Totalitarismens tanter

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad måndag, 28 mars 2022 10:36

Skriven av Stefan Gehander

På 1980-talet jobbade en trevlig flicka på svenska ambassaden i Moskva. Det var då en öppen och intresserad handelsdelegation, som behövde mina tankar och min ryska till de affärsmöjligheter som började synas. Små och medelstora företag från Sverige och Västerlandet vällde in, men

de saknade kunskaper i mentalitet och språk, vilket blev till stor fördel för mig. Själv arbetade jag för Sovjetunionen med att försöka presentera samma sak även åt andra hållet, alltså västerländskt tänkesätt och tankar om Sovjetunionen på andra språk. Mina kontakter med den trevliga flickan bröts efter en tid, då ambassaden fick en ny ledning, som var så hatisk och rädd för ryssar att ambassaden stängdes till och med för svenskar. Vi kunde inte längre komma och läsa tidningen och prata med personalen.

Flickan gick in i en annan värld, rättare sagt stannade i den svenska och västerländska, medan jag hade fördelen att tränga in i den ryska och Go Native. Men för ryssar är jag för alltid svensk, så det blev min uppgift att välja vilka delar i de båda civilisationerna, Västerlandet och Ryssland, som enligt min bedömning var mest livgivande. Ett liv på jakt efter en objektiv bedömning av civilisationers livskraft följde. Vem är bäst i en högre mening, flickan eller jag?

I påståenden om den ryska statens framväxt figurerar begrepp och tolkningar, som om man tror på dem leder till logiska fällor. De fungerar som dagens "annektering av Krim" eller "Rysslands invasion av Georgien 2008 och Ukraina 2014", händelser som aldrig har skett. Sådana historiska kodord är till exempel att det ryska ordet för pengar, kommer från mongolernas denga, en  mycket populär sats i svenska historieböcker. Men det gör ju "pengar" också, liksom ungerska pengö och polska pieniadze. Är vi då också barbarer?

Detta kodade språk är vad vi lär oss, och en av de allra mest grundläggande berättelserna är att Renässansen aldrig hände i Ryssland och att antikens politiska filosofi därmed aldrig blev aktuell i Ryssland, med därav följande odemokratiska utveckling. Flickan som blivit tant gör det oerhörda tillägget att Ryssland därför också saknar moral. Hujedamej, som det kan gå. Under Renässansen i Västerlandet blev Ryssland arvtagare till Rom, som gick under först 1453, men det är det få som vet. I Rom, alltså Bysans, levde den moraliska staten ett kraftfullt, tusenårigt liv efter Västerlandets fall ner i barbariet under medeltiden. 1000 år av moralisk fostran, universitet, kyrka, politisk harmoni och handel kastas i den västerländska medeltidens papperskorg. Det är redan här, i den historiska tolkningen, som vi gör våra val och utesluter andra. Det är här valet blir enkelt för en svensk eller rysk historiker, båda angelägna att främja det egna folkets moraliska utveckling. Men det är ett faktum att Ryssland aldrig har tillverkat en historia om Västerlandet som grundas i ett liknande förakt för andra folk. Slavjanofilerna förhärligade förvisso den egna civilisationen, men det har i Ryssland aldrig skrivits en slavjanofil historiebok. Vi missförstår detta till att ryssar går med på vår tolkning. Ryssar är helt enkelt vänliga lyssnare.

