Det är nog bara ryskan som ordet för hjärta också kan betyda tanke, och det ligger en flerbottnad visdom häri. För i hjärtat bor dumheten, vilket alla propagandamakare och nyhetsfrisörer känner till. De matar oss

med sagor, som de flesta tror på rakt av, medan torra, sakliga rapporter, förnuftets hesa röst och sanningssökarnas oro för världens tillstånd lätt sopas under mattan. I dagarna gick en fest av stapeln, där representanter för den allra högsta eliten på fullaste allvar klädde ut sig som dockskåpets barbieprinsessor och Disneys sagotanter till folkets outgrundliga beundran samtidigt som statens våldsapparat kastar sig in genom villafönster med kulsprutor eller mobiliserar för krig med historieintresserade pensionärer, ledda av en ättling till rysk furstesläkt på vikingars tid. Det skall betonas att spektaklena spelas på djupaste allvar och tas på ännu djupare allvar.

I fablernas ryska värld har Krylov lämnat sina egensinnade bidrag till den antika traditionen med fabeln om Räven och korpen. Räven smickrar korpen för den skönsång som drillas i skogen, där ingen sjunger vackrare än korpen. Fågeln försjunker i tankar om skönsång och frukosten trillar ur näbben när tankarna far runt. Räven lyckas i sitt uppsåt och skrattar gott när han mumsar på ostbiten. Räven har appellerat till korpens fåfänga, smickret har träffat längst in i korpens hjärta, alltså i fågelns tankar om sig själv och omvärlden. De galna kreationerna på festen må väcka löjet, liksom de tokiga artiklarna och ryska furstar och spioner, men de talar till massans hjärta, alltså dess tankar om sig själv och andra. Ej att förglömma, tappar korpen också sin föda till marken, ett aktuellt tema.

Fabulisterna klär ut sig för dig, rabulisterna skriver för dig. När den svarta, kraxande korpen hos Krylov av räven kallas för en liten duva med änglalik stämma, blir svart till vitt och kraxande till skönsång. Tanken uppstår, hos korpen som i massan, att det kanske är sant som räven säger, och även om det  inte är det, är det skönare att höra än verklighetens toner. Osten som faller ur din näbb, är det du förlorar varje gång du går på fabelns list, nämligen din inre värld och dina tankar.

Fabelns list är såklart löjeväckande när den tas på allvar, men bara från den objektiva sidan. Subjektivt kan ingen motstå list och lögn, och maktens smicker av det egna landet och folket i hårt regisserade spektakel får verkligheten och medborgaren att känna sig unik. Korpen är varken korp eller duva, hon är sitt eget, individuella jag. Bilderna, scenerna och orden väcker motsvarande färdiga tankar hos den intet ont anande korpen eller medborgaren. Men uppväckande av stolthet inför det sköna och sanna jaget har sedan tidernas begynnelse ett intimt samband med vardagslivets elände. Storheten i tron om sig själv är den andliga fälla som korpen faller i, när svalget fylls av glädjens kraxande i ett kvävande struptag.

De löjliga klänningarna var producerade i Kina och skapade av kineser, medan pengarna som delades ut var resultatet av ekonomisk verksamhet i Ryssland, men rävarnas lena röster förtäljer därom intet, på det att korparna skall fortsätta sin kraxande vardag. 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!