Arnold och Greta

Det var en gång en pojke och en flicka. De hade dåliga föräldrar, rättare sagt mödrar, så både Arnold och Greta begav sig ut i den stora världen för att, som de sade, rädda den från ondskan. Arnold slogs på biograferna med allehanda monster, medan Greta

satt utanför riksdagen och utkämpade ett mera mentalt slag mot sina monster i hjärnan. Där ute i den stora världen, rättare sagt skogen, fann de vad de sökte: ett helt hus av värdesaker, mat och godis. De tuggade i sig allt de kunde och stoppade på sig ännu mer, men husets ägare, en vidrig häxa som åt just små barn, kom plötsligt tillbaka och fängslade barnen i det läckra huset. De var ju dåligt uppfostrade och hade inte klarat det minsta lilla arbete i hemmet, ja inte ens på sitt eget rum, men rädda världen kunde de, minsann. Särskilt Greta var lite faktaresistent och enkelspårig, för hon hade inte gått i skolan så mycket. Hon var ju fullt upptagen med att berätta för andra hur världen skulle räddas. Av någon anledning fattade häxan tycke för Arnold, så hon fodrade och gödde honom, så att han växte och växte och blev jättestor. Häxan såg fram emot dagen han skulle stekas och eldade på i grillen så hela skogen stacks i brand. Det såg hopplöst ut för lille Arnold, som nu var stor, för skogvaktare fanns det inte många. Hon Greta tvingades däremot arbeta för brödfödan, ja nästan dubbelarbeta, för Arnold satt ju i bur på gödning, medan då Greta blev allt tunnare och desperat. Hon hade inte räknat med så mycket jobb för att rädda världen. 

Som så många gånger förr i historien ledde Gretas motvilja mot flit och Arnolds växande problem med övervikt till desperata men smått fantastiska lösningar. Aggression mot livets plågor och plågoandar har ibland den effekten. De insåg den skapande kraften i elden och fann på en historia om klimatets onda makter, där alla elaka människor, främst mödrar och kvinnor, stektes och grillades i den terapeutiska elden. Elden blev en symbol för barnens frigörelse och begynnande jag-känsla, där den dansade fram i skogen. Dess grymhet andades positiva lösningar på framtidens problem och löste upp barnens själsliga våndor genom att rena dem från alla dolda aggressioner. Sagt och gjort, Greta skrev affischer och talade till häxan, som till den grad fascinerades av berättelsen om eldens renande kraft att hon liksom i hypnos vandrade in i dödsfabrikens hetta.

Nu brann hela staten utav helvete, men Arnold och Greta firades som hjältar och talade till folket. Alla ville höra deras story om klimatets häxor och deras oförtjänta rikedomar. I bakgrunden stod Fadern, som stod för regin, och mös över framgångarna. Så levde de lyckliga och rika i alla sina dar.