Mariupols mentalitet

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad onsdag, 03 april 2024 07:45

Skriven av Stefan Gehander

Ryssar och svenskar är mycket lika varandra. Åtminstone så länge de inte öppnar munnen eller visar sitt beteende i någon vardaglig situation. Kvinnan i den statliga spritbutiken förvånas när jag

tackar för hjälpen på ryska. Jag har på några sekunder bedömt mikroaspekter av hennes beteende och tal, alltså hur hon bestämmer sig för vilken hjälp jag behöver. Hennes hjärna, kan man säga. På samma sätt umgicks neanderthalarna med homo sapiens med den skillnaden att neanderthalarna på grund av sitt beteende, baserat på deras hjärnfunktioner, gick under. Det är en villfarelse i alla läroböcker om antropologi att utvecklingen därefter tog slut för 100 000 år sedan. Vi ser idag att människor tänker olika och ser och hör olika saker. På denna grundval beter de sig olika.  

Frågan är då hur utvecklingen går, och skolans viktigaste ämne blir därför historia. Denna vetenskap handlar inte om årtal, utan om människors beteende. Härav kommer statsmaktens intresse för hur vi uppför oss och tänker om verkligheten. Historien om statsmaktens framväxt är historien om vårt beteende. Den viktigaste faktorn i vårt beteende är att vi vill överleva, behålla våra jobb och föda vår familj. Det lättaste sättet att främja detta beteende är inkvisition, alltså att påtvinga människor ett beteende under dödshot eller plågor. Inkvisition och religionskrig handlade aldrig om tro eller ens religion, utan om att människor påverkades att tänka på ett visst sätt, där striden utvecklade sig till att omfatta gigantiskt angiveri och plundring av dem som skickades till helvetet och efterlämnade det som de i sin tur hade roffat åt sig. En sorts medeltida kommunism. Processen har pågått i tusen år.  

Korsriddare, pirater och terrorister har under millenier stridit för pengar, det pågår fortfarande i Mellanöstern. Nyckeln i den här processen är att de som försvarade sina medmänniskor mot angiveri och förtal, gick under tillsammans med det sociala ansvaret, medan de som slängde ett kors om halsen och ropade Död åt kättarna, fick leva. Survival of the fittest brukar felaktigt översättas som den starkes överlevnad, men to fit in, betyder att passa in. Anpasslingarna, anpassionärerna i mitt språkbruk, är de som överlever. De kan också skolas, särskilt i filosofi, en vetenskap som inte finns i Ryssland. Förutom i den kristendom som utövas som den såg ut på Jesu tid. Det enda försöket att anpassa tron till statens behov ägde rum under 1600-talet, när ukrainarna blev galna första gången och började rota i dogmer och ritualer. Men de troende ryssarna flydde ut i stepp och skog och de gammeltroende representerar än idag de mest egensinnade. Det blev dock känt redan under Peters tid att ryssar hade en särskild fallenhet för matematik och fysik, dock inte i den anpassliga aristokratin, utan bland vanliga människor. Särskilt framgångsrik med allmogens talanger var Katarina. Men att staten eller andra främmande makter skulle lära människor att tänka fritt var en styggelse. Ryssar kan tänka själva. Katarina vänslades med västerländsk filosofi, men insåg snabbt att det var en form av vansinne. Filosofins lärosatser var diagnoser. Den ryska adeln skickades istället i krig och/eller ut i litteraturens och poesins värld. Med fantastiska resultat. Allmogens talanger intog den ryska tillämpade vetenskapen och byggde en industri som står sig än idag. Utan kapitalism.  

Den ryska egensinnigheten är en föränderlighet i hjärnan, som kommer sig av att hjärnan är oskolad, i den meningen som Katarina förstod, nämligen att geografi och historisk multikultur är den bästa grogrunden för talang. Den västerländska specialiseringen gav förvisso avundsvärda tekniska resultat, men krävde också en ”specialisering” av tanken på grund av geografisk begränsning, resursbrist och monoetnicitet. Tankens vägar smalnade av och leddes in på anpassionärernas spår, där lögnen fick en alltmer framträdanden roll. Den är ju evolutionens enklaste medel för överlevnad och vinnande av fördelar med minsta möjliga ansträngning. Du påstår något, och medan den andre undrar om det är rimligt och riktigt, hittar du på nästa påstående att reda ut. Den svagare tvingar du att gå med på påståendet med inkvisition, rövartåg och terrorism. Den ryska geografin och multikulturen har alltid varit ett hinder för specialisering, därav Västerlandets planer och uppmaningar i officiella dokument att dela Ryssland i mindre bitar och "befria" alla förtryckta folk. Vi känner igen mönstret från religionskrigen, som slipade av alla kanter i Västerlandet under medeltiden och skapade en mentalitet av lydnad. Höjdpunkten kom med Hitler, nu överträffad av USA.

Så när den svenska judetidningen presenterar först en fotobok och sedan en text om en oskarsvinnande film, bör läsaren inte förvånas över att bilderna från den naziukrainska arméns mördande under 10 år i det som var östra Ukraina framställs som ett resultat av en fiktiv rysk invasion. Inte heller den prisbelönta filmen, där huvudmomentet är bombningen av dramatiska teatern i Mariupol, är förvånande. Sprängningen utfördes av den naziukrainska Azov-bataljonen medan människor sökte skydd i teaterkällaren. Till denna scen kopplades en sprängning av en kvinnoklinik med en intervju av en föderska, täckt av blod. Alla som vill vet att scenerna skapades för att dölja krigsbrott samtidigt som dessa scener var krigsbrott i sig. 

Mariupol och dess teater är idag uppbyggd igen, och den blodiga kvinnan har berättat om iscensättningen flera gånger i olika media, bland annat i vallokalen, där hon röstade på Putin. Hon berättar om sin tacksamhet mot de ryska soldater som räddade människorna undan den naziukrainska terrorn, som pågått sedan 2014. Människorna i Mariupol säger likadant och uppvisar samma beteende som kvinnan. Om vi antar att de far med osanning för att överleva, liksom de flesta ryssar, enligt judetidningen, har vi ett helt folk som går omkring och ljuger för att överleva. Den blodiga kvinnan har nu ordnad försörjning, miljonpremie för sitt barn, nybyggd lägenhet utan kostnad och fred i samhället. Inget dåligt resultat för lite ljug. Samtidigt ligger demokratiska frihetskämpar, som slogs för det äkta och sanna Mariupol, i högar på slagfälten med Mein Kampf innanför vapenrocken. Ett dåligt resultat för lite sanningssägande, tycks det. 

Men kampen för fred, frihet och sanning går vidare. På den svenska huvudstadens gator och torg sjungs den nazistiska marschen, den svenska judetidningens journalister känner hur blodet bankar i demokratins kärl, folket ropar den naziukrainska hälsningen och porträtten av den lille mannen med mustasch höjs till skyarna. Men det märkligaste med både fotoböcker, krigsfilmer och gatusång samt exalterade reportage i statligt styrda media är att allting faktiskt är sant. 

KLICKA HÄR för en resa i rysk historia och mentalitet!