Folk och krig

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad onsdag, 10 januari 2024 09:08

Skriven av Stefan Gehander

Det svenska samhället uppvisar alltfler tecken på vansinne, kaos och aggressivitet. I leken med krigets eldar, som sprids med nervösa småleenden i statligt styrda media ända ner i barnaålder, utmålas allehanda åtgärder som måste vidtas när

ryssen kommer. Åtgärderna ligger på samma rationella skyddsnivå som instruktioner från 1960-talet vid kärnvapenkrig: ta på gasmasken, lägg en blöt handduk på huvudet och svälj en jodtablett, så överlever du. 

Men leken är redan verklighet, Sverige är redan i krig. Vi har angripit ryssar på ukrainsk mark och lämnat vårt stöd till nazistiska krigsorganisationer på ukrainsk mark i uppdraget att mörda så många ryska civila som möjligt, särskilt de som inte vill lära sig det ryska nyspråk som kallas ukrainska. Sverige levererar krigsmaterial, frivilliga nazister och allt annat som tillhör krig. Sveriges ÖB har vid ett flertal tillfällen besökt fronten, där barn och gamlingar mördas i brist på militära mål, som är svåra att nå med efterbliven svensk teknik. Den senare finns representerad i Troféparken i Moskva, lika ihålig som den statligt styrda krigsretoriken. Förresten finansieras den ukrainska krigspropagandan med svenska pengar i miljardbelopp, en propaganda som sedan översätts till svenska och publiceras i svenska statliga media med hjälp av svenska spionmisstänkta officerare och "krigsforskare".

Det faller ännu inga bomber i Sverige, trots att Ryssland har all anledning att bomba militära objekt i landet, så i den meningen är kriget nära, dock inte av den anledning som uttalas; Sverige går självt mot krig i sin politik. Precis som alla andra gånger i den svenska militärhistorien är det Sverige som angriper Ryssland, och ryssen har varit här någon gång endast för att understryka det meningslösa i svensk utrikespolitik. 

Så även om det är med vansinnets blick sanningen målas upp, så finns det en kärna av verklighet i de senaste uttalandena: det kan bli krig. Men orsaken är det egna beteendet, inte ryssarnas. Den här retoriken känns igen i Kiev-regimens drift mot krig sedan den misslyckade statskuppen 2004 och den "lyckade" 2014, där Sverige deltog med liv och lust i båda. Men sedan dess har det ryska försvaret byggts upp både mentalt och militärt till den grad att inte bara amerikansk, utan också samlad västerländsk upprustning inte ens kommer i närheten. Krigsprodukterna från Västerlandet skjuts av och sprängs i flammor i en takt som skulle kräva upprustning i takt och omfattning som i sig själv skulle leda till undergång. 

En halv miljon tvångsmobiliserade så kallade ukrainare har dött en meningslös död i mötet med en halv miljon ryska frivilliga soldater, ett förhållande som belyser vilken sida som är på rätt väg och vilken som gått helt fel. Inte så att styrka ger dig rätt, utan tvärtom, den som har rätten på sin sida, blir också stark. Ryssland har bevisat att anfall inte är bästa försvar genom att strikt hålla sig till den ryska militärkonstens axiom: försvar är bästa anfall. 

Det finns en viktig aspekt av krig, som glöms bort av de som manar fram bilden av krig, nämligen att om du har dragit sådana slutsatser, så skall folket inte uppmanas att rädda sig den som kan. Gör som i Ryssland, sätt igång industrin och skapa arbete, ge en lön på 200 000 till alla som tar värvning och utveckla det sociala skyddsnätet för de stupade och sårades familjer, gör kyrkan till en mötesplats för oroliga familjer och soldater, meddela statsministern din analys så att han kan mana folket till försvar. En militär chef som på gator och torg orerar om att fienden närmar sig, är inte trovärdig, och absolut ingen att följa i krig, allrahelst i främmande land. För där kommer ryssen alldeles säkert att möta upp. 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!