Törnrosa-paradoxen

Uppgifter

Kategori: Politik

Publicerad tisdag, 15 januari 2019 09:36

Skriven av Stefan Gehander

I kontinentala undersökningar på basis av världsomfattande undersökningar av värderingar under rubriken Demokrati hamnar Sverige på första plats och Ryssland på sista. Jag läser samtidigt i tunnelbanan i Moskva på väg till

Tjajkovskijs balett Törnrosa att 50% av resenärerna i kollektivtrafiken är pensionärer. Artikeln kommenteras av en representant för Moskvas tunnelbana som tycker att alltför många reser gratis, då kollektivtrafiken i Moskva är gratis för pensionärer. I verkligheten utgör pensionärerna bara runt 20% av den ryska befolkningen, så även i Moskva. Det är bara så enkelt att de gärna reser en gång eller två extra, nu när det är gratis. Den statistiska falskheten, som verkar framkalla 50% pensionärer i den ryska huvudstaden, kallas Törnrosa-effekten.

De statistiska undersökningarna av demokrati utförs i den västerländska världen och består av 100-tals västerländska frågor om demokrati och synen på livet. Om du svarar "fel" på en värderingsfråga av typen Tycker du att... hamnar landet i den lägsta divisionen, Auktoritär demokrati. Om du däremot vet vad en västerländsk demokrati är i sin idealiska form, är det bara att kryssa i de uppenbara svaren och - vips - är landet en superdemokrati. Frågorna är alltså påståenden om en ideal demokrati, som inte finns i sinnevärlden, men det skulle kanske vara skönt att leva i en sådan. Det lydigaste folket i de här övningarna är svenskarna, medan ryssar tillhör de olydigaste. Men vad som egentligen undersöks är inte om landet är en demokrati, utan om befolkningens värdering av makten. Det säger sig självt att den som anger att makten är god, samhället gott och befolkningen nöjd har förlorat förmågan att tala meningsfullt om politik i vid mening. Det är faktiskt så, att Sovjetunionen skulle hamna på första plats i undersökningen, aningen före Sverige. Det säger sig också självt att människorna i Afghanistan och Syrien har fog för sina påståenden om vissa problem med demokratin. Det kan nog tänkas vara sant vad de säger. Rysslands placering tillsammans med Afghanistan och Syrien kan sägas vara antitesen till den svenska synen på sitt land och demokrati. Den är också realistisk och ärlig, till skillnad från den svenska. Den senare har drabbats av Törnrosa-paradoxen, där den som tycker att demokrati är bra, fyller i resten av frågorna i överensstämmelse med detta svar. Då blir det jättemycket demokrati, så till den grad att befolkningen tror att kyrka och stat av tradition har varit skilda åt i  landet, en av de sista kyrkostaterna i världen. Men även här blev det full poäng. I Ryssland besvaras samma fråga lika felaktigt, fast tvärtom, då Ryssland aldrig varit någon kyrkostat. Samma tendens går genom hela rapporten, som helt enkelt är något helt annat än vad den utger sig för att vara, nämligen en självbild. Under objektivitetens täckmantel samlas påståenden om den politiska verkligheten, som springer ur det som demokrati i grunden är - att inte vara rädd. Demokrati handlar inte om institutioner och slagord, den handlar om driftiga ledare med en känsla av ansvar för land och folk. Att tycka och påstå saker och ting har ingenting alls med demokrati att göra, mer än att det positiva tyckandet och väl inövade påståenden är just rädsla. Däremot är det modigt att påpeka vad som inte är tillfredsställande i landet, samhället och i maktens boningar. Demokrati är inte kompromiss, det är konflikt. Kompromissvänlig är här ett annat ord för konflikträdd och visar just vad demokrati inte är, och de undersökningar som fastställer full pott är ett uttryck för den rädsla som demokrati borde vara satt att bearbeta. Det odemokratiska samhället avskedar människor, som inte instämmer i kören av särdeles tvivelaktiga värderingar, och döljer små och stora fakta på ett löjligt sätt, där löjligheten förstärks av de tafatta försöken att övertyga demos om att ingenting döljs i de friaste media historien skådat. Fenomen efter fenomen räknas in i demokratin på plussidan tills verkligheten blir en Törnrosa-dröm, så skön att både demos och makt med förfäran bävar inför uppvaknandet, och just denna känsla är icke-demokrati, för demokrati kräver vakna sinnen. Annars blir den bara en statistisk paradox.

• Tillb
• Nästa