Så när svenskar bjuder på musik i Ryssland, eller bara ger sig ut i Ryssland och träffar ryssar, förbluffas de över det vänliga mottagandet. De tror att "folket" är något helt annat än presidenten i Kreml. När resan går på andra hållet, blir det inget välkomnande. Ryska kulturpersonligheter är dopade, statligt kontrollerade eller propagandaspridare. De är föraktade och hatade; de har ju ingen moral eller frihet. Men presidenten i Kreml har en annan uppgift, även om han också är gästvänlig, om han bemöts med respekt. Uppgiften består i att förklara att det är oförskämt att ta det ryska folkets gästvänlighet för kryperi, att Västerlandets historia är en uppvisning i barbari, även i jämförelse med Ivan den förskräcklige eller Stalin. USA har idag fler lägerfångar än vad Gulag hade. För att inte tala om den våg av folkmord som pågått sedan 1989. Hans oförståelse för talet om "frihet och demokrati" är total, av lätt insedda skäl. Men det ska inte tolkas som totalitarism av tanter, som tror att de inte avlyssnas hemma, men sitter på telefonen i Moskva. Det är ju faktiskt tvärtom. Du är helt ointressant i Moskva, men hemma är det noga med vad du säger. 

 Men det mest arroganta, det som både jag och presidenten i Kreml hyser det största förakt för, och det som är det stora hindret i både världspolitiken och det egna landets rysslandspolitik, är den fasta övertygelsen att demokrati i vidaste mening är förbehållet ena sidan, medan den andra sysslar med repression. Presidenten i Kreml är vald av folket, det är inte Sveriges statsminister. I ryska media finns alla åsikter, från ultranationalistisk till vänsterliberal extremism. Varje dag, i alla media. Ingen journalist eller politiker har mördats för sitt arbete, däremot har en del förolämpat människor, som i sin kultur har strängt förbud mot förolämpningar, det vi hos oss kallar hederskultur. I Sverige mördas statsministrar och utrikesministrar, men ingen rysk politiker skulle få för sig att påpeka att den svenska staten bär på vissa repressiva drag. Det finns heller inga ryska statstjänstemän, som springer runt med plastpåsar med kontanter i Sverige för att finansiera grupper i Sverige som inte är särskilt demokratiska. Det är också begripligt att Sveriges ambassadör då får stå i kö till ryska myndigheter; det  finns liksom ingenting att tala om.

Den aningslöshet som dagens tanter ger uttryck för bådar inte gott för vare sig världspolitiken eller relationerna med Ryssland. Bilden måste läggas om radikalt, och det är just det som det ryska frihetskriget nu handlar om. Det går inte längre att tala i de gamla kodorden. Det är Sverige som uppmuntrat, finansierat och militariserat ett skikt i det ukrainska samhället till nazister, tvättäkta nazister, vars enda idé är att ryssar inte borde finnas. Det är Sverige som förbjuder fritt meningsutbyte både i sitt eget land och internationellt, det är lätt att se. 

Det är självklart, hoppas jag, att den nya antisemitismen, den här gången mot ryssar, inte kommer att leda till annat än undergång - för Västerlandet, så det finns i den meningen ingen anledning att bygga ett nytt samarbete med Ryssland. Det har jag förstått sedan 1980-talet. Mordet på Palme får stå som symbol. Sverige har under de här åren blivit en lydstat utan behov av någon rysslandspolitik. Sveriges ambassad i Moskva kan med lätthet stängas igen. 

Västerlandet är på väg tillbaka till 1800-talet, då Ryssland stod för freden och råvarorna till den industriella revolutionen. Dostojevskij reste runt i Europa med två guldrubel i fickan. Pengarna räckte till flera månaders resande med hotell och casinospel, men också till skrivande i lugn och ro. Där utvecklade han sina tankar om den ryska civilisationens överlägsna moral och det västerländska barbariet. Min egen läsning av både Dostojevskij och dagens kväljande svenska media ger honom rätt. 

Ryssland har gått i avgörande strid för sin frihet att tolka verkligheten på ryska, för att försvara Ukraina, så att den ryska civilisationen kan välja sina ledare även i fortsättningen och leva sina liv utan inblandning från andra, som är moraliskt och intellektuellt underlägsna. Om detta frihetskrig möts av tantig totalitarism i samhällen, som inte ens kan sänka bensin- eller elskatten för att hjälpa sina medborgare, utan skyller denna skatt på presidenten i Kreml, ja då blir jag definitivt övertygad om att den där flickan valde fel väg. 

 KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa