I Sverige hälsar man

Uppgifter

Kategori: Samhälle

Publicerad söndag, 24 april 2016 20:41

Skriven av Stefan Gehander

Statsministern vet hur man hälsar i Sverige, trots att han verkar vara i den åldern då svenskar växte upp med etiketten att kvinnor inte tas i hand, liksom jag själv. Det är för mig, som levt halva livet i Ryssland, där män pussas och kvinnor inte tas i hand, om de inte själva vill, fortfarande motbjudande att ta en kvinna i hand. Men tiderna förändras och vi med dem. Inte alltid till det bättre. Men liksom ett handslag

säger mer än tusen ord, finns det i detta tvärsäkra uttalande flera problem. Idag är det ju så att en svensk kan vara muslim, och då kan man undra hur han eller hon ska bemötas i ett land där man hälsar eller åker ut i kylan. Eller vill statsministern antyda att den som inte hälsar inte är svensk? Vill han antyda att inte alla som bor i Sverige och är svenska medborgare är svenskar? Vill han till och med säga att jag inte är svensk, när jag föredrar att inte ta kvinnor i hand? Det gör jag inte, eftersom jag är väluppfostrad, bildad och intellektuell. Att ta en kvinna i hand är förnedrande för kvinnan, ett förmanligande av kvinnan som jag lärt mig tycka illa om via kommunismens kamratanda. Men jag har också den uppfattningen att alla hälsningar, europeiska, slaviska och asiatiska är lika goda. Jag tror att personalen på Ericsson håller med om att det skulle vara lite dumt att avskeda alla japaner eller koreaner för att de inte hälsar som man gör i Sverige. Men handslagets problem går djupare än så.

Frågan om varför Europa inte kan komma överens med islam, inte ens om ett handslag, börjar bli av största vikt för Europa. Trots massiv hjärtskärande propaganda och tröttande tuggande om höga principer som värdesätts särskilt i den europeiska avkroken, slår islam till för att påminna om sin existens med regelbundna mellanrum, samtidigt som diskussionen fastnar på detaljer som handslag och slöjor. Men egentligen är de inte detaljer, utan symboler, vars makt är stor. Och den som inte får uttrycka sina symboler, är satt på undantag och kommer att uttrycka sina symboler med ännu större frenesi. Precis som de som slåss mot symboler, kommer att slåss för sin frigörelse från symboler, som egentligen är skapande av symboler, där hånet av symboler, de andras, är den viktiga ingrediensen. Detta är radikaliseringens kärna. Väktarna över uttrycken kräver mer övervakning och politikerna ropar efter pedagogiska insatser för att lära barbarerna hur man hälsar och behandlar kvinnor. De vill lära bort symbolerna, samtidigt som de stärker sina egna barbariska uttryck. Det är simpelt, patetiskt och farligt.

Det kan tyckas att Europa är offer för en ytterst misslyckad politik i och mot dem muslimska länderna, en politik som blir lite av en mystisk röra av oförnuft, krigsbrott och självskadebeteende, vars följd blir en import av barnavel som när den väl hamnar i det egna landet ses med motvilja. Då blir ett handslag viktigare än vad det vid första anblicken innehåller. Den politiska debatten är förutsägbar och ytlig, den innehåller inte ett spår av självrannsakan, vilket blir särskilt tydligt efter varje terrorattentat.

Muslimer besöker inte icke-muslimska hem. En muslimsk kvinna skall lyda sin man, tycker både kvinna och man. En muslim kan ha flera hustrur. Homosexualitet är ett brott, enligt muslimer, som hellre skulle se shariat än parlament. Det visar vilken undersökning som helst. Om någon tror att det finns andra muslimer, tror de fel. Det betyder att muslimer är ett subetnos i det etnos som de lever i. För Sveriges del betyder det att det finns ett svenskt subetnos och ett muslimskt, vilka tillsammans bildar det svenska etnos.  Eller finns det två etnos, som inte kan smälta samman till ett? Om det skall ske en sammansmältning, hur skall handslaget då se ut? 

Av Moskvas 10 miljoner invånare är cirka två miljoner muslimer. I Moskva finns Europas största moské. Men inga slöjor syns till och alla hälsar på varandra. Få är de kvinnor, ryska eller muslimska, som kränker sin kvinnlighet med att vifta med labbarna som en karl. Om du frågar hur detta kan komma sig, får du det enkla svaret: det behövs inte. Vare sig slöjor, hälsningspedagogik eller kvinnosyn som tvingar kvinnan att hälsa mannen. I Moskva finns inte heller något Molenbeek eller Rinkeby. Inga symboliska spänningar. För att få utlopp för sin radikalism måste muslimer som är ryska medborgare ta sig till Syrien, där de hyrs in av Västerlandet för att ta kål på muslimer, som inte insett symbolernas makt. 

Jämförelsen med det västerländska misslyckandet är aningen missvisande, eftersom islam och rysk kristendom levt tillsammans i flera århundraden, men samtidigt kan det vara så att kristendom behövs för att komma på god fot med islam, rättare sagt att sekularisering inte duger i frågan, då denna handlar om att döda allt rituellt liv. Den rituella religionen måste då komma till uttryck i alla viktiga detaljer för att signalera både tro och kamp mot antiritualismen. Statsministrar som vill skaka hand med muslimska svenska kvinnor föder hat. Muslimer som inte godtar sekulariseringens hälsningar skapar rigida ritualer hos antiritualisterna.  Kvinnor som vill hälsa på muslimska män skapar terrorister.

• Tillb
• Nästa