Das etische Reich

Den ukrainske juden, som satt i ett slott i Tyskland och spelade in en film om ett annat slott på uppdrag av västerländska underrättelsetjänster, får sitt fulla stöd av Västerlandet även i hånet av

den sovjetiske krigsveteranen och föraktet för ryskt rättsväsende. Sverige går i främsta ledet i diplomaternas sittdemonstrationer i domstolen i Moskva, så mäktiga att journalisterna inte får plats i salen. De mumlar skamset No comments, när de ryska journalisterna frågar vad de gör i rätten. Maken till idiotisk diplomati har ingen skådat sedan Munchen 1938.. Inte ens de sovjetiska dissidenterna förärades sådant diplomatiskt stöd. Denna etiska hejarklack är ett symptom på Västerlandets förfall i ett nytt himmelrike för det utvalda folket.

 

Två ukrainska bröder tvingades fly Das Reich, när EU invaderade Ukraina och begick brott mot mänskligheten och startade ett folkmord, i en makaber blandning av judisk och ukrainsk nazism. Den ene valde att flytta till Ryssland, den andre sökte uppehållstillstånd i Sverige. Brodern i Ryssland etablerade sig, fick jobb och alla medborgerliga rättigheter för sig själv och familjen. Brodern i Sverige flyttade efter tre år också till Ryssland. Han stod inte ut mentalt i Sverige. 

 

Det är samhällets uppgift att balansera människans goda och dåliga sidor, styrka och svaghet, höga och låga instinkter. De senare tämjes med religion, filosofi, konst och utbildning. Vad som händer när människans mörka sidor inte går att tämja, har vi lärt oss av 1900-talet. Nazismen skrämde slag på Västerlandet och kunde besegras endast av Ryssland, det land som av främst Dostojevskij lärt sig att se människans allra mest motsägelsefulla sidor. Djuret i människan var bekant för ryssar, men Västerlandet ser än idag Freud som en misslyckad figur, en upphovsman till faktaresistent kunskapsförakt. Lösningen i Västerlandet blev istället kastrering av människans onda andar.

 

Diplomaternas sneda leenden, när de säger No comments, är brottslingens leende, den kastrerade kulturmänniskans förvridna grimas. Det innehåller inget av leendets godhet eller välvilja. Liksom brottslingen i rättssalens glasbur, fostrad till marionett för att förverkliga den personliga frihet som i själva verket är det postnazistiska samhällets kamp mot människans komplicerade natur. För diplomaterna har rättsstatens funktion att förfölja, häkta och isolera det onda förflyttats till samhället. Poliser och underrättelseagenter med smutsiga uppdrag humaniseras, blir människor av ädlaste slag, medan samhället tar på sig stormtrupperrnas roll för att hjälpa staten mot oliktänkande. I Västerlandets blinda ögon är Ryssland en enda stor dissident. Diplomaterna är SS-soldater i det nya etiska riket, de kastrerade socialisternas himmelrike, femfanatismens övermänniskor och ekopsykopatins herrefolk. 

 

De gamla totalitära regimerna krossade elegant den fria tanken. Den nya totalitarismen vill kontrollera även känslorna. Det nya etiska riket vill genomföra en emotionell revolution. Tankar och känslor var under långa tider privata, där samhällskontraktet innefattade en överenskommelse om att människan skulle försöka lägga band på sig själv. Det var en självklarhet att hat var andra sidan av kärleken och en nödvändig komponent i personligheten. Om nazisterna hetsade till hat, hetsar den nya etikens diplomater mot kärleken och fråntar oss rätten att hata fritt. Ve den som säger Jag gillar inte… Denna känsla av motvilja stämmer inte med samhällets värderingar, dit varje missfoster kan vända sig med en kränkt personlighet, rädsla eller mental sjukdom och skriva in dessa i den nya etiska grundlagen. Sedan utfärdas ett erkännande, pengar anslås och kvoter inrättas. Men den som säger att detta är helt knasigt, att det personliga dramat går att behandla, utsätts för hela den repressiva maskinens förtryck, som nu kallas allmän opinion.

