro till övervakningskameror, blodprov, dna-prov inifrån bilen, vittnen på plats eller någonting annat i bevisväg som framkom under rättegången. Skådespelaren själv var helt övertygad om att han i sitt rus av alkohol och droger inte mindes något, och därför inte kunde erkänna sig skyldig: han visste ju inte. Inte ens när han såg sig själv på video stiga ur bilen ett par sekunder efter olyckan, kunde han tro att det var han. Det skall tilläggas att rysk rätt tar hänsyn till erkännande och ånger, vilket halverar strafftiden. Men inte ens denna kunskap gav något resultat, så nu blir det 10 år i straffarbetsläger istället för 5 år i en vanlig förvisningsby. Det intressanta är dock alla tusentals människor, som hävdar att Putin satte dit skådespelaren, som ju bevisligen smädat honom i sociala media. Istället för att tänka, fördummas de av sin personlighet och sin gruppidentitet, istället för att vara teatermänniskor blir de teatrala. Större delen av Rysslands befolkning förfäras över de här människornas beteende utanför rättssalen, mer än av skådespelarens förryckta försök att komma undan, vilket ju är mänskligt och kan bli begripligt. För att på något sätt bearbeta rättegången har nu skådespelaren blivit clown, rättssalen en cirkus, och publiken vrider sig i skratt över de tokiga undanflykterna och "förklaringarna" om hur säkerhetstjänsten förgiftat skådespelaren, tagit fjärrkontroll över bilen och manipulerat rättsväsendet. 

Ryssland är samtidigt i huvudrollen på den västerländska scenen, där inte marginalen utan hela befolkningar tror på samma skådespeleri som spektaklet i Moskva, fast tvärtom. I den västerländska uppsättningen finns varken bevis, videobilder, blodprov eller vittnen. Det är här inte lite komiskt rubbade människor som tror på Skådespelaren och teaterkonsterna, det är allvarliga människor med viktig roll i samhället, myndigheter, media och statschefer. Det som är skådespeleri, cirkus och tragikomik i Moskva, är fullaste allvar i Västerlandet, där skådespeleri blir verklighet i människors hjärnor enbart av den anledningen att någon har sagt att så är fallet. Det betyder att Skådespelaren i Moskva skulle ha blivit trodd, om rättegången ägt rum i en västerländsk huvudstad, vilket ju bevisas av det faktum att ett annat skådespeleri fått alla betygelser på trovärdighet. Medan publiken utanför den ryska rättssalen är verkliga idioter, låter sig folk i Västerlandet behandlas som idioter i en usel föreställning. Det är knappt man tror sina ögon.

 

   KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

Sök