Nazist, kommunist, jude eller ryss? Del 2

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad måndag, 06 mars 2023 09:43

Skriven av Stefan Gehander

I Nazi-Tyskland var liksom i Ukraina judens säkraste plats i samarbetet. Så länge hat rådde ostört, liksom i Ukraina. Den tyska armén, flottan och särskilt Görings Luftwaffe översvämmades av judar, halvjudar, trekvartsjudar och judars makar. Uniformen och viftande med arm och flagga blev, liksom

i Ukraina, som rustning och vapen för den tyske juden. Liksom i Ukraina handlade det om hundratusentals människor, som för att vinna  fördelar eller bara överleva valde krig och förintelse.

I starten var det ingenting märkligt med att judar blev inkallade eller tog värvning, eftersom de var tyskar först och främst och deras förfäder hade stridit i kejsarens armé. Judarna älskade sitt Tyskland, precis som judarna i Ukraina älskade sitt ryska imperium.

Med tiden blev saken mer komplicerad, både i Tyskland och i dagens Ukraina. Tyska judar började förfölja och ange Ostjuden, liksom judar i Ukraina betalade skottpengar för ryska judar. Tyska judar var civiliserade, Ostjuden efterblivna barbarer. Nurnberglagarna gällde inte för tyska judar, trodde de. Precis som ryssar i Sverige tror att förföljelserna inte kommer att riktas mot goda ryssar, som gråter och gnäller i media, eller, senare, ukrainare som talar ryska, som i de flesta fall är det enda språk de kan. Liksom tyska judar protesterade i 1930-talets Tyskland mot judisk invandring från öst, talar ryssar och ukrainare om diskriminering av ryssar i hela Europa.

Men för den nazistiskt lagde är en jude en jude, och en ryss en ryss. Det spelar ingen roll om ryssen eller juden är från Ukraina eller Ryssland, idag eller då. Utrensningarna av allt ryskt och ryssar på svenska företag, teatrar, bibliotek, kyrkokörer, fejkade spionhistorier och avlägsnande av studier i ryska är fenomen som en gång betraktades som utläkta, men verkar utgöra konstanter i kulturen. Våren 1940 uppmanades alla judar, även tyska, att frivilligt överlämna sig till makten. Många gjorde så, andra fick order av sitt befäl att hålla tyst, inte av kärlek, utan för att kriget mot ryssen (!) krävde allt blod, även judiskt. 

Judiska soldater med järnkors avtackades och avundades för sin frihet, andra anade en framtid i läger, somliga sköts av befälet på plats.

Några hundra tusen judar hittade på familjehistorier och fortsatte gömma sig i armén, eller se sig själv som tyskar. De var inte judar i egna ögon, de var gifta med kristna och fostrade barnen som tyskar till tyskar. Här är likheten med dagens Ukraina slående, där judar är mer ukrainare i nazistisk mening än ukrainare

För många judar kom det som en överraskning att de var judar, liksom det är ett problem att bestämma sin etniska tillhörighet i Ukraina. Men när jakten börjar, blir det för alla ett problem att definiera sin person, särskilt om straffet för ett felaktigt val är döden. Världen vänds upp och ner. Den självsäkre, lyckade generalen eller oligarken blir av lägre ras, eller den bondske tölpen i västra Ukraina blir plötsligt av herrefolk. Folk frågar varje dag varifrån du är, och om du stödjer den rådande politiken.

Fältmarskalk Erhard Milch och flyggeneral Helmuth Willberg fick dispens från sitt judiska arv av Hitler. Själva resonerade de så, att de tjänade fosterlandet. Det fanns också de som gjorde sin plikt som tysk soldat väl medvetna om att de var judar. De firade sin tro i baracken eller på slagfältet, där de kämpade och stupade för en regim som mördade deras familjer. I en liknande situation är de ukrainare som under nio år mördat sina egna släktingar och till och med familjer i östra och södra Ukraina. De strider för en regim, som betecknar dem själva som ryssar som undermänniskor. 

Tyska judar vid östfronten hävdade efter kriget att de där hade gjort mer för att rädda judar än de som flydde Tyskland. De delade ut pass och mat till svältande ryskjudiska barn. Ryska barn, däremot, spikades upp på husväggar. Det har inte framkommit några liknande berättelser än från den naziukrainska armén, men det är nog för tidigt. Svenska folkets nazistiska böjelser göms bakom en liknande falsk fredsmoral, som bara gäller ukrainare. Men det är obestridligt att stödet, både från tyskjudiska soldater och svenskar innebar och innebär en räddning för människor i nöd. Men det skulle kommit tidigare och gälla alla, annars blir det medlöperi.

Den moraliska frågan är tung när det gäller judarna i Nazi-Tyskland. Vad skulle de annars göra? Att tjäna i nazisternas krig var enda sättet att överleva, precis som för Ukrainas judar idag. Men argumentet håller inte hela vägen. Det fanns i Tyskland och finns i Ukraina tydliga flyktvägar. Flyktvägarna var otydliga på grund av kulturen som omgav och omger människor. Lydnad är en värdering som dyker upp i nazismens centrum, i Tyskland, Ukraina och Sverige.

En annan värdering som återkommer är gemenskapens starka band när allting annat rämnar. Det finns berättelser av judiska nazister som deltog i soldaternas återföreningar efter kriget. Därav fackeltågen och sångerna om den ukrainska nationens fader Bandera, Ukrainas motsvarighet till Mussolini, Mannerheim, Quisling, Petain m fl. Denna gemenskapskänsla sprids över Europa och till konstlade uttryck som "försvaret av Sverige". 

Den fråga som väcker starkast reaktioner handlar om koncentrationslägren. Alla spelar oskyldiga, liksom de efter Ukraina kommer att spela oskyldiga. Liksom då vet alla vem som begår krigsbrotten, liksom då skapar nazisterna en kuliss som visar att de drabbade var och är förövarna. Sanningen om Butja och Auschwitz är för hemsk för att erkännas.

Men min poäng är inte moral, utan etnicitet. Det är tydligt att vem som helst kan bli nazist, både jude, ukrainare och svensk. Judar som hade stridit för Hitler, reste efter kriget till Israel för att strida för självständighet. Där var den tyske juden helt plötsligt tysk, då modern var tyska. Han var välkommen att strida för Israel, men han kunde inte bli medborgare i judarnas land. Etnicitet har ingen betydelse i frågan om någon kan vara nazist. En nazist med judisk moder, kunde bli medborgare i judarnas land. Men den judiska kulturen skulle ändå fördöma dessa män som nazister.

Men att fördöma andras handlingar för 80 år sedan, särskilt om du inte var där, har ingen annan mening än den historiska undersökningen. Det är dagens handlingar som är viktiga och går att berömma eller fördöma. Så här långt vet vi att Ukraina har intagits av nazism, och att vi svenskar löper med. Vi kan med visst fog hävda att inte ens den judiska civilisationen är immun mot nazismens frestelser. Frågan är om någon civilisation är fördömd till nazism, om det å andra sidan finns civilisationer som motstår nazism i sina grundvalar. 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!

• Tillb
• Nästa