 

Den repressiva maskinen är sociala media, där alla goda människor och etiska soldater utan uniform släcker sitt maktbegär och dyrkar flockinstinktens eller flockimunnitetens dödliga våld. De har inte juridikens på sin sida, men de har tagit sig den moraliska rätten i det nyetiska samhället. De uppmuntras av Sanningsministrar i sina anonyma våldtäkter. Precis som Försäkringskassan eller Klarna kan du inte kontakta dem, vilket betyder att de har försäkrat sig om ansvarsfrihet. Sociala media är den ultimata nazismen, som spelar på människans uråldriga rädsla att lämnas ensam mot alla.

 

I det gammelnazistiska samhället kunde kostnären förlora sitt arbete eller livet på grund av felaktig konst. I Västerlandets nyetiska koncentrationsläger försätts konstnärer med felaktiga värderingar, ja inte bara konstnärer, utan alla som sysslar med “påverkan”. En blygsam trubadur i Spanien, en svensk läkare som presenterar forskningsresultat, till och med ett ryskt vaccin. Historiker som presenterar fel bild av Ryssland förjagas från lärosäten och anslag, men det är inte staten som står för liktänkandet, utan samhällets upprörda forskargrupper, vilket gör att det kan kallas forskarkonsensus och kunskap, producerad av fria och tänkande människor i djupaste solidaritet mot faktaresistens och kunskapsförakt. 

 

I detta samhälle är självkastrering enda sättet att överleva. För frihet är sex, den enda aspekten av mänskligt liv som inte går att kontrollera, den enda vitala energi som kan stå emot den postnazistiska renässansen. Den nyetiska riket strider, som jag tog upp i föregående text, en strid mot döden, en strid mot människans födelse, uppgång och förfall. De gamla skall bort, evig ungdom är Västerlandets fixa idé, för döden går inte att förutsäga eller kontrollera, den ligger i Guds händer. Men kastrerade socialister, femfanater och ekopsykopater, ledda av etiska diplomater, erkänner ingen Gud förutom sin egen idé. Diplomaterna tror kanske till och med att de själva är gudar, liksom det nyetiska rikets ledare, vars mantra är att Rule the world. För gudar är människan inget underverk och ingen hemlighet, bara ett experiment, en köttbit. Striden mot döden är ett dumt krig mot evigheten. Striden mot döden är ett krig mot livet. För livet är lika oförutsägbart som döden, lika omöjligt att kontrollera, och därmed farligt.

 

Diplomaternas skamliga uppträdande är globaliseringens försök att upprätta det totalitära riket. Förr kunde dissidenterna lämna sitt land, till och med Solzjenitsyn kunde finna en rofylld plats i det Västerland han föraktade. Idag är detta inte möjligt, förutom för dem av oss som lyckas få ryskt uppehållstillstånd eller pass. Den globala byn med sin Jantelag expanderar så att ingen skall komma undan. Diplomaterna skyndar sig att stödja patienten i glasburen för att markera den globala vaksamheten. För Västerlandet mäter inte längre skallar, utan var och ens etiska förflutna och förtjänster. Man vet ju aldrig vilka skelett som finns i garderoben, vilket kvinna du rörde vid för ett par decennier sedan, eller vad du sade för ett par år sedan om invandring, eller vilka specifika ord du använde igår. Då är det bara att gå ner på knä, slicka stövlarna och be för ditt liv.

 

Den ryska revolutionen 1917 ockuperade landet inom Västerlandet i 75 år. Ryssarna förmåddes att tro att de stred mot fienden när de stred mot sig själva, sin egen kultur. Det var bara Solzjenitsyn som uppfattade det. Inom KGB uppstod en skola, som tog författaren på allvar. Men när Ryssland befriades från den dåtida västerländska globalismen, fortsatte det inlärda tänkandet, om än med omvända förtecken. Nu skulle det minsann bli vänskap och fred, för att inte tala om kolossal ekonomiskt utveckling från Lissabon till Vladivostok. Ryssland ville ut i Europa, där det fanns frihet att både älska  och hata, där individens tankar och skapelser firas. Men Ryssland fann bara kastrerade socialister, frigida feminister och freudianskt hysteriska miljöaktivister. Och diplomater med sneda leenden. 

 

Men det var ju vad ryssarna hade flytt från. Precis som den ukrainske brodern flydde Sverige. Det som nu kan beskådas i en glasbur i en rysk rättssal. 

 

 

 